Rysk-ortodoxa kyrkan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rysk-ortodoxa kyrkan
Christ the Savior Cathedral Moscow.jpg
Kristus Frälsarens katedral
Grundare Vladimir I av Kiev (988)
Självståndighet 1589
Erkänt 1589
Patriark Kirill av Moskva
Huvudkvarter Ryssland Moskva, Ryssland
Territorium
Utbredning
Språk Kyrkslaviska
Anhängare 150 000 000 anhängare världen över (2011)[1]
Webbplats
Sofiakatedralen i Novgorods kreml är den näst[vem?] äldsta bevarade ryska-ortodoxa kyrkobyggnaden.
Rysk-ortodoxa kyrkans kors

Rysk-ortodoxa kyrkan (Русская Православная Церковь) är den största av de ortodoxa kyrkorna. Rysk-ortodoxa kyrkan, eller Moskvapatriarkatet, har över 80 miljoner medlemmar och har kommit att starkt förknippas med rysk kultur och historia. Efter kommunismens fall har kyrkan upplevt en renässans och inofficiellt återfått mycket av statusen som rysk statskyrka. Kyrkans högsta överhuvud bär titeln patriark av Moskva och hela Ryssland. Kirill av Moskva valdes 2009 till denna befattning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förkunnare, tillhörande den bysantinska kyrkan, nådde tidigt det som idag är Ryssland. Den förste kände fursten i Kievriket som blev döpt och antog kristendomen var Vladimir. Dennes dop 988 har även kommit att räknas som kyrkans stiftelse.

Kyrkan hade sitt centrum i Kiev, fram till den mongoliska invasionen 1240. Senare fick den en ny blomstringstid med centrum i Moskva-området. Betydelsefulla personligheter under denna tid var den helige Sergej av Radonesj (död 1392) och ikonmålaren Andrej Rubljov.

Rysk-ortodoxa kyrkan blev 1448 i praktiken självständig från Det ekumeniska patriarkatet och blev 1589 officiellt erkänd som ett eget patriarkat genom en tomos av den ekumeniske patriarken Jeremias II.

Under andra hälften av 1600-talet genomförde patriarken Nikon omfattande reformer av gudstjänstordningen, som fick gammaltroende att lämna den rysk-ortodoxa kyrkan och bilda sina egna kyrkor.

Kyrkan knöts efter hand tätt till tsarväldet och var fram till 1917 rysk statskyrka. Efter den ryska revolutionen skildes kyrka och stat och en marxistiskt motiverad ateism blev statens officiella ideologi. Från 1922–23 inledde staten en omfattande förföljelse av kristna och tusentals präster, munkar och nunnor avrättades eller omkom i arbetsläger. Kyrkan fråntogs all egendom och många kyrkor revs eller kom att användas för andra ändamål. Ryska utlandskyrkan grundades på 1920-talet som en reaktion på den rysk-ortodoxa kyrkans samarbete med Sovjetstaten och försonades först 2007 med huvudkyrkan, efter Sovjetunionens fall.

Från 1980-talet och framåt har kyrkan återfått mycket av sin egendom. Man har även lyckats återfå mycket av sin tidigare religiösa särställning, något som ibland lett till diskriminering och begränsning av andra trossamfunds religionsutövning.

Lära och liturgi[redigera | redigera wikitext]

Kyrkorummet ska gestalta och vara en försmak av himlens prakt och därför läggs stor vikt vid ritualens och inredningens estetiska former. Mässorna är mycket långa och bundna till gamla ritualer.

Ortodox kristendom är för många känd för sitt ikonmåleri. Ikonmåleriet ses, inom den rysk-ortodoxa kyrkan, som en helig handling där Kristus, Maria och olika helgon avbildas. Stilen är starkt stiliserad och bibehållen genom århundraden.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Schmemann, Serge, foto: Gerd Ludwig (2009). ”Anden över Ryssland : den rysk-ortodoxa kyrkan reser sig igen efter att ha tvingats under jorden i 75 år”. National geographic (nr. 4): sid. 82-101. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Русская церковь объединяет свыше 150 млн. верующих в более чем 60 странах - митрополит Иларион Interfax.ru 2 mars 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]