Rymdfarare

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Astronaut” leder hit. För andra betydelser, se Astronaut (olika betydelser).
Rymdfararen Bruce McCandless II sittande i en manövrerbar rymdstol utanför USA:s rymdfärja Challenger, 1984.

En rymdfarare, även astronaut (amerikansk rymdfarare), kosmonaut (rysk rymdfarare) eller taikonaut (kinesisk rymdfarare), är en människa som färdas i rymden utanför jordens atmosfär. Rymdfarare är genom bemannade rymdfärdsprogram utbildade till att föra befäl, flyga eller vara besättningsmedlemmar på rymdfarkoster.

Fram till 2003 utbildades rymdfarare enbart av stater, antingen i militären eller genom civila rymdorganisationer. Arbetsuppgifterna i rymden är bland annat forskning och tekniskt underhåll av infrastrukturen i rymden. Under 2000-talet har de flesta bemannade rymdfärder gått till den Internationella rymdstationen (ISS), där en viktig uppgift varit ihopmonteringen av rymdstationens delar.

År 2004 blev Mike Melvill den första personen att flyga upp i rymden i ett helt privatfinansierat projekt, SpaceShipOne.[1] Farkosten nådde en höjd av 100 kilometer, den av NASA, USA:s flygvapen och Fédération Aéronautique Internationale definierade gränsen för var rymden börjar.

Definition

Länder med medborgare som har varit i rymden.

Kriterierna för vad som räknas som bemannade rymdfärder varierar. Fédération Aéronautique Internationale (FAI) räknar endast flygningar som överstiger en höjd av 100 kilometer. I USA får alla rymdfarare som når en höjd av minst 80 kilometer en speciell utmärkelse, The Astronaut Badge.[2]

Totalt 489 människor från 38 länder har nått en höjd på 100 kilometer eller mer. 486 har nått Low Earth Orbit, det kommunikationssatellitsystem som kretsar kring jorden och som huvudsakligen används för mobiltelefonkommunikation.[3][4] 24 människor har rest längre bort, antingen till månbanan eller till månens yta; tre av dessa 24 har gjort det två gånger: James "Jim" Lovell, John W. Young och Eugene Cernan.[5]

Enligt USA:s kriterier har 496 människor nått rymden (över 80 kilometers höjd). Av åtta piloter på North American X-15 som nådde 80 kilometers höjd nådde sju över 80 kilometer men under 100 kilometer.[6] Astronauter har tillbringat över 30 400 dagar (totalt mer än 83 år) i rymden, inkluderande över 100 dagars rymdpromenader.[6][7] Rymdfararen Sergej Krikaljov har tillbringat mest tid i rymden, 803 dagar, 9 timmar och 39 minuter, eller två år och två månader.[8][9] Peggy A. Whitson är den kvinna som har tillbringat mest tid i rymden, nämligen 377 dagar.[10]

Terminologi

Ordet astronaut kommer från grekiskans ástron (ἄστρον), som betyder "stjärna", och nautes (ναύτης), som betyder "seglare". NASA använder beteckningen för att beskriva de besättningsmedlemmar på NASA:s rymdfarkoster som når jordens omloppsbana eller längre.

Ryssland

Huvudartikel: Sovjetunionens rymdprogram
Fil:Yuri Gagarin (NASA).jpg
Jurij Gagarin, den första människan i rymden (1961).

En rymdfarare som är anställd vid den Ryska rymdflygstyrelsen (eller dess sovjetiska föregångare) kallas kosmonaut (ryska: космона́вт, kosmonavt, uttal: kəsmɐˈnaft). Ordet kommer från grekiskans kosmos (κόσμος), som betyder "universum" (egentligen *ordning"), och nautes (ναύτης), som betyder "seglare". "Kosmonaut" och "astronaut" är synonymer i de flesta språk och vilket ord man väljer att använda är ofta av politiska skäl.

Den 14 mars 1995 blev Norman Thagard den första amerikanska medborgaren att färdas till rymden ombord på en rysk rymdfarkost, och blev således den första "amerikanska kosmonauten".

Kina

Huvudartikel: Kinas rymdprogram

I Kina används sedan länge beteckningarna "yǔhángyuán"(宇航员, "universum flyga person") och "hángtiānyuán" (航天员, "flyga himmel person") om rymdfarare. Den betydligt nyare termen "taikonaut" är ett västerländskt ord för kinesiska rymdfarare. I Taiwan och Hong Kong används dessutom ofta beteckningen "tàikōngrén" (太空人, "högt i luften människa").

Andra beteckningar

Beteckningen spationaute (från latinets ord för "rymden", spatium) används ibland för att beteckna franska rymdfarare. Eftersom endast nationerna Ryssland/Kazakstan (tidigare Sovjetunionen), USA och Kina har skjutit upp bemannade rymdfarkoster har andra nationer sänt människor till rymden i samarbete med något av dessa tre länder.

Milstolpar i rymdfarten

Huvudartikel: Tidslinje för rymdfarare efter land
Neil Armstrong, den första människan som satte sin fot på månen (1969). Se Apollo 11.
Christer Fuglesang på rymdpromenad.

Den första människan i rymden var ryssen Jurij Gagarin som reste den 12 april 1961 ombord på Vostok 1 och cirkulerade runt jorden. Den första kvinnan i rymden var ryskan Valentina Teresjkova som reste i juni 1963 ombord på Vostok 6.

Alan Shepard blev den första amerikanen och den andra människan i rymden den 5 maj 1961. Den första amerikanska kvinnan i rymden var Sally Ride under rymdfärjan Challengers flygning STS-7 den 18 juni 1983.[11]

Den första rymdfarkosten som cirkulerade runt månen var Apollo 8 med bland annat William Anders i besättningen. Anders var född i Hong Kong, vilket gjorde honom till den första asiatiske rymdfararen 1968. I april 1985 blev Taylor Wang den första kinesen i rymden.[12][13] Den 15 oktober 2003 blev Yang Liwei Kinas första rymdfarare ombord på rymdskeppet Shenzhou 5.

Genom sitt Interkosmos-program lät Sovjetunionen människor från andra "socialistiska" (Warszawapakten och andra Sovjet-allierade) länder flyga med på deras rymdfärder. Ett exempel är Vladimír Remek, en tjeckoslovak, som blev den första icke-sovjetiska européen i rymden år 1978 ombord på den ryska rymdraketen Sojuz-U.[14] Den 23 juli 1980 blev Pham Tuan från Vietnam den första asiaten i rymden när han flög ombord på Sojuz 37.[15] Senare samma år blev kubanen Arnaldo Tamayo Méndez den första personen av hispansk och afrikansk härkomst att färdas i rymden (den första afrikanen i rymden var Patrick Baudry, år 1985).[16][17] År 1988 blev Abdul Ahad Mohmand den första afghanen i rymden då han tillbringade nio dagar ombord på rymdstationen Mir.[18]

År 1983, efter att USA börjat ta internationella rymdfarare, blev Ulf Merbold från Västtyskland den första icke-amerikanen att flyga i en amerikansk rymdfarkost. År 1985 blev Rodolfo Neri Vela den första Mexiko-födda personen i rymden.[19] År 1991 blev Helen Sharman den första britten i rymden.[20] År 2003 blev Ilan Ramon den första israelen i rymden. Han dog dock under en incident vid landningen.

Den 9 december 2006, klockan 20.47 lokal tid (02.47 den 10 december svensk tid) blev Christer Fuglesang den förste svensken i rymden när han deltog i STS-116 ombord på rymdfärjan Discovery.

Den yngsta personen som flugit i rymden är Gherman Titov, som var 25 år gammal när han flög Vostok 2. Den äldsta personen som flugit i rymden är John Glenn, som var 77 år när han flög med STS-95 ombord på rymdfärjan Discovery.[21]

Den längsta distansen från jorden som en rymdfarare har färdats är 401 056 kilometer, under Apollo 13-uppdraget.[6]

Privatfinansierade rymdfärder

Huvudartikel: Rymdturism

Den första personen som flög upp i rymden i ett helt privatfinansierat projekt var Mike Melvill med farkosten SpaceShipOne. Sex andra personer har betalat för att flyga upp i rymden:

  1. Dennis Tito (amerikan): 28 april – 6 maj 2001
  2. Mark Shuttleworth (sydafrikan/britt): 25 april – 5 maj 2002 (ISS)
  3. Gregory Olsen (amerikan): October 1 – 11 oktober 2005 (ISS)
  4. Anousheh Ansari (iranier/amerikan): 18 – 29 september 2006 (ISS)
  5. Charles Simonyi (ungrare/amerikan): 7 – 21 april 2007 (ISS), 26 mars – 8 april 2009 (ISS)
  6. Richard Garriott (amerikan): 12 oktober - 23 oktober 2008 (ISS)
  7. Guy Laliberté (kanadensare): 30 september - 11 oktober 2009 (ISS)

Rymdkatastrofer

Fram till februari 2003 har totalt 18 rymdfarare förolyckats under rymdfärder. Därutöver har ytterligare ungefär tio förolyckats under träning. Detta är de officiella siffrorna och orapporterade dödsfall kan ha förekommit.

Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Astronaut, tidigare version.

Fotnoter

  1. ^ Leonard David (21 juni 2004). ”SpaceShipOne Makes History with First Manned Private Spaceflight” (på engelska). Space.com. Arkiverad från originalet den 25 juni 2004. https://web.archive.org/web/20040625200220/http://www.space.com/missionlaunches/SS1_touchdown_040621.html. Läst 9 september 2009. 
  2. ^ NASA (23 augusti 2005). ”X-15 Space Pioneers Now Honored as Astronauts” (på engelska). NASA. http://www.nasa.gov/centers/dryden/news/NewsReleases/2005/05-57.html. Läst 9 september 2009. 
  3. ^ Bill Harwood (18 april 2008). ”STS-126 Quick-Look Data” (på engelska). CBS News. http://www.cbsnews.com/network/news/space/demonext.html. Läst 14 november 2008. 
  4. ^ Encyclopedia Astronautica (18 april 2007). ”Women of Space” (på engelska). Encyclopedia Astronautica. http://www.astronautix.com/articles/womspace.htm. Läst 4 oktober 2007. 
  5. ^ NASA. ”NASA's First 100 Human Space Flights” (på engelska). NASA. http://www-pao.ksc.nasa.gov/kscpao/factoids/hundred.htm. Läst 4 oktober 2007. 
  6. ^ [a b c] Encyclopedia Astronautica. ”Astronaut Statistics - as of 14 November 2008” (på engelska). Encyclopedia Astronautica. http://www.astronautix.com/articles/aststics.htm. Läst 4 oktober 2007. 
  7. ^ NASA (18 april 2004). ”Walking in the Void” (på engelska). NASA. http://www.nasa.gov/vision/space/workinginspace/eva_stats.html. Läst 4 oktober 2007. 
  8. ^ NASA (18 april 2005). ”Sergei Konstantinovich Krikalev Biography” (på engelska). NASA. http://www.jsc.nasa.gov/Bios/htmlbios/krikalev.html. Läst 4 oktober 2007. 
  9. ^ NASA (18 april 2005). ”Krikalev Sets Time-in-Space Record” (på engelska). NASA. http://www.nasa.gov/mission_pages/station/expeditions/expedition11/krikalev_record.html. Läst 4 oktober 2007. 
  10. ^ NASA. ”Peggy A. Whitson (Ph.D.)” (på engelska). NASA. http://www.jsc.nasa.gov/Bios/htmlbios/whitson.html. Läst 13 maj 2008. 
  11. ^ NASA (18 april 2006). ”Sally K. Ride, Ph.D. Biography” (på engelska). NASA. http://www.jsc.nasa.gov/Bios/htmlbios/ride-sk.html. Läst 4 oktober 2007. 
  12. ^ NASA (18 april 1985). ”Taylor G. Wang Biography” (på engelska). NASA. http://www.jsc.nasa.gov/Bios/htmlbios/wang-t.html. Läst 4 oktober 2007. 
  13. ^ Encyclopedia Astronautica (18 april 2007). ”Taylor Wang” (på engelska). Encyclopedia Astronautica. http://www.astronautix.com/astros/wang.htm. Läst 4 oktober 2007. 
  14. ^ Encyclopedia Astronautica (18 april 2007). ”Vladimir Remek Czech Pilot Cosmonaut” (på engelska). Encyclopedia Astronautica. http://www.astronautix.com/astros/remek.htm. Läst 4 oktober 2007. 
  15. ^ Encyclopedia Astronautica (18 april 2007). ”Salyut 6 EP-7” (på engelska). Encyclopedia Astronautica. http://www.astronautix.com/flights/salt6ep7.htm. Läst 4 oktober 2007. 
  16. ^ Encyclopedia Astronautica (18 april 2007). ”Tamayo-Mendez” (på engelska). Encyclopedia Astronautica. http://www.astronautix.com/astros/tamendez.htm. Läst 4 oktober 2007. 
  17. ^ Encyclopedia Astronautica (18 april 2007). ”Baudry” (på engelska). Encyclopedia Astronautica. http://www.astronautix.com/astros/baudry.htm. Läst 4 oktober 2007. 
  18. ^ Joachim Wilhelm Josef Becker och Heinz Hermann Janssen (18 april 2007). ”Biographies of International Astronauts” (på engelska). Space Facts. http://www.spacefacts.de/bios/international/english/mohmand_abdol.htm. Läst 11 augusti 2007. 
  19. ^ NASA (18 april 1985). ”Rodolfo Neri Vela (Ph.D.) Biography” (på engelska). NASA. http://www.jsc.nasa.gov/Bios/htmlbios/nerivela-r.html. Läst 4 oktober 2007. 
  20. ^ BBC News (18 april 2005). ”1991: Sharman becomes first Briton in space” (på engelska). BBC News. http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/may/18/newsid_2380000/2380649.stm. Läst 4 oktober 2007. 
  21. ^ NASA (18 april 2007). ”John Herschel Glenn, Jr. (Colonel, USMC, Ret.) NASA Astronaut” (på engelska). NASA. http://www.nasa.gov/centers/glenn/about/bios/glennbio.html. Läst 4 oktober 2007. 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rymdfarare&oldid=40029780”