Ryssland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ryska federationen
Российская Федерация
Rossijskaja Federatsija
Flagga Statsvapen
Valspråkinget
Nationalsång: Ryska federationens hymn (Gimn Rossijskoj Federatsii)”
Huvudstad
(och största stad)
Moskva
Officiellt språk ryska
Statsskick Semipresidentiell Förbundsrepublik
 -  Förbundspresident Vladimir Putin
 -  Premiärminister Dmitrij Medvedev
Självständighet Sovjetunionens fall 
 -  Deklarerad 24 augusti 1991 
 -  Erkänd 26 december 1991 
Yta
 -  Totalt 17 075 200 km² (1:a)
 -  Vatten (%) 0,5 %
Demografi
 -   års uppskattning 143 666 900 (1 januari 2014)[1] 
 -  Befolkningstäthet 8,4/km² 
BNP (PPP) 2008 års beräkning
 -  Totalt 2 285 214 miljoner $ (7:e)
 -  Per capita 16 160,520 $ 
HDI (2012) 0,788[2] (55:e)
Valuta rysk rubel (RUB)
Tidszon från UTC + 3 till UTC + 4 och från UTC + 6 till UTC + 12
Topografi
 -  Högsta punkt Elbrus, 5 642 m ö.h.
 -  Största sjö Bajkalsjön, 31 500 km²
 -  Längsta flod Lena, 4 310 km
Nationaldag 12 juni
Nationalitetsmärke RUS
Landskod RU
Landsnummer 7

Ryssland, formellt Ryska federationen (ryska: Россия Rossija, formellt Российская Федерация Rossijskaja Federatsija), är en federal republik som omfattar stora delar av Östeuropa och hela Nordasien. Landet gränsar till Norge, Finland, Estland, Lettland, Vitryssland och Ukraina, samt via exklaven Kaliningrad oblast vid Östersjökusten till Litauen och Polen, i väster, och Georgien, Azerbajdzjan, Svarta havet samt Kaspiska havet i sydväst. I norr gränsar Ryssland till Norra ishavet och i söder till Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan. Landet gränsar i öster till Stilla havet och har där även havsgräns mot Japan och den amerikanska delstaten Alaska.

Ryssland är världens till ytan största land och täcker stora delar av både Europa och Asien. Gränsen mellan världsdelarna går via Uralbergen. Ryssland har lite mindre än 144 miljoner invånare. I huvudstaden Moskva bor cirka 12 miljoner människor.

Ryska federationen består av sammanlagt 89 administrativa och territoriella enheter, så kallade federationssubjekt. De 89 subjekten utgörs av 21 republiker, 6 territorier (kraj), 50 regioner (oblast), 9 autonoma distrikt, 1 autonom region och två federala städer.[3] Samtliga federationssubjekt är representerade med två ledamöter var i det ryska parlamentets överhus, federationsrådet, som alltså sammanlagt har 178 ledamöter. Det påminner om sammansättningen av USA:s senat men går också tillbaka på tidigare traditioner i Ryssland då Sovjetunionens högsta sovjet uppdelades i två kammare med olika representation från olika landsdelar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rysslands historia
Tsar Peter I inledde viktiga reformer i Ryssland.

Kievriket och mongoliska erövringar[redigera | redigera wikitext]

Den första slaviska statsbildning som senare skulle komma att utvecklas till bland annat Ryssland tillkom i Kievområdet (Kievriket), senare Ukraina. Föregångaren till Ukraina ska ha grundats år 862 då Rurik blev knez i Rutenien. Under de första århundradena var Novgorod, Vladimir och Kiev huvudstäder. Moskva omnämns första gången i krönikorna år 1147, men det dröjde lång tid innan Ryssland i modern mening etablerades.

Under mitten av 1200-talet erövrade mongolväldet Rus, och under 250 år framöver var det ryska området skyldigt att betala tribut till mongolerna. Dessutom anföll mongolerna, som hade sitt säte i Gyllene horden, med jämna mellanrum ryska städer.

Under denna tid utvecklades Ryssland mycket ringa och styrdes i praktiken av mongolerna, även om de ryska furstarna de jure hade makten. Sista slaget mot mongolerna stod 1480 vid floden Ugra, då mongolerna slutligen förlorade kontrollen över de ryska områdena.

Moskvas expansion och tsartiden[redigera | redigera wikitext]

Under den senare medeltiden växte storfurstendömet Moskva fram, och den expanderade under 1500-talet sakta men säkert österut in i Asien. Början av 1600-talet kallas den stora oredan. Polska styrkor trängde in på Ryssland och försökte installera lydtsarer. Denna oreda kom till på grund av att Rurikätten dött ut i och med Ivan den förskräckliges andre sons död. Efter tio års strider och maktkamp lyckades man tränga undan de polsk-litauiska trupperna, och Michail Romanov utropades till tsar 1613.

När Peter den store blev tsar 1682 inleddes en reformperiod av Ryssland, för att omvandla landet till en västerländsk stat. Denna stat kallas idag Tsarryssland. Dessa reformer fick stor betydelse för överklassens vardag – för deras klädsel, vanor, sociala liv och utbildning. Han lät bygga den västinfluerade staden Sankt Petersburg. Denna grundades 1703 och var huvudstad under perioden 1712–1918, då Moskva på nytt utsågs till huvudstad. Under en stor del av Peter den stores tid som tsar deltog Ryssland i det Stora nordiska kriget.

Efter freden i Nystad 1721 började Tsarryssland att växa även mot väster, för att till slut etableras som en av Europas stormakter. Landet kallas från denna tid Kejsardömet Ryssland. Kejsardömet Rysslands tillväxt skedde genom ett flertal krig, bland annat mot Sverige som 1809 tvingades överlämna Finland till Ryssland. Efter lång tid av diskussioner avskaffade tsar Alexander II år 1861 den avskydda och föråldrade livegenskapen. Tjugo år senare mördades han av revolutionärer.

Under 1900-talets början uttrycktes missnöje mot statsmakten, och folkliga krav på förändring spred sig runtom i Europa. I Ryssland ledde omfattande strejker bland arbetare i städerna och protester på landsbygden samt ett misslyckat krig (se Rysk-japanska kriget) till att en revolution bröt ut 1905. Tsar Nikolaj II svarade med att placera ut soldater, och ett antal demonstranter avled genom beskjutning. Detta besvarades med världens ditintills största generalstrejker och uppror. Tsaren tvingades lätta på makten och tillät nu för första gången ett parlament, duman, att dela makten med honom. Duman upplöstes dock efter bara något år, efter ett par nyval, och sammanträdde på nytt inte förrän efter februarirevolutionen 1917. Dessutom tillät tsaren arbetarna att sätta upp arbetarråd, så kallade sovjeter. Finland fick samtidigt allmän rösträtt för kvinnor och män till en nyinrättad enkammarriksdag, men efter 1909 tog förryskningspolitiken fart där och den finska lantdagen fick inte sammanträda igen förrän år 1917.

Lenin håller ett tal på Teatertorget i Moskva 5 maj 1920. Originalbilden med Trotskij och Kamenjev stående till höger på bilden.

Den revolutionära stämningen i Ryssland fortsatte, och bristen på mat kulminerade i februarirevolutionen 1917 mot tsarväldet. Tsaren försökte återigen återupprätta kontrollen över landet, och soldater sändes ut för att skingra massorna; detta slutade dock med att soldaterna sköt sina officerare och ställde sig på demonstranternas sida. Tsaren hade nu inget annat val än att abdikera. En provisorisk regering under Aleksandr Kerenskij installerades. Bolsjevikerna var emellertid de som hade störst inflytande i arbetarråden. Rysslands förluster och nederlag i det pågående första världskriget gjorde att folkopinionen vände sig mot den provisoriska regeringen som valt att fortsätta kriget. Man krävde nu mer makt åt sovjeterna, och bolsjevikerna – med bland andra Lenin och Zinovjev i spetsen – var de som hade den egentliga makten i huvudstaden Petrograd (nuvarande Sankt Petersburg). Bolsjevikerna fick allt större stöd, och även inom majoritetspartiet Socialistrevolutionärerna – Kerenskijs parti – valde medlemmar att gå över till bolsjevikerna som utlovade förändring.

Sovjetunionen[redigera | redigera wikitext]

I oktoberrevolutionen, som enligt den senare införda gregorianska kalendern bröt ut den 6 november, tog bolsjevikerna makten i Petrograd och kunde upprätta regering efter en i det närmaste oblodig revolution (enligt vissa benämnd statskupp). Efter freden i Brest-Litovsk drog sig Ryssland ur kriget. Ryska inbördeskriget 1918–1922 utkämpades mellan Röda armén och den Vita armén som hade stöd från flera av Rysslands allierade i första världskriget. Efter att Röda armén lyckats försvara revolutionen utropades Unionen av socialistiska sovjetrepubliker 1922, och Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken bildades som en av – inledningsvis – fyra sovjetrepubliker.

Lenin, som varit ledaren för bolsjevikerna samt ordförande i Ryska SFSR, efterträddes 1922 av Josef Stalin (generalsekreterare i centralkommittén). efter en maktkamp med Lev Trotskij och hans fraktion inom kommunistpartiet. Stalin industrialiserade Sovjetunionen och skapade en stormakt av det tidigare omoderna landet. Hans tid vid makten kom också att kännetecknas av en utbredd personkult och utrensningar av oliktänkande.

Under andra världskriget fördes ett utplåningskrig mellan Nazityskland och Sovjetunionen, sedan Hitler 1941 beordrat Operation Barbarossa, där flera sovjetiska städer under lång tid var belägrade av tyska soldater. I slutändan knäckte dock Sovjetunionens industri, dess stora befolkning och kalla vintrar Tyskland, då den enorma fronten i öster slukade mer resurser än vad det nazityska riket kunde producera. Sovjetunionen fick dock betala dyrt för sin seger, med 8 800 000 döda soldater, 12 700 000 döda civila och ett sönderbombat och plundrat land. Försvarskriget och motoffensiven från Sovjetunionens sida brukar benämnas ”det stora fosterländska kriget”, och segern firas varje år den 9 maj, det datum då tyskarna kapitulerade.

Andra världskriget följdes snabbt av en konflikt med främst USA, vilken kom att benämnas det kalla kriget. Konflikten ledde aldrig till öppet krig utan utkämpades främst på en industriell nivå samt genom att de båda blocken gav stöd till varsin part i en konflikt inom eller mellan andra länder (till exempel Koreakriget 1953). Det kalla kriget märktes även inom vapenutvecklingen; såväl USA som Sovjetunionen hade några år efter andra världskriget utvecklat både atombomben och vätebomben. Senare, under 1970-talet, talades det också mycket om den så kallade neutronbomben.

Sovjetunionen hade en gynnsam position utrikes som motståndare till ”nordamerikansk imperialism”, vilket ledde till att landet hade stort stöd hos befolkningen i kolonialiserade områden i Afrika, Latinamerika, Asien och Mellanöstern. Sovjetunionen hade framgångar i början av kalla kriget, då man skickade upp den första konstgjorda satelliten och senare den första människan i omloppsbana runt jorden. Sovjetunionen genomförde också den första obemannade landningen på månen och är ensamt om att ha skickat upp en helt automatiserad obemannad rymdfärja, Buran, för att sedan landa den igen (1988). Det kan nämnas att rymdfärjan aldrig hade någon bemannad besättning, då projektanslagen drogs in efter Sovjetunionens kollaps.

Under senare delen av 1980-talet började ledaren för det kommunistiska partiet, Michail Gorbatjov, reformera landets ekonomi, där han tog små steg mot att skapa en demokrati med en västeuropeisk stat som mall. Slagorden för hans kampanj blev ”glasnost” (ryska för ’öppenhet’) och ”perestrojka” (’ombyggnad’). Försöken skapade dock katastrofala socioekonomiska förhållanden i Östeuropa, vilket efter en misslyckad militärkupp 1991 ändade med Sovjetunionens kollaps.

Ryska federationen[redigera | redigera wikitext]

Ryska federationen utropades som en självständig stat den 24 augusti 1991, och Sovjetunionen upplöstes officiellt den 26 december samma år. Boris Jeltsin var Rysslands president fram till den 31 december 1999, då han efterträddes av Vladimir Putin. Ryssland har sedan Sovjetunionens kollaps, som den största av de tidigare delstaterna, försökt ta upp Sovjetunionens roll som supermakt, men längre hindrats av landets svåra ekonomiska, sociala och militära problem. Ryssland har från 1994 till 1996 första Tjetjenienkriget och sedan 1999 andra Tjetjenienkriget fört inbördeskrig i Tjetjenien. Efter att ha genomgått en kraftig nedgång under 1990-talet – med en kulmen 1998 – har den ryska ekonomin återhämtat sig, delvis på grund av de stigande oljepriserna. President Putins politik har, främst från internationellt håll, kritiserats för att underminera demokratin och kringskära mediernas frihet.

År 2008 valdes Dmitrij Medvedev, med stöd av Vladimir Putin, till Rysslands tredje president. Medvedev fokuserade mycket på ”kriget mot korruptionen” och framförallt den korrupta polisen, men trots vissa framsteg kvarstår problemen.[4] Den 7 maj 2012 återinträdde Putin återigen på presidentämbetet, och Medvedev fungerar sedan dess som premiärminister.

Statsskick, politik och administration[redigera | redigera wikitext]

Ryssland är enligt konstitutionen en semipresidentiell förbundsrepublik. Rysslands president har stor makt och föreslår Rysslands premiärminister för duman (ett formellt inslag av parlamentarism, se närmare i artikeln Semipresidentialism) och kan också upplösa duman och utlysa nyval. Presidenten väljs sedan 2012 vart sjätte år (tidigare vart fjärde) direkt av folket, men kan bara sitta två mandatperioder i följd.

Det lagstiftande och representativa organet är federala församlingen som är uppdelad i två kammare: statsduman med 450 ledamöter som från och med 2011 väljs vart femte år, hälften med ett proportionellt valsystem och andra hälften genom majoritetsval i enmansvalkretsar, samt federationsrådet bestående av 178 ledamöter, två från vardera av Rysslands 83 federationssubjekt. Dumans viktigaste uppgift är att godkänna statsbudgeten och stifta lagar. Det finns fyra partier i statsduman. Dessa är maktpartiet Enade Ryssland (238 ledamöter), Ryska federationens kommunistiska parti (92), det socialdemokratiska Rättvisa Ryssland (64) och Rysslands liberaldemokratiska parti (56).

Vid slutet av Vladimir Putins andra mandatperiod pågick diskussioner om en eventuell tredje mandatperiod och på vilka sätt detta skulle kunna bli möjligt genom en ändring i grundlagen. Detta blev dock inte av, då Putin inte ställde upp för omval. I stället tackade Putin ja till sitt partis (Enade Ryssland) utnämning till att bli dess premiärministerkandidat. Putin tillträdde som premiärminister den 9 maj 2008. Senaste parlamentsvalet hölls söndagen den 4 december 2011 (svensk tid innebär att första vallokalen öppnade lördagen den 3 december 2011 kl. 21.00 och de sista stängde söndagen den 4 december 2011 kl 18.00). Efter presidentvalet i mars 2012 blev Vladimir Putin åter vald till president med cirka 64 procent av rösterna. Putin tillsatte därefter Medvedev som premiärminister.

Mandatperioderna för Rysslands president och Duman är sedan 2012 förlängda (till 6 år för presidenten och till 5 år för ledamöterna i Duman) enligt en ändring i konstitutionen.

Många politiska partier tilläts inte att kandidera i parlamentsvalet 2011.[5] För att komma in i parlamentet gällde år 2011 en sjuprocentspärr, med enstaka mandat som tröst för partier som kom nära spärren, vilket dock inte blev fallet. Antalet röstberättigade i parlamentsvalet 2011 var 110 miljoner och antalet vallokaler 95 000. De partier som kandiderade i valet 2011 var Enade Ryssland, Kommunistpartiet(KPRF), Liberaldemokraterna(LDPR), Rättvisa Ryssland, Rysslands patrioter, Rätta saken[6] och Jabloko. Ordföranden för den USA-sponsrade valobservatörorganisationen Golos greps på lördagen den 3 december 2011, några timmar innan valet inleddes i Rysslands östra delar. [7] På söndagen den 4 december greps ungvänsterns talesman och Golos hemsida, liberala Moskva Eko och oppositionella nyhetssajter utsattes för cyberattacker.[8]

Förvaltning under presidenten[redigera | redigera wikitext]

Direkt under Rysslands president lyder följande federala ministerier med nedanstående underställda förvaltningsmyndigheter samt följande centrala federala myndigheter.

  • Inrikesministeriet (MVD) (196 000 anställda och värnpliktiga i inrikestrupperna)
    • Federala migrationsmyndigheten
  • Katastrofministeriet (70 000 anställda och värnpliktiga i räddningstrupperna och det statliga brandförsvaret)
  • Utrikesministeriet
  • Försvarsministeriet
    • Federala myndigheten för militärtekniskt samarbete
    • Federala försvarsupphandlingsmyndigheten
    • Federala myndigheten för exportkontroll
    • Federala myndigheten för särskild byggnadsverksamhet (byggnadstrupperna)
  • Justitieministeriet
    • Federala fångvårdsmyndigheten
    • Federala fastighetsregistermyndigheten
    • Federala domstolsmyndigheten
  • Fältjägartjänsten (statens kurirväsende)
  • Federala underrättelsetjänsten (12 000 anställda)
  • Federala säkerhetstjänsten (269 000 anställda och värnpliktiga)
  • Federala narkotikapolisen
  • Federala skyddstjänsten
  • Överstyrelsen för presidentens speciella program

Förvaltning under federationens regering[redigera | redigera wikitext]

Under ryska federationens regering lyder följande federala ministerier, med underlydande myndigheter samt följande centrala federala myndigheter.

  • Hälso- och socialministeriet
  • Ministeriet för kultur och massmedia
  • Utbildnings- och vetenskapsministeriet
  • Naturresursministeriet
  • Energiministeriet
  • Regionala utvecklingsministeriet
  • Transportministeriet
  • Ministeriet för informationsteknologi och kommunikationer
  • Finansministeriet
  • Handels och ekonomiministeriet
  • Federala näringsfrihetsmyndigheten
  • Federala luftfartsmyndigheten
  • Federala tullmyndigheten
  • Federala hydrometeorologiska myndigheten
  • Federala statistiska myndigheten
  • Federala finansmarknadsmyndigheten
  • Federala miljö-, teknik- och kärnkraftsinspektionen
  • Federala kärnkraftsmyndigheten
  • Federala rymdmyndigheten
  • Federala turistmyndigheten
  • Federala myndigheten för sport och fysisk kultur

Krigsmakt[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rysslands militär
Hedersvakter vid den eviga elden, den okände soldatens grav utanför Kremls mur.
Organisation

Rysslands krigsmakt, Вооружённые Силы Российской Федерации (den ryska federationens väpnade styrkor), består av sex vapengrenar: markstridskrafterna, marinen, flygvapnet, de strategiska raketstridskrafterna, de militära rymdstridskrafterna och de luftburna stridskrafterna. De tre sistnämnda är självständiga från de tre förstnämnda. Den sjunde vapengrenen, luftförsvarsstridskrafterna, är underställd flygvapnet. Liksom vapengrenarna är även byggnadstrupperna, järnvägstrupperna och NBC-skyddstrupperna direkt underställda försvarsministeriet. Fullt mobiliserat kunde Ryssland 2010 ställa upp total en miljon man.

Värnplikt

Ryssland har allmän värnplikt för män. I praktiken inkallas ungefär elva procent av de värnpliktiga till grundutbildning. Grundutbildningens längd är 12 månader för studenter och 24 månader för övriga. Deserteringar är mycket vanligt förekommande på grund av pennalism, misshandel, utpressning och undernäring. Den ryska krigsmakten har i fredstid en personalstyrka om en miljon soldater. Övergång till en yrkesarmé är[när?] under utredning, men statsbudgetens tillstånd och den militära hierarkins motstånd gör det osannolikt att planerna kan förverkligas inom en snar framtid.

Militära resurser

Rent numerärt har Ryssland fortfarande en imponerande militär arsenal. Materielens, personalens och ledningssystemens kvalitet – och därmed den ryska försvarsmaktens stridsförmåga – har tidigare varit ifrågasatt.[källa behövs] Under Putins styre har man dock satt igång ett omfattande upprustningsprogram.

  • 48 000 pansarfordon
  • 30 000 artilleripjäser
  • 2 000 stridsflyg
  • 700 stridsfartyg

Rysslands kärnvapenarsenal har kraftigt minskat efter Sovjetunionens fall, men Ryssland hade 2006 ändå över 5 000 operativa kärnstridsspetsar, med ytterligare 10 000 inoperativa. År 2005 inleddes på direkt order av president Vladimir Putin en medveten modernisering av landets nukleära stridsförmåga.

Enligt den redovisade försvarsbudgeten satsade Ryssland 2008 motsvarande 400 miljarder kronor på försvarsmakten. 2009 beräknades man, enligt samma källa,[enligt vem?] ha satsat hela 800 miljarder kronor för samma ändamål.[källa behövs]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Viborg grundades 1293 av svenskarna under Torgils Knutssons ledning.

Federala distrikt

Delrepubliker

Territorier (kraj)

Län (oblast)

Federala städer

Autonoma län (avtonomnaja oblast)

Autonoma distrikt (avtonomnyj okrug)

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rysslands geografi
Satellitvy över Ryssland samt Vitryssland. Vitryssland anges här som ryskt territorium.
Bajkalsjön i sydöstra Sibirien är världens djupaste sjö.

Topografi[redigera | redigera wikitext]

Ryssland, som med sin yta på 17 075 200 kvadratkilometer är världens största land, sträcker sig över så gott som hela den norra delen av den eurasiska superkontinenten, från Östersjön i väster till Berings sund i öster, och ligger således både i Europa och Asien (gränsen mellan världsdelarna går via Uralbergen). Landet består till stora delar av vidsträckta stäpper i söder och djupa barrskogar i norr. Från landets västligaste del till dess östligaste är det 6 600 kilometer långt; det sträcker sig över tio tidszoner, man använder sig dock bara av nio stycken av praktiska skäl.[9]

Det finns flera bergskedjor i landet, särskilt i dess södra gränsregioner. Exempel är Kaukasus (där berget Elbrus, Europas högsta topp, reser sig med sina 5 642 meter), Uralbergen och Altaj. Uralbergen, som löper i nord–sydlig riktning, tillsammans med Kaukasus, som löper i väst–östlig riktning, utgör gränsen mellan Europa och Asien.

Även om stora delar av världens områden med arktiskt och subarktiskt klimat finns i Ryssland finns det också stora områden med andra klimat (se vidare: Rysslands klimat).

Ryssland gränsar i väster till Norge, Finland, Estland, Lettland, Vitryssland och Ukraina samt, via exklaven Kaliningrad, till Litauen och Polen, i sydväst till Georgien och Azerbajdzjan, och i söder till Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan. I öster avgränsas det av kusten till Stilla havet och i norr av den till Norra ishavet.

Europeiska Ryssland, som sträcker sig från västgränsen till Uralbergen, är ett enormt lågland, genomkorsat av floderna Volga, Don och Dnepr. Detta är landets rikaste region. Kaukasusregionen i södra europeiska Ryssland är ett vidsträckt stäppområde som sträcker sig norr om bergskedjan Stora Kaukasus mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Uralbergen sträcker sig från norr till söder och rymmer viktiga mineral- och oljetillgångar. Sibirien sträcker sig från Uralbergen till stillahavskusten. Detta enorma område är rikt på naturresurser, men är glest befolkat på grund av de stränga klimatförhållandena. Den del av Centralasien som ligger i Ryssland består av öken, stäpp och berg; delar av detta område ligger under havets nivå.

Klimat[redigera | redigera wikitext]


Klimatet i Ryssland är med tanke på geografin mest kontinentalt, med mycket stora temperaturskillnader mellan sommar och vinter, samt dag och natt. Inre Sibirien, som har ett extremt inlandsklimat ligger exempelvis medeltemperaturen i januari mellan −25 och −30 grader, samt i juli månad mellan 18 och 23 celsiusgrader. Vintertid kan snöstormar kombinerat med orkanvindar lamslå stora områden.

I övriga delar av landet är det mindre extremt: I västra Ryssland ligger medeltemperaturen i januari på mellan −10 och −15 grader, samt i juli mellan 20 och 25 celsiusgrader. Årsnederbörden är låg, till följd av det stora avståndet till havet, och uppgår till endast runt 200 millimeter, varav det mesta faller vintertid.

I norra Sibirien, samt på norra Kolahalvön råder ett subarktiskt klimat, med långa, torra och kyliga vintrar, samt svala somrar, med en medeltemperatur långt under −10 grader Celsius.

Längst upp i norr, vid ishavskusten, råder det polarklimat med permafrost året om. I södra Ryssland är det dock mycket varmare, där det kan bli uppemot 35 celsiusgrader sommartid på sina ställen. Allra sydligaste Ryssland, vid Svarta havs-kusten har subtropiskt klimat.

Ekonomi och näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rysslands ekonomi
Moskva idag.
Moderna nybyggnationer i Moskvas internationella affärscentrum ”Moscow City”, ett resultat av Rysslands snabbt växande ekonomi under 2000-talet.

Ekonomisk utveckling de senaste två decennierna

Efter Sovjetunionens upplösning omvandlades den tidigare centralplanerade, resursslösande och ineffektiva produktionen till en modern marknadsekonomi. Denna övergång var plågsam och tuff för ryssarna. På 1900-talet sjönk levnadsstandarden kraftigt för breda befolkningsgrupper, produktionen minskade och många stora industriföretag upphörde att verka. Statsbudgeten drogs med ständiga underskott och Ryssland blev svårt skuldsatt. I slutet av 1900-talet föll Rysslands statsfinanser samman. Denna finanskrasch visade sig senare vara räddningen för den ryska ekonomin och med ökade exportvinster och minskad import fick Ryssland en stadig tillväxt på omkring 7 % per år.[10]

Under 1900-talet hade ägandet i landet koncentrerats till ett fåtal mycket rika personer och flera utländska storföretag började köpa in sig i den ryska industrin. När Putin blev president år 2000 förändrades detta, statens inflytande över näringslivet ökade vilket minskade de utländska investerarnas lust att satsa pengar i Ryssland. Samtidigt genomfördes en serie nya reformer för att stärka landets marknadsekonomi, reglerna för företag förenklades liksom skattelagstiftingen. Detta kom att leda till att statsbudgeten började visa överskott.[11]

När den globala finanskrisen slog till hösten 2008 kunde Ryssland tack vare stora inkomster från export av olja och naturgas hålla upp rubelns värde och rädda flera inhemska företag och banker från att gå i konkurs. Mot slutet av året så föll kurserna på Moskvabörsen kraftigt och rubelns värde skrevs ned med totalt ca 20 %[12] och valutareserven krympte kraftigt. År 2009 tvingas centralbanken än en gång sänka värdet på rubeln som nådde sin lägsta nivå mot dollarn på nära 6 år. Bruttonationalprodukten, BNP, minskade under 2009 med nästan totalt 8 %, från 1661 miljarder US dollar till 1 223 miljarder US dollar[13], och arbetslösheten ökade. Ryssland hämtade sig sedan förhållandevis snabbt och under 2010 och 2011 uppvisade landet en tillväxt på 4 %.[14] År 2012 hade Ryssland ett BNP på 14 178 US dollar per invånare.[15]

Ryssland BNP 1989-2012

Det största problemet med den ryska ekonomin är att det finns väldigt få små och medelstora företag. Detta antas bero på att bankerna, som ägs av oligarkerna, är oerhört korrupta. Bankernas affärsidé verkar främst vara att understödja oligarkernas övriga företag, och det är därför i princip omöjligt att finansiera uppstarten av ett företag för gemene man. Europeiska unionen och Världsbanken har dock inlett projekt för att försöka bygga upp ett mer oberoende banksystem. Putin har också tagit krafttag mot oligarkerna; bland annat arresterades Rysslands rikaste man Michail Chodorkovskij 2003, anklagad för att ha tillförskansat sig företag vid Jeltsins privatisering på oegentliga sätt. Detta har dock också fått analytiker att tvivla på den ryska ekonomins stabilitet, då de flesta av dagens företagsledare i Ryssland antagligen gjort sig skyldiga till brott vid övergången mellan planekonomi till försök till marknadsekonomi.

Handel

Ryssland har enorma naturtillgångar och en bred industriell bas där beroendet av råvaruproduktionen är väldigt stort. Rysslands omfattande olje- och gasexport ger landet ett stort överskott i handeln med utlandet men det starka beroendet gör den ryska ekonomin extremt sårbart för plötsliga prisfall på marknaden. Naturgas, olja, oljeprodukter och kol står för ca hälften av landets exportintäkter, år 2010 exporterade Ryssland 243 260 000 ton råolja.[16] De viktigaste importvarorna består av maskiner, livsmedel och fordon. Rysslands viktigaste handelspartner är USA, Tyskland, Storbritannien, Kina och Italien. Ryssland har också ett partnerskaps- och samarbetsavtal gällande handel med EU som trädde i kraft år 1995. En rad restriktioner för den ryska importen till EU har hävts och handeln med EU står nu för över hälften av den ryska utrikeshandeln.[17]

Efter väldigt många år av förhandlingar fick Ryssland år 2011 bli medlem i världshandelsorganisationen WTO. Detta underlättade handeln betydligt för Ryssland som till större del öppnades upp för omvärlden. Varuexporten bestod av 529 104 miljoner US dollar år 2012. Varuimporten bestod av 335 830 miljoner US dollar samma år. År 2009 låg bytesbalansen på 49 433 miljoner US dollar och år 2011 låg handelsbalansen på 198 181 miljoner US dollar.[18] Räknat i procent av BNP låg exporten av varor och tjänster på 30 %[19] och importen av varor och tjänster på 22 %[20] år 2010.

Internationella relationer och samarbeten

Efter att Sovjetunionen upplöstes så övertog Ryssland den största delen av Sovjetunionens internationella förpliktelser. Till exempel så övertog Ryssland Sovjetunionens permanenta plats i FN:s säkerhetsråd. Efter unionsupplösningen så kämpade flera forna sovjetiska länder med att tillmötesgå västmakternas önskemål och även försvarsalliansen Nato och detta var inte populärt i Ryssland. Relationen till USA är ansträngd och parterna ses ofta ta motsatta parters sidor vid konflikter. Rysslands relation med EU är i stora drag god men även tidvis problematisk. Ryssland deltar aktivt i en del regionala samarbetsorganisationer som till exempel Östersjöstaternas råd. OSS är ett samarbete mellan de gamla sovjetiska staterna som uppkom år 1992, här är Ryssland medlem. Rysslands relation med Kina har länge varit bra och på senare tid har den blivit ännu bättre i och med den växande handeln mellan staterna. I slutet av 2013 bröt en konflikt mellan Ryssland och Ukraina ut vilket har skapat en oroande stämning över stora delar av världen och Ryssland har kritiserats för sina ageranden.[21]

Jordbruk[redigera | redigera wikitext]

Åkerarealens användning i Ryssland 2004[22] (kilohektar)
Vete Råg Korn Havre Majs Sorghum Ris Potatis Sockerbetor
Ryssland 22 920 1 860 9 562 3 286 870 26 125 3 130 790
Den totala skördens storlek i Ryssland 2004[23] (kiloton)
Vete Råg Korn Havre Majs Sorghum Ris Potatis Sockerbetor
Ryssland 45 413 2 872 17 180 4 955 3 516 44 471 35 914 21 848
Den totala köttproduktionen Ryssland 2004[24] (kiloton)
Nötkött inklusive buffelkött Får och getkött Griskött
Ryssland 1 951 144 1 644
Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk med

binäringar 2003[25]

Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk med binäringar (kilopersoner) I procent av den totala förvärvsarbetande befolkningen
Ryssland 7 571 9,7

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Flygbolag
Järnvägar
Huvudartikel: Järnväg i Ryssland

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rysslands demografi
Den demografiska utvecklingen i Ryssland 1950–2010.

Ryssland är ett förhållandevis glesbefolkat land på grund av sin enorma storlek; befolkningen är dock tätare i de västra europeiska delarna, runt Uralbergen och i de sydöstra delarna vid Stilla havet. Vid den senaste folkräkningen, som genomfördes 2002, hade Ryssland 145,2 miljoner invånare, varav 106 miljoner i de europeiska delarna och 39 miljoner i de asiatiska delarna. Enligt officiella befolkningsregister har landets befolkning minskat till cirka 141,9 miljoner invånare i början av 2010.[26] Rysslands folkmängd har under många år minskat drastiskt till följd av ökade dödstal i relation till de minskande födelsetalen samt utvandring. En stabilisering har dock börjat märkas, och för första gången på länge ökade Ryssland sin befolkning under 2009. Den totala folkmängden ökade med 23 318 invånare mellan den 1 januari 2009 och 1 januari 2010.[26][27]

Ryssland har elva städer med över en miljon invånare, och ytterligare 24 städer med över en halv miljon invånare.[27]

I landet lever många etniska grupper, majoriteten räknas dock som ryssar. Enligt 2002 års folkräkning var 79,83 procent ryssar, 3,83 procent tatarer, 2,03 procent ukrainare, 1,15 procent basjkirer, 1,13 procent tjuvasjer, 0,94 procent tjetjener, 0,78 procent armenier och återstående grupper 10,3 procent (vitryssar, moldaver, tjetjener, kosacker, inuiter, tyskar, judar, koreaner, kurder, med flera).

I oktober 2010 genomfördes en folkräkning vars resultat ännu[när?] inte är klara.

Moskva
Moskva
Sankt Petersburg
Sankt Petersburg
Novosibirsk
Novosibirsk
Jekaterinburg
Jekaterinburg
Storleksordning Stad Namn på ryska Federationssubjekt Folkmängd
Källa: Rosstat (2009) [28]
Nizjnij Novgorod
Nizjnij Novgorod
Kazan
Kazan
Samara
Samara
Omsk
Omsk
1 Moskva Москва Moskva 10 508 971
2 Sankt Petersburg Санкт-Петербург Sankt Petersburg 4 600 310
3 Novosibirsk Новосибирск Novosibirsk 1 397 191
4 Jekaterinburg Екатеринбург Sverdlovsk 1 332 264
5 Nizjnij Novgorod Нижний Новгород Nizjnij Novgorod 1 272 527
6 Kazan Казань Tatarstan 1 136 566
7 Samara Самара Samara 1 135 318
8 Omsk Омск Omsk 1 129 120
9 Tjeljabinsk Челябинск Tjeljabinsk 1 093 699
10 Rostov-na-Donu Ростов-на-Дону Rostov 1 048 991
11 Ufa Уфа Basjkirien 1 024 842
12 Perm Пермь Perm 985 794
13 Volgograd Волгоград Volgograd 981 909
14 Krasnojarsk Красноярск Krasnojarsk 947 801
15 Voronezj Воронеж Voronezj 843 496
16 Saratov Саратов Saratov 830 953
17 Toljatti Тольятти Samara 720 346
18 Krasnodar Краснодар Krasnodar 710 686
19 Izjevsk Ижевск Udmurtien 611 043
20 Jaroslavl Ярославль Jaroslavl 606 336
RussiaContourMap.png
Red pog.svg
Placering av de 20 största städerna i Ryssland


Religion[redigera | redigera wikitext]

Den rysk-ortodoxa kyrkan är landets dominerande kyrka. Andra konfessioner är bland annat islam, protestantism, katolicism, buddhism, Jehovas vittnen och judendom. Det finns sedan sovjettiden många ateister och icke-troende i landet, men antalet ortodoxt kristna har ökat de senaste åren.[29]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Det största språket i landet är ryska. Andra större språk (med mer än en miljon talare) är tatariska, ukrainska, basjkiriska, tjetjenska och tjuvasjiska. Ryska är landets enda officiella språk, men flera delrepubliker har gjort ett i området viktigt språk till officiellt språk inom delrepubliken. Det kyrilliska alfabetet är det enda tillåtna i landet, varför de delrepubliker som använder ett andra officiellt språk måste skriva detta med kyrilliska tecken. Fram till början av 1600-talet talade innevånarna ett tatariskt språk eller dialekt, dvs tatariska var det officiella språket (eller dialekten).[30]

Kultur och samhällsliv[redigera | redigera wikitext]

Bolsjojteatern är Rysslands nationalscen för balett och opera. Den är belägen i Moskva och grundades 1776.
Vasilijkatedralen är känd över hela världen och har blivit en symbol för Ryssland.

Rysk kultur[redigera | redigera wikitext]

Ryssland har ett mycket rikt kulturarv med berömd konst, musik, arkitektur och litteratur. Den ortodoxa kyrkan, som bidrog till att sprida den bysantinska kulturen till de slaviska folken, förknippas med sina kyrkor och ikoner ofta med Ryssland.

Bland ryska författare märks Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Alexander Pusjkin, Nikolaj Gogol, Ivan Turgenev, Anton Tjechov, Michail Lermontov, Maxim Gorkij, Ivan Bunin, Vladimir Nabokov, Michail Bulgakov, Michail Sjolochov, Boris Pasternak och Alexander Solzjenitsyn. I Ryssland är nationalskalden Aleksandr Pusjkin den kanske mest populäre författaren, medan Lev Tolstoj och Fjodor Dostojevskij är mer internationellt kända.

Några kända ryska kompositörer är Pjotr Tjajkovskij, Sergej Rachmaninov, Michail Glinka, Aleksandr Skrjabin, Alexander Borodin, Modest Musorgskij, Dmitrij Sjostakovitj, Igor Stravinskij, Sergej Prokofjev och Nikolaj Mjaskovskij. Se vidare rysk musik.

Massmedier[redigera | redigera wikitext]

Rysslands massmedielandskap består av en blandning av titlar från den sovjetiska perioden och nystartade medieorgan. Under 1990-talet förlorade många av de "gamla sovjetiska" tidningarna större delen av sin upplaga, parallellt med att oligarker och andra beslutsfattare startade nya konkurrenter. En stor del av medierna har därefter sålts till statsstyrda enheter som Gazprom (TV-kanalen NTV) och staden Moskva (Argumenty i Fakty). Det statliga medieägandet av bland annat TV-kanaler (via Rossija-bolaget) har på senare år ökat, och samtidigt ägnar sig många av de största fristående mediebolagen åt en hög grad av självcensur i förhållande till statlig politik. Den stora dagliga affärsnyhetstidningen Kommersant fick 2011 en ny chefredaktör för en av sina sidotidningar, efter Putin-kritisk bevakning i samband med parlamentsvalet.[31]

Ryskspråkiga Wikipedias roll som oberoende medium hotades april 2014, efter att man beslutat att på kartor markera Krim som ett omstritt territorium (och inte som en fullt naturlig del av Ryska federationen). Detta föranledde den deputerade Anatolij Sidjakin att begära att den statliga massmediebyrån skulle gripa in.[32] Samma byrå hade månaden före blockerat Internetåtkomsten för webbplatsen som tillhör radiokanalen Echo Moskvy samt nättidningarna Ej.ru, Grani.ru och Kasparov.ru. Man gjorde det med hänvisning till "Lugovoj-lagen" (införd 1 februari 2014), en lag riktad mot medier som manar till "oauktoriserade protester".[33]

November 2014 meddelade Kremls bibliotek att man planerade en "alternativ Wikipedia". Orsaken var att ryskspråkiga Wikipedia (trots över 1 miljon artiklar) "inte klarade av att leverera tillräckligt detaljerad information om regionen och landet". Nyheten kom i ett läge där president Putin kallat Internet ett av "CIA:s specialprojekt", populära ryska bloggar (sedan augusti) måste registreras centralt och myndigheterna (sedan februari) kan blockera webbplatser utan föregående domstolsbeslut.[34] Ryssland hade tidigare inte startat något eget wikiuppslagsverk, till skillnad från Kina vars Baidu Baike och Baike.com numera är mångdubbelt större än kinesiskspråkiga Wikipedia.

Tidigare samma vecka informerades om den nya ryska medieorganisationen Sputnik, som är tänkt att både ersätta både Ria Novosti och Rysslands röst. Sputnik, som delar namn med en välkänd sovjetisk rymdsond från det kalla krigets dagar, siktar på närvaro och mediesändningar i 34 länder och på 30 språk. Målet är bland annat att motverka den allt starkare propaganda som "väst" riktar mot Ryska federationen.[35]

Massmedier i Ryssland (urval)[31]
Namn Grundad Ägare Typ Läsare/lyssnare/
tittare per mån.
Anmärkningar
Pervyj Kanal 1994 Kreml (via Rossija; 2001–) TV-kanal 50 miljoner största TV-kanalen
Rossija-1 Kreml (via Rossija) TV-kanal 49,3 miljoner näst största TV-kanalen
NTV Gazprom TV-kanal 47,3 miljoner
REN TV 1997 Jurij Kovaltjuk (via National Media Group (2008–) TV-kanal 44,4 miljoner delvis oberoende nationell TV-kanal
Interfax 1989 (oberoende) nyhetstjänst 11 miljoner
Echo Moskvy 1990 Gazprom (kontrollpost) radiobolag 9,1 miljoner största radiobolaget
Komsomolskaja Pravda Grigorij Berjozkin via Media Partner och ECN Group dagstidning 8,6 miljoner Berjozkin är industrimagnat/oligark
Dozjd (Rain TV) 2010 (oberoende) TV-kanal 8,1 miljoner stängdes ute från kabel-TV-näten efter en kontroversiell fråga inför årsdagen av belägringen av Leningrad i januari 2014
Gazeta.ru 1999 Afisha.Rambler.SUP (oberoende) webbplats 6,9 miljoner politik- och affärsnyheter
BBC Russkaja Sluzjba 1946 BBC webbplats 6,8 miljoner BBC:s ryskspråkiga nyhetstjänst, fram till 2011 även radiokanal
Lenta.ru Afisha.Rambler.SUP webbplats 6,6 miljoner nyheter
Argumenty i Fakty staden Moskva (2014–) dagstidning 5,9 miljoner
Afisja 1999 Afisha.Rambler.SUP tidning 3,7 miljoner kultur
RBC Daily RBC/Onexim (Michail Prochorov) webbplats 3,3 miljoner affärsnyheter
Kommersant 1989 (1909) Alisjer Usmanov (Kreml-vänlig; 2006–) dagstidning 2,9 miljoner affärsnyheter
Vedomosti 1999 Dow Jones/Financial Times/Sanoma dagstidning 2,9 miljoner affärsnyheter
LifeNews 2009 Aram och Asjot Gabreljanov TV-kanal 2,5 miljoner Kremltrogen nyhetskanal
Vzgljad 2005 Konstantin Rykov webbplats 1,6 miljoner Kremltrogen nyhetssajt
Novaja Gazeta Aleksandr Lebedev (+ personalen) dagstidning 1,5 miljoner enda kvarstående helt fristående större (allmänna) dagstidningen
Rossija Segodnja 2013/2014 Kreml nyhetstjänst sammanslagning av statliga nyhetstjänsten RIA Novosti och radiostationen Voice of Russia; www.rt.com
Utvecklingen av pressfriheten i Sverige (grönt), Ryssland (blått) och Nordkorea (rött) sedan 1994, enligt organisationen Freedom House.

Utbildning och forskning[redigera | redigera wikitext]

Forskningen i dagens Ryssland är inte skild från forskning annorstädes och har liknande undervisning och formalia. Sedan millennieskiftet är även ryska universitet och högskolor delaktiga i den så kallade Bolognaprocessen, vilken syftar till ökad rörlighet och transparens mellan olika länders utbildningar.

Under sovjetepoken var situationen annorlunda, då de flesta vetenskapliga institutioner var politiskt kontrollerade inom ramarna för det sovjetiska kommunistpartiets officiella paroller. Under Stalin deporterades många ledande forskare till specialbosättningar inom Gulagsystemet, så kallade sjarasjkor, där de – separerade från övriga samhället – utvecklade teknologier främst avsedda för militära ändamål. Senare gjordes stora ansträngningar i Sovjetunionen för att utveckla universitet och undervisning över hela landet och stora delar av befolkningen utbildades inom samhälleligt önskvärda områden. På grund av dessa satsningar är Ryssland än idag ett ledande land inom främst naturvetenskapliga ämnen.

Sedan 1980-talets öppenhet har det även utvecklats en bred historieskrivning där ryska forskare nu kan skriva om tidigare politiskt stängda frågor, såsom Stalins terror. Sedan 1993 har myndigheterna under perioder öppnat delar av tidigare hemliga ryska arkiv för allmänheten.

Helgdagar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Helgdagar i Ryssland

De officiella helgdagarna i Ryssland är följande:

De mest firade högtiderna är nyår, internationella kvinnodagen och segerdagen. Arbetets dag har minskat i betydelse efter Sovjetunionens upplösning.

Sport[redigera | redigera wikitext]

De populäraste sporterna i Ryssland är fotboll och ishockey. Även basketboll är populärt och Rysslands herrlandslag blev europeiska mästare år 2007. I fotboll har det ryska landslaget fått framgångar på senare år: de tog sig till semifinal i Europamästerskapet 2008 men besegrades där av Spaniens lag. Kända spelare i det ryska landslaget är Andrej Arsjavin (Arsenal) och Pavel Pogrebnjak (Fulham). Bland ryska fotbollsklubbar har lag som FC Zenit Sankt Petersburg och CSKA Moskva fått framgångar i europeiska mästerskap.

Ryssland ishockeylandslag har blivit världsmästare två år i följd (2008 och 2009). I 2010 års världsmästerskap besegrades man dock av Tjeckien i finalmatchen. Den ryska ligan KHL innehåller 26 klubbar från 7 länder; ligan är skapad som ett försök att konkurrera med NHL och har politiskt stöd.[36]

Ryssland tilldelades även VM i fotboll 2018.

Internationella jämförelser[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2010 143 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2010 140 av 178
Transparency International Korruptionsindex 2010 154 av 178
United Nations Development Programme Human Development Index 2012 55 av 186

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Оценка численности постоянного населения по субъектам Российской Федерации (komprimerad fil, .rar) Läst 18 december 2014.
  2. ^ ”Human Development Report 2013” (på engelska). Förenta nationerna. 2013. http://issuu.com/undp/docs/hdr_2013_en?e=3183072/1754153. Läst 2013-04-04. 
  3. ^ Ryska ambassaden i Sverige - Allmän information om Ryssland
  4. ^ Medvedev vill reformera polisen - DN.SE
  5. ^ Ryska parlamentsvalet – Kommunisterna vinner röster i brist på alternativ - Nyheter | SVT.se
  6. ^ Svenska Dagbladet 2011-09-15
  7. ^ Dagens Nyheter 2011-12-03: Valobservatör gripen i Moskva
  8. ^ SvD 2011-12-04: Ryska sajter attackerade under valet
  9. ^ [1] statoids.com - Time zones of Russia
  10. ^ Sävborg, Ebba, 2004, Världspolitikens Dagsfrågor: Putins Ryssland, Elanders Gotab, Sverige, sid.nr. 9.
  11. ^ Höglund, Lena, 19 mars 2014, Landguiden, Ryssland: Ekonomi, http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Ekonomi, 30/4-2014.
  12. ^ Höglund, Lena, 19 mars 2014, Landguiden, Ryssland: Ekonomi, http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Ekonomi, 30/4-2014.
  13. ^ Globalis, Ryssland: Statistik BNP, http://www.globalis.se/Laender/Ryssland/(show)/indicators/(indicator)/456, 7/5-2014.
  14. ^ Höglund, Lena, 19 mars 2014, Landguiden, Ryssland: Ekonomi, http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Ekonomi, 30/4-2014.
  15. ^ Globalis, Ryssland: Statistik BNP per invånare, http://www.globalis.se/Laender/Ryssland/(show)/indicators/(indicator)/182, 7/5-2014.
  16. ^ Globalis, Ryssland: Statistik Export av råolja, http://www.globalis.se/Laender/Ryssland/(show)/indicators/(indicator)/7885, 7/5-2014.
  17. ^ Höglund, Lena, 30 juli 2012, Landguiden, Ryssland: Utrikeshandel, http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Utrikeshandel, 30/4-2014.
  18. ^ Höglund, Lena, 30 juli 2012, Landguiden, Ryssland: Utrikeshandel, http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Utrikeshandel, 30/4-2014.
  19. ^ Globalis, Ryssland: Statistik Export av varor och tjänster, http://www.globalis.se/Laender/Ryssland/(show)/indicators/(indicator)/586, 7/5-2014.
  20. ^ Globalis, Ryssland: Statistik Import av varor och tjänster, http://www.globalis.se/Laender/Ryssland/(show)/indicators/(indicator)/587, 7/5-2014.
  21. ^ Höglund, Lena, 20 mars 2014, Landguiden, Ryssland: Utrikespolitik och försvar, http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Utrikespolitik-Forsvar, 30/4-2014.
  22. ^ sida 232
  23. ^ sida 234
  24. ^ sida 238
  25. ^ {http://www.scb.se/statistik/_publikationer/JO1901_2005A01_BR_00_JO01SA0601.pdf sida 240
  26. ^ [a b] Predvaritelnaja otsienka tjislennosti postojannogo naselenija subektov rossijskoj federatsii (excelfil) Folkmängd i Rysslands områden 1 januari 2010. Läst 13 maj 2010.
  27. ^ [a b] Publikation Tjislennost naselenija rossijskoj federatsii, po gorodam, poselkam gorodskogo tipa i rajonam, na 1 janvarja 2009 goda (utgiven av ROSSTAT), invånarantal i Rysslands administrativa enheter 1 januari 2009.
  28. ^ http://www.gks.ru
  29. ^ Интерфакс-Религия: Россияне бьют рекорды по обращению в православие, но не спешат читать Библию - опрос
  30. ^ Thrésor de l'histoire des langues de cest Univers. Imp. de la Soc. Helvetiale Caldoresque. 1619 
  31. ^ [a b] "Media compass: Russia’s changing media landscape". Calvertjournal.com. 2014-04-06. Läst 10 april 2014. (engelska)
  32. ^ Gill, Alastair (2014-04-10): "Mapping out the fault lines: The cartographic fall-out over Crimea". Rbth.com. Läst 14 april 2014. (engelska)
  33. ^ Davidoff, Victor (2014-03-17): "Putin's Brave New Russia". Themoscowtimes.com. Läst 14 april 2014. (engelska)
  34. ^ Grove, Thomas (2014-11-14): ”Russia launches new media to lead "propaganda war" with West”. Reuters.com. Läst 16 november 2014. (engelska)
  35. ^ Heritage, Timothy (2014-11-10): ”Russia launches new media to lead "propaganda war" with West”. Reuters.com. Läst 16 november 2014. (engelska)
  36. ^ KHL utmanar NHL | Sport | SvD

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 58°39′N 70°07′Ö / 58.650°N 70.117°Ö / 58.650; 70.117