Ryssland

Ryska federationen Российская Федерация Rossijskaja Federatsija
Flagga Statsvapen
Valspråk: inget
Nationalsång: Ryska federationens hymn (Gimn Rossijskoj Federatsii)
Huvudstad	Moskva  55°46′N 37°40′O
Största stad	Moskva
Officiellt språk	ryska
Statsskick	republik
president	Dmitrij Medvedev
premiärminister	Vladimir Putin
Självständighet	Sovjetunionens fall
• deklarerad	12 juni 1990
• erkänd	26 december 1991
Yta	17 075 200 km² (1:a)
• varav vatten	0,5 %
Demografi
• folkmängd	141 927 297 (1 januari 2010) (9:e)
• befolkningstäthet	8,3 inv/km² (178:a)
BNP (PPP)	(2008)
• totalt	2 285 214 miljoner $  (7:e)
• per capita	16 160,520 $
Valuta	rysk rubel (RUB)
Tidszon	från UTC + 3 till UTC + 4 och från UTC + 6 till UTC + 12
Topografi
• högsta punkt	Elbrus 5 642 m ö.h.
• största sjö	Bajkalsjön 31 500 km²
• längsta flod	Lena 4 310 km
Nationaldag	12 juni
Landskod	ru
Landsnummer	7

Ryssland, formellt Ryska federationen (ryska: Россия Rossija, formellt Российская Федерация Rossijskaja Federatsija), är en federal republik som omfattar stora delar av Östeuropa och Nordasien. Landet angränsar till Norge, Finland, Estland, Lettland, Vitryssland och Ukraina, samt via exklaven Kaliningrad oblast vid Östersjökusten till Litauen och Polen, i väster, och Georgien, Azerbajdzjan, Svarta havet samt Kaspiska havet i sydväst. I norr gränsar Ryssland till Norra ishavet och i söder till Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan. Landet gränsar i öster till Stilla havet och har där även havsgräns mot Japan och den amerikanska delstaten Alaska.

Ryssland är världens till ytan största land och täcker delar av både Europa och Asien. Gränsen mellan världsdelarna går via Uralbergen. Ryssland har cirka 142 miljoner invånare. I huvudstaden Moskva bor cirka 10,5 miljoner människor.

Ryska federationen består av sammanlagt 89 administrativa och territoriella enheter, så kallade federationssubjekt. De 89 subjekten utgörs av 21 republiker, 6 territorier (kraj), 50 regioner (oblast), 9 autonoma kretsar, 1 autonom region och två federala städer. Samtliga federationssubjekt är representerade med två ledamöter var i det ryska parlamentets överhus, federationsrådet, som alltså sammanlagt har 178 ledamöter. Det påminner om sammansättningen av USA:s senat men går också tillbaka på tidigare traditioner i Ryssland då Sovjetunionens högsta sovjet uppdelades i två kammare med olika representation från olika landsdelar.

Historia

Tsar Peter I inledde viktiga reformer i Ryssland.

Den slaviska statsbildning som skulle komma att utvecklas till Ryssland tillkom i Kievområdet (Kievriket). Ryssland ska ha ”grundats” år 862 då Rurik blev knez i Rus. Under de första århundradena var Novgorod, Vladimir och Kiev huvudstäder. Moskva omnämns första gången i krönikorna år 1147, men det dröjde lång tid innan staden blev huvudstad.

Under mitten av 1200-talet erövrade mongolväldet Rus och under 250 år framöver var Ryssland skyldigt att betala tribut till mongolerna. Dessutom anföll mongolerna, som hade sitt säte i Gyllene horden, med jämna mellanrum ryska städer. Under denna tid utvecklades Ryssland mycket ringa och styrdes i praktiken av mongolerna, även om de ryska furstarna de jure hade makten. Sista slaget mot mongolerna stod 1480 vid floden Ugra, då mongolerna för alltid förlorade makten över ryska områden. Under senare medeltiden växte storfurstendömet Moskva fram, vilket under 1500-talet sakta växte österut in i Asien.

Början av 1600-talet kallas den stora oredan. Polska styrkor trängde in på Ryssland och försökte installera lydtsarer. Denna oreda kom till på grund av att Rurikätten dött ut i och med Ivan den förskräckliges andre sons död. Efter tio års strider och maktkamp lyckades man tränga undan de polsk-litauiska trupperna och Michail Romanov utropades till tsar 1613.

När Peter den store blev tsar 1682 inleddes en reformering av Ryssland till att bli en västerländsk stat. Dessa reformer fick stor betydelse för överklassens vardag – deras klädsel, vanor, sociala liv och utbildning förändrades. Han lät bygga den västinfluerade staden Sankt Petersburg som grundades 1703 och blev huvudstad 1712, vilket den förblev i mer än 200 år, fram till 1918 då Moskva blev huvudstad igen. Under en stor del av Peter den stores tid som tsar deltog Ryssland i det Stora nordiska kriget.

Denna stat, som idag kallas Tsarryssland, växte även västerut till att bli en av Europas stormakter. Detta skedde genom ett flertal krig, bland annat mot Sverige som 1809 tvingades överlämna Finland till Ryssland. Efter lång tid av diskussioner avskaffade tsar Alexander II år 1861 den avskydda och föråldrade livegenskapen. Tjugo år senare mördades han av revolutionärer.

Under 1900-talets början uttrycktes missnöje mot statsmakten och folkliga krav på förändring spred sig runtom i Europa. I Ryssland ledde omfattande strejker bland arbetare i städerna och protester på landsbygden samt ett misslyckat krig (se Rysk-japanska kriget) till att en revolution bröt ut 1905. Tsar Nikolaj II svarade med att placera ut soldater som besköt demonstranterna och flera dog. Detta besvarades med världens ditintills största generalstrejker och uppror. Tsaren tvingades lätta på makten och tillät nu för första gången ett parlament, duman, att dela makten med honom. Det upplöstes dock efter bara något år efter ett par nyval och sammanträdde inte förrän efter februarirevolutionen 1917. Dessutom tillät tsaren arbetarna att sätta upp arbetarråd, så kallade sovjeter. Finland fick samtidigt allmän rösträtt för kvinnor och män till en nyinrättad enkammarriksdag, men efter 1909 tog förryskningspolitiken fart där och den finska lantdagen fick inte sammanträda förrän år 1917.

Lenin håller ett tal på Teatertorget i Moskva 5 maj 1920. Originalbilden med Trotskij och Kamenjev stående till höger på bilden.

Den revolutionära stämningen i Ryssland fortsatte och bristen på mat kulminerade i februarirevolutionen 1917 mot tsarväldet. Tsaren försökte återigen återupprätta kontrollen över landet och soldater sändes ut för att skingra massorna, det slutade dock med att soldaterna sköt sina officerare och ställde sig på demonstranternas sida. Tsaren hade nu inget annat val än att abdikera. En provisorisk regering under Aleksandr Kerenskij installerades. Bolsjevikerna var emellertid de som hade störst inflytande i arbetarråden. Rysslands förluster och nederlag i det pågående första världskriget gjorde att den stora opinionen vände sig mot den provisoriska regeringen som valt att fortsätta kriget. Man krävde nu mer makt åt sovjeterna, och bolsjevikerna – med bland andra Lenin och Zinovjev i spetsen – var de som hade den egentliga makten i huvudstaden Petrograd (nuvarande Sankt Petersburg). Bolsjevikerna fick allt större stöd, och även inom majoritetspartiet, Socialistrevolutionärerna, som var Kerenskijs parti, valde medlemmar att gå över till bolsjevikerna som utlovade förändring.

I oktoberrevolutionen, som enligt den gregorianska kalendern bröt ut den 6 november, tog bolsjevikerna makten i Petrograd och kunde upprätta regering efter en i det närmaste oblodig revolution. Efter freden i Brest-Litovsk drog sig Ryssland ur kriget. Ryska inbördeskriget 1918–1922 utkämpades mellan Röda armén och den Vita armén som var understödd av flera länder som tidigare varit på samma sida som Ryssland i första världskriget. Efter att Röda armén lyckats försvara revolutionen utropades Unionen av socialistiska sovjetrepubliker 1922 och Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken bildades som, till en början, en av fyra sovjetrepubliker.

Lenin som varit ledaren för bolsjevikerna samt ordförande i Ryska SFSR efterträddes av Josef Stalin som var generalsekreterare i centralkommittén 1922 efter en maktkamp med Lev Trotskij och hans fraktion inom kommunistpartiet. Stalin industrialiserade Sovjetunionen och skapade en stormakt av det tidigare omoderna landet. Hans tid vid makten kom också att kännetecknas av en utbredd personkult och utrensningar av oliktänkande.

Neva i Sankt Petersburg.

Under andra världskriget fördes ett utplåningskrig mellan Nazityskland och Sovjetunionen, sedan Hitler beordrat Operation Barbarossa 1941, där flera sovjetiska städer var belägrade av tyska soldater under lång tid. I slutändan knäckte dock Sovjetunionens industri, dess stora befolkning och kalla vintrar Tyskland då den enorma fronten i öster slukade mer resurser än vad det nazityska riket kunde producera. Sovjetunionen fick dock betala dyrt för sin seger med 10 700 000 döda soldater, 11 400 000 döda civila och ett sönderbombat och plundrat land. Försvarskriget och motoffensiven från Sovjetunionens sida brukar benämnas ”det stora fosterländska kriget” och segern firas varje år den 9 maj, det datum då tyskarna kapitulerade.

Andra världskriget följdes snabbt av en konflikt med främst USA, vilken kom att kallas det kalla kriget. Konflikten ledde aldrig till öppet krig utan utkämpades främst på en industriell nivå samt genom att de båda blocken gav stöd till varsin part i en konflikt inom eller mellan andra länder (till exempel Koreakriget 1953). Det kalla kriget märktes även inom vapenutvecklingen: Såväl USA som Sovjetunionen hade några år efter andra världskriget utvecklat både atombomben och vätebomben. Senare under 1970-talet talades det också mycket om den så kallade neutronbomben.

Sovjetunionen hade en gynnsam position utrikes som motståndare till ”nordamerikansk imperialism” vilket ledde till att landet hade stort stöd hos befolkningen i kolonialiserade områden i Afrika, Latinamerika, Asien och Mellanöstern. Sovjetunionen hade framgångar i början av kalla kriget då man skickade upp den första artificiella satelliten och senare den första människan i omloppsbana runt jorden. Sovjetunionen genomförde också den första obemannade landningen på månen och är ensamma om att ha skickat upp en helt automatiserad obemannad rymdfärja, Buran, för att sedan landa den igen (1988). Det kan nämnas att rymdfärjan aldrig hade någon bemannad besättning, då anslagen drogs in för projektet efter Sovjetunionens kollaps.

Under senare delen av 1980-talet började ledaren för det kommunistiska partiet, Michail Gorbatjov, reformera landets ekonomi, och han tog små steg mot att skapa en demokrati med en västeuropeisk stat som mall. Slagorden för hans kampanj blev ”glasnost” (ryska för ’öppenhet’) och ”perestrojka” (’ombyggnad’). Försöken skapade dock katastrofala socioekonomiska förhållanden i Östeuropa, vilket kulminerade med Sovjetunionens kollaps efter en misslyckad militärkupp 1991.

Ryska federationen utropades som en självständig stat den 24 augusti 1991 och Sovjetunionen upplöstes officiellt den 26 december samma år. Boris Jeltsin var landets president fram till den 31 december 1999, då han efterträddes av Vladimir Putin. Ryssland har sedan Sovjetunionens kollaps, som den största av de tidigare delstaterna, försökt ta upp Sovjetunionens roll som supermakt, vilket har hindrats av landets svåra ekonomiska, sociala och militära problem. Från 1994 till 1996 och sedan 1999 har Ryssland fört två inbördeskrig i Tjetjenien. Efter att ha genomgått en kraftig nedgång under 1990-talet, vilken kulminerade 1998, har den ryska ekonomin återhämtat sig, delvis på grund av de stigande oljepriserna. President Putins politik har kritiserats för att underminera demokratin och kringskära mediernas frihet, främst från internationellt håll.

År 2008 valdes Dmitrij Medvedev med stöd av Vladimir Putin till Rysslands tredje president. Medvedev har fokuserat mycket på ”kriget mot korruptionen” och framförallt den korrupta polisen, men trots vissa framsteg kvarstår problemen.

Geografi

Satellitbild över Ryssland samt Vitryssland. Vitryssland anges här som ryskt territorium.

Bajkalsjön i sydöstra Sibirien är världens djupaste sjö.

Ryssland, som med sin yta på 17 075 200 kvadratkilometer är världens största land, sträcker sig över så gott som hela den norra delen av den eurasiska superkontinenten, från Östersjön i väster till Berings sund i öster, och ligger således både i Europa och Asien (gränsen mellan världsdelarna går via Uralbergen). Landet består till stora delar av vidsträckta stäpper i söder och djupa barrskogar i norr. Från landets västligaste del till dess östligaste är det 6 600 kilometer långt; det sträcker sig över elva tidszoner.

Det finns flera bergskedjor i landet, särskilt i landets södra gränsregioner. Exempel är Kaukasus (där berget Elbrus, Europas högsta topp, reser sig med sina 5 642 meter), Uralbergen och Altaj. Uralbergen, som löper i nord–sydlig riktning, tillsammans med Kaukasus, som löper i väst–östlig riktning, utgör gränsen mellan Europa och Asien.

Även om stora delar av världens områden med arktiskt och subarktiskt klimat finns i Ryssland finns det också stora områden med andra klimat (se vidare: Rysslands klimat).

Det gränsar i väster till Norge, Finland, Estland, Lettland, Vitryssland och Ukraina samt, via exklaven Kaliningrad, till Litauen och Polen, i sydväst till Georgien och Azerbajdzjan, och i söder till Kina, Nordkorea, Mongoliet och Kazakstan. I öster avgränsas det av kusten till Stilla havet och i norr av den till Norra ishavet.

Europeiska Ryssland, som sträcker sig från västgränsen till Uralbergen, är ett enormt lågland, genomkorsat av floderna Volga, Don och Dnepr; detta är landets rikaste region. Kaukasusregionen i södra europeiska Ryssland är ett enormt stäppområde som sträcker sig norr om bergskedjan Stora Kaukasus mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Uralbergen sträcker sig från norr till söder och rymmer viktiga mineral- och oljetillgångar. Sibirien sträcker sig från Uralbergen till stillahavskusten. Detta enorma område är rikt på naturresurser, men är glest befolkat på grund av de stränga klimatförhållandena. Den del av Centralasien som ligger i Ryssland består av öken, stäpp och berg; delar av detta område ligger under havets nivå.

Klimat

Klimatet i Ryssland är med tanke på geografin mest kontinentalt, med mycket stora temperaturskillnader mellan sommar och vinter, samt dag och natt. Inre Sibirien, som har ett extremt inlandsklimat ligger exempelvis medeltemperaturen i januari mellan −25 och −30 grader, samt i julimånad mellan 18 och 23 celsiusgrader. Vintertid kan snöstormar kombinerat med orkanvindar lamslå stora områden.

I övriga delar av landet är det mindre extremt: I västra Ryssland ligger medeltemperaturen i januari på mellan −10 och −15 grader, samt i juli mellan 20 och 25 celsiusgrader. Årsnederbörden är låg, till följd av det stora avståndet till havet, och uppgår till endast runt 200 millimeter, varav det mesta faller vintertid.

I norra Sibirien, samt på norra Kolahalvön råder ett subarktiskt klimat, med långa, torra och kyliga vintrar, samt svala somrar, med en medeltemperatur långt under −10 grader celcius.

Längst upp i norr, vid ishavskusten, råder det polarklimat med permafrost året om.

I södra Ryssland är det dock mycket varmare, uppemot 35 celciusgrader.

Flygbolag

• Aeroflot
• Bashkirian Airlines
• Pulkovo
• Vladivostok Air
• Volga-Dnepr

Demografi

Den demografiska utvecklingen i Ryssland 1950–2010.

Ryssland är ett förhållandevis glesbefolkat land på grund av sin enorma storlek; befolkningen är dock tätare i de västra europeiska delarna, runt Uralbergen och i de sydöstra delarna vid Stilla havet. Vid den senaste folkräkningen, som genomfördes 2002, hade Ryssland 145,2 miljoner invånare, varav 106 miljoner i de europeiska delarna och 39 miljoner i de asiatiska delarna. Enligt officiella befolkningsregister har landets befolkning minskat till cirka 141,9 miljoner invånare i början av 2010. Rysslands folkmängd har under många år minskat drastiskt till följd av ökade dödstal i relation till de minskande födelsetalen samt utvandring. En stabilisering har dock börjat märkas, och för första gången på länge ökade Ryssland sin befolkning under 2009. Den totala folkmängden ökade med 23 318 invånare mellan den 1 januari 2009 och 1 januari 2010.

Ryssland har elva städer med över en miljon invånare, och ytterligare 24 städer med över en halv miljon invånare.

I landet lever många etniska grupper, majoriteten räknas dock som ryssar. Enligt 2002 års folkräkning var 79,83 procent ryssar, 3,83 procent tatarer, 2,03 procent ukrainare, 1,15 procent basjkirer, 1,13 procent tjuvasjer, 0,94 procent tjetjener, 0,78 procent armenier och återstående grupper 10,3 procent (vitryssar, moldaver, tjetjener, kossacker, inuiter, tyskar, judar, koreaner, kurder, med flera).

I oktober 2010 genomfördes en folkräkning vars resultat ännu^[när?] inte är klara.

Moskva Sankt Petersburg Novosibirsk Jekaterinburg	Storleksordning	Stad	Namn på ryska	Federationssubjekt	Folkmängd Källa: Rosstat (2009)	Nizjnij Novgorod Kazan Samara Omsk
	1	Moskva	Москва	Moskva	10 508 971
	2	Sankt Petersburg	Санкт-Петербург	Sankt Petersburg	4 600 310
	3	Novosibirsk	Новосибирск	Novosibirsk	1 397 191
	4	Jekaterinburg	Екатеринбург	Sverdlovsk	1 332 264
	5	Nizjnij Novgorod	Нижний Новгород	Nizjnij Novgorod	1 272 527
	6	Kazan	Казань	Tatarstan	1 136 566
	7	Samara	Самара	Samara	1 135 318
	8	Omsk	Омск	Omsk	1 129 120
	9	Tjeljabinsk	Челябинск	Tjeljabinsk	1 093 699
	10	Rostov-na-Donu	Ростов-на-Дону	Rostov	1 048 991
	11	Ufa	Уфа	Basjkirien	1 024 842
	12	Perm	Пермь	Perm	985 794
	13	Volgograd	Волгоград	Volgograd	981 909
	14	Krasnojarsk	Красноярск	Krasnojarsk	947 801
	15	Voronezj	Воронеж	Voronezj	843 496
	16	Saratov	Саратов	Saratov	830 953
	17	Toljatti	Тольятти	Samara	720 346
	18	Krasnodar	Краснодар	Krasnodar	710 686
	19	Izjevsk	Ижевск	Udmurtien	611 043
	20	Jaroslavl	Ярославль	Jaroslavl	606 336

Moskva

Sankt Petersburg

Novosibirsk

Jekaterinburg

Nizjnij Novgorod

Kazan

Samara

Omsk

Tjeljabinsk

Rostov-na-Donu

Ufa

Perm

Volgograd

Krasnojarsk

Voronezj

Saratov

Toljatti

Krasnodar

Izjevsk

Jaroslavl

Placering av de 20 största städerna i Ryssland

Religion

Den rysk-ortodoxa kyrkan är landets dominerande kyrka. Andra konfessioner är bland annat islam, protestantism, katolicism, buddhism, Jehovas vittnen och judendom. Det finns sedan sovjettiden många ateister och icke-troende i landet, men antalet ortodoxt kristna har ökat de senaste åren.

Språk

Det största språket i landet är ryska. Andra större språk (med mer än en miljon talare) är tatariska, ukrainska, basjkiriska, tjetjenska och tjuvasjiska. Ryska är landets enda officiella språk, men flera delrepubliker har gjort ett i området viktigt språk till officiellt språk inom delrepubliken. Det kyrilliska alfabetet är det enda tillåtna i landet, varför de delrepubliker som använder ett andra officiellt språk måste skriva detta med kyrilliska tecken.

Statsskick och politik

Ryssland är enligt konstitutionen en semipresidentiell förbundsrepublik. Presidenten har stor makt och föreslår premiärminister för duman (ett formellt inslag av parlamentarism, se närmare i artikeln Semipresidentialism) och kan också upplösa duman och utlysa nyval. Presidenten väljs vart fjärde år direkt av folket, men kan bara sitta i två mandatperioder i följd.

Det lagstiftande och representativa organet är federala församlingen som är uppdelad i två kammare: statsduman med 450 ledamöter som från och med 2011 väljs vart femte år, hälften väljs med ett proportionellt valsystem, och andra hälften väljs genom majoritetsval i enmansvalkretsar, samt federationsrådet bestående av 178 ledamöter. Dumans viktigaste uppgift är att godkänna statsbudgeten och stifta lagar. Det finns fyra partier i statsduman. Dessa är maktpartiet Enade Ryssland (238 ledamöter), Ryska federationens kommunistiska parti (92), det socialdemokratiska Rättvisa Ryssland (64) och Rysslands liberaldemokratiska parti (56).

Statschef och president är sedan 7 maj 2008 Dmitrij Medvedev.

Vid slutet av Vladimir Putins andra mandatperiod pågick diskussioner om en eventuell tredje mandatperiod och om på vilka sätt detta skulle kunna bli möjligt genom en ändring i grundlagen. Detta blev dock inte av, då Putin inte ställde upp för omval. I stället tackade Putin ja till sitt partis (Enade Ryssland) utnämning till att bli dess premiärministerkandidat. Putin tillträdde som premiärminister den 9 maj 2008. Senaste parlamentsvalet hölls söndagen den 4 december 2011 (svensk tid innebär att första vallokalen öppnade lördagen den 3 december 2011 kl. 21.00 och de sista stängde söndagen den 4 december 2011 kl 18.00). Nästa presidentval hålls i mars 2012. Mandatperioderna för Rysslands president och Duman är förlängda enligt en ändring i konstitutionen (president 6 år, parlament 5 år). Många politiska partier tilläts inte att kandidera i parlamentsvalet 2011. För att komma in i parlamentet gällde år 2011 sjuprocentspärr, med enstaka mandat som tröst för partier som kom nära spärren, vilket dock inte blev fallet. Antalet röstberättigade i parlamentsvalet 2011 var 110 miljoner och antalet vallokaler 95 000. De partier som kandiderade i valet 2011 var Enade Ryssland, Kommunistpartiet(KPRF), Liberaldemokraterna(LDPR), Rättvisa Ryssland, Rysslands patrioter, Rätta saken och Jabloko. Ordföranden i den oberoende valobservatörorganisationen Golos greps på lördagen den 3 december 2011 några timmar innan valet inleddes i Rysslands östra delar. På söndagen den 4 december greps ungvänsterns talesman, valobservatörorganisationen Golos hemsida, liberala Moskva Eko och oppositionella nyhetssajter utsattes för cyberattacker.

Förvaltning

Under presidenten

Direkt under presidenten lyder följande federala ministerier med nedanstående underställda förvaltningsmyndigheter samt följande centrala federala myndigheter.

• Inrikesministeriet (MVD) (196 000 anställda och värnpliktiga i inrikestrupperna)
  • Federala migrationsmyndigheten
• Katastrofministeriet (70 000 anställda och värnpliktiga i räddningstrupperna och det statliga brandförsvaret)
• Utrikesministeriet
• Försvarsministeriet
  • Federala myndigheten för militärtekniskt samarbete
  • Federala försvarsupphandlingsmyndigheten
  • Federala myndigheten för exportkontroll
  • Federala myndigheten för särskild byggnadsverksamhet (byggnadstrupperna)
• Justitieministeriet
  • Federala fångvårdsmyndigheten
  • Federala fastighetsregistermyndigheten
  • Federala domstolsmyndigheten
• Fältjägartjänsten (statens kurirväsende)
• Federala underrättelsetjänsten (12 000 anställda)
• Federala säkerhetstjänsten (269 000 anställda och värnpliktiga)
• Federala narkotikapolisen
• Federala skyddstjänsten
• Överstyrelsen för presidentens speciella program

Under ryska federationens regering

Under ryska federationens regering, lyder följande federala ministerier, med underlydande myndigheter samt följande centrala federala myndigheter.

• Hälso- och socialministeriet
• Ministeriet för kultur och massmedia
• Utbildnings- och vetenskapsministeriet
• Naturresursministeriet
• Energiministeriet
• Regionala utvecklingsministeriet
• Transportministeriet
• Ministeriet för informationsteknologi och kommunikationer
• Finansministeriet
• Handels och ekonomiministeriet
• Federala näringsfrihetsmyndigheten
• Federala luftfartsmyndigheten
• Federala tullmyndigheten
• Federala hydrometeorologiska myndigheten
• Federala statistiska myndigheten
• Federala finansmarknadsmyndigheten
• Federala miljö-, teknik- och kärnkraftsinspektionen
• Federala kärnkraftsmyndigheten
• Federala rymdmyndigheten
• Federala turistmyndigheten
• Federala myndigheten för sport och fysisk kultur

Ekonomi

Moskva idag.

Moderna nybyggnationer i Moskvas internationella handelscentrum ”Moscow City”, ett resultat av Rysslands snabbt växande ekonomi under 2000-talet.

Ryssland kämpar fortfarande, två decennier efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, med att skapa en modern marknadsekonomi. På senare år har dock tillväxten tagit fart i landet. Efter upplösningen av Sovjetunionen krympte ekonomin i fem år, då de statliga företagen raskt privatiserades och visade sig vara allt för ineffektiva för att kunna konkurrera på en marknadsekonomisk arena.

Landet började återhämta sig 1996, men när den asiatiska finansiella krisen nådde sin kulmen i augusti det året tvingades regeringen devalvera rubeln, vilket ledde till en kraftig försämring av levnadsstandarden för den mesta befolkningen. Devalveringen hjälpte dock att sätta igång Rysslands ekonomi, och mellan 1999 och 2002 hade landet en ekonomisk tillväxt på 6 procent årligen, skapad främst av oljeinkomster. Tydliga tecken på det är Rysslandstornet och Federationstornet, som kommer att tillhöra världens högsta skyskrapor.

Den ekonomiska återhämtningen i kombination med Vladimir Putins starka styre av landet har höjt investerarnas förtroende för Ryssland. Ryssland förblir dock oerhört beroende av råvaruexporten, som utgör över 80 procent av landets export. Viktiga råvaror är petroleum, naturgas, metaller och timmer. Beroendet av råvaror gör landet oerhört känsligt för ändringar i dollarkursen (eftersom de flesta råvarubörser handlar i amerikansk dollar) och svängningar i råvarupriserna.

En stor del av marknaden kontrolleras av ett fåtal oligarker, som genom kontakter i Boris Jeltsins administration skodde sig på privatiseringen av de statliga företagen, bland annat genom att köpa upp företag för struntsummor. President Vladimir Putin och hans maktgrupp, siloviki (som mestadels består före detta officerare i underrättelsetjänsten), har på senare år tagit ett allt starkare grepp om hela samhället, inklusive ekonomin. Det största problemet med den ryska ekonomin är att det finns väldigt få små och medelstora företag. Detta antas bero på att bankerna, som ägs av oligarkerna, är oerhört korrupta. Bankernas affärsidé verkar främst vara att understödja oligarkernas övriga företag, och det är därför i princip omöjligt att finansiera uppstarten av ett företag för gemene man. Europeiska unionen och Världsbanken har dock inlett projekt för att försöka bygga upp ett mer oberoende banksystem. Putin har också tagit krafttag mot oligarkerna, bland annat arresterades Rysslands rikaste man Michail Chodorkovskij 2003, anklagad för att ha tillförskansat sig företag vid Jeltsins privatisering på oegentliga sätt. Detta har dock också fått analytiker att tvivla på den ryska ekonomins stabilitet, då de flesta av dagens företagsledare i Ryssland antagligen gjort sig skyldiga till brott vid övergången mellan planekonomi till försök till marknadsekonomi.

Se även Järnväg i Ryssland.

Jordbruk

Åkerarealens användning i Ryssland 2004 (kilohektar)
	Vete	Råg	Korn	Havre	Majs	Sorghum	Ris	Potatis	Sockerbetor
Ryssland	22 920	1 860	9 562	3 286	870	26	125	3 130	790

Den totala skördens storlek i Ryssland 2004 (kiloton)
	Vete	Råg	Korn	Havre	Majs	Sorghum	Ris	Potatis	Sockerbetor
Ryssland	45 413	2 872	17 180	4 955	3 516	44	471	35 914	21 848

Den totala köttproduktionen Ryssland 2004 (kiloton)
	Nötkött inklusive buffelkött	Får och getkött	Griskött
Ryssland	1 951	144	1 644

Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk med binäringar 2003
	Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk med binäringar (kilopersoner)	I procent av den totala förvärvsarbetande befolkningen
Ryssland	7 571	9,7

Försvar

Hedersvakter vid den eviga elden, den okände soldatens grav utanför Kremls mur

Organisation

Rysslands försvarsmakt, Вооружённые Силы Российской Федерации (den ryska federationens väpnade styrkor), består av tre försvarsgrenar: markstridskrafterna, marinen och flygvapnet. Det finns dessutom fyra vapengrenar, varav tre – de strategiska raketstridskrafterna, de militära rymdstridskrafterna och de luftburna stridskrafterna – är självständiga och försvarsgrensliknande. Den fjärde vapengrenen, luftförsvarsstridskrafterna, är underställd flygvapnet. Liksom försvarsgrenarna och vapengrenarna är även byggnadstrupperna, järnvägstrupperna och NBC-skyddstrupperna direkt underställda försvarsministeriet.

Värnplikt

Ryssland har allmän värnplikt för män. I praktiken inkallas ungefär elva procent av de värnpliktiga till grundutbildning. Grundutbildningens längd är 12 månader för studenter och 24 månader för övriga. Deserteringar är mycket vanligt förekommande på grund av pennalism, misshandel, utpressning och undernäring. Den ryska krigsmakten har i fredstid en personalstyrka om en miljon soldater. Övergång till en yrkesarmé är^[när?] under utredning, men statsbudgetens katastrofala tillstånd och den militära hierarkins motstånd gör det osannolikt att planerna kan förverkligas inom en snar framtid.

Materiel

Rent numerärt har Ryssland fortfarande en imponerande militär arsenal. Emellertid kan materielens, personalens och ledningssystemens kvalitet – och därmed den ryska försvarsmaktens stridsförmåga – starkt ifrågasättas efter de politiska och ekonomiska omvälvningar som ägt rum sedan Sovjetunionens upplösning.

• 48 000 pansarfordon
• 30 000 artilleripjäser
• 2 000 stridsflyg
• 700 stridsfartyg

Rysslands kärnvapenarsenal har kraftigt minskat efter Sovjetunionens fall, men Ryssland hade 2006 ändå över 5 000 operativa kärnstridsspetsar, med ytterligare 10 000 inoperativa. År 2005 inleddes på direkt order av president Vladimir Putin en medveten modernisering av landets nukleära stridsförmåga.

Enligt den redovisade försvarsbudgeten kommer Ryssland att satsa motsvarande 400 miljarder kronor på försvarsmakten 2008 och det beräknas enligt samma källa, hela 800 miljarder kronor för samma ändamål 2009.

Kultur

Se även Rysk konst, Ryska köket och Rysk litteratur.

Bolsjojteatern är Rysslands nationalscen för balett och opera. Den är belägen i Moskva och grundades 1776.

Vasilijkatedralen är känd över hela världen och har blivit en symbol för Ryssland.

Ryssland har ett mycket rikt kulturarv med berömd konst, musik, arkitektur och litteratur. Den ortodoxa kyrkan, som bidrog till att sprida den bysantinska kulturen till de slaviska folken, förknippas med sina kyrkor och ikoner ofta med Ryssland.

Bland ryska författare märks Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Alexander Pusjkin, Nikolaj Gogol, Ivan Turgenev, Anton Tjechov, Michail Lermontov, Maxim Gorkij, Ivan Bunin, Vladimir Nabokov, Michail Bulgakov, Michail Sjolochov, Boris Pasternak och Alexander Solzjenitsyn. I Ryssland är nationalskalden Aleksandr Pusjkin den kanske mest populäre författaren, medan Lev Tolstoj och Fjodor Dostojevskij är mer internationellt kända.

Några kända ryska kompositörer är Pjotr Tjajkovskij, Michail Glinka, Aleksandr Skrjabin, Alexander Borodin, Modest Musorgskij, Dmitrij Sjostakovitj, Igor Stravinskij, Sergej Prokofjev och Nikolaj Mjaskovskij. Se vidare rysk musik.

Helgdagar

De officiella helgdagarna i Ryssland är följande:

• Nyårsdagen 1 januari
• Ortodoxa julen 7 januari
• Fäderneslandsförsvararens dag 23 februari
• Internationella kvinnodagen 8 mars
• Arbetets dag 1 maj
• Segerdagen (i andra världskriget) 9 maj
• Rysslands dag (nationaldagen) 12 juni
• Nationella enighetsdagen 4 november

De mest firade högtiderna är nyår, internationella kvinnodagen och segerdagen. Arbetets dag har minskat i betydelse efter Sovjetunionens upplösning.

Sport

De populäraste sporterna i Ryssland är fotboll och ishockey. Även basketboll är populärt och Rysslands herrlandslag blev europeiska mästare år 2007. I fotboll har det ryska landslaget fått framgångar på senare år: de tog sig till semifinal i Europamästerskapet 2008 men besegrades där av Spaniens lag. Kända spelare i det ryska landslaget är Andrej Arsjavin (Arsenal) och Pavel Pogrebnjak (Stuttgart). Bland ryska fotbollsklubbar har lag som FC Zenit Sankt Petersburg och CSKA Moskva fått framgångar i europeiska mästerskap.

Ryssland ishockeylandslag har blivit världsmästare två år i följd (2008 och 2009). I 2010 års världsmästerskap besegrades man dock av Tjeckien i finalmatchen. Den ryska ligan KHL innehåller 24 klubbar från 4 länder; ligan är skapad som ett försök att konkurrera med NHL och har politiskt stöd.

Forskning och akademi

Forskningen i dagens Ryssland är inte skild från forskning annorstädes och har liknande undervisning och formalia. Sedan millennieskiftet är även ryska universitet och högskolor delaktiga i den så kallade Bolognaprocessen, vilken syftar till ökad rörlighet och transparens mellan olika länders utbildningar.

Under sovjetepoken var situationen annorlunda, då de flesta vetenskapliga institutioner var politiskt kontrollerade inom ramarna för det sovjetiska kommunistpartiets officiella paroller. Under Stalin deporterades många ledande forskare till specialbosättningar inom Gulagsystemet, så kallade sjarasjkor, där de – separerade från övriga samhället – utvecklade teknologier främst avsedda för militära ändamål. Senare gjordes stora ansträngningar i Sovjetunionen för att utveckla universitet och undervisning över hela landet och stora delar av befolkningen utbildades inom samhälleligt önskvärda områden. På grund av dessa satsningar är Ryssland än idag ett ledande land inom främst naturvetenskapliga ämnen.

Sedan 1980-talets öppenhet har det även utvecklats en bred historieskrivning där ryska forskare nu kan skriva om tidigare politiskt stängda frågor, såsom Stalins terror. Sedan 1993 har myndigheterna under perioder öppnat delar av tidigare hemliga ryska arkiv för allmänheten.

Administrativ indelning

Huvudartiklar: Rysslands administrativa indelning, Rysslands federala distrikt och Rysslands federationssubjekt

Viborg grundades 1293 av svensken Torgils Knutsson.

Federala distrikt Dalnevostotjnyj Privolzjskij Severo-Zapadnyj Sibirskij Tsentralnyj Uralskij Juzjnyj Delrepubliker Adygeiska republiken Altajrepubliken Basjkirien Burjatien Dagestan Ingusjien Kabardinien-Balkarien Kalmuckien Karatjajen-Tjerkessien Karelska republiken Komi Marij El Mordvinien Sacha (Jakutien) Nordossetien Tatarstan Tuva Udmurtien Chakassien Tjetjenien Tjuvasjien Territorier (kraj) Altaj Krasnodar Krasnojarsk Primorje Stavropol Chabarovsk

Län (oblast) Amur Archangelsk Astrachan Belgorod Brjansk Ivanovo Irkutsk Jaroslavl Kaliningrad Kaluga Kamtjatka Kemerovo Kirov Kostroma Kurgan Kursk Leningrad Lipetsk Magadan Moskva Murmansk Nizjnij Novgorod Novgorod Novosibirsk Omsk Orenburg Orjol Penza Perm Pskov

Rjazan Rostov Sachalin Samara Saratov Smolensk Sverdlovsk Tambov Tomsk Tiumen Tjeljabinsk Tjita Tula Tver Uljanovsk Vladimir Volgograd Vologda Voronezj Federala städer Moskva Sankt Petersburg Autonoma län (avtonomnaja oblast) Judiska autonoma länet Autonoma områden (avtonomnyj okrug) Aginska Burjatien Komi-Permjakien Korjakien Nentsien Dolgano-Nentsien (Tajmyrien) Ust-Ordynska Burjatien Chantien-Mansien Tjuktjien Evenkien Jamalo-Nentsien

Internationella rankningar

Organisation	Undersökning	Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Index of Economic Freedom 2010	143 av 179
Reportrar utan gränser	Pressfrihetsindex 2010	140 av 178
Transparency International	Korruptionsindex 2010	154 av 178
United Nations Development Programme	Human Development Index 2006	73 av 179

Se även

• Lista över Rysslands statsöverhuvuden
• Lista över städer i Ryssland
• Sovjetunionen
• Kaliningrad
• Rysk konst
• Rysk litteratur
• Rysslands röst
• Rysslands ambassad i Stockholm

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Ryssland
  Bilder & media
• Material från den officiella hemsidan för ordföranden i Ryssland för fri användning under en Creative Commons-licens