Särimner
- Denna artikel behandlar den mytologiska varelsen. För mässan i Jämtland, se Særimner.
Särimner, fornvästnordiska Sæhrímnir, är en galt[1] som i Poetiska Eddan och Snorres Edda utgjorde föda för åtminstone enhärjarna i Valhall i den nordiska mytologin. Galten slaktades och åts upp på kvällen, och återuppstod dagen efter.[2] Namnet innehåller komponenterna sæ-; ”sjö-”, ”havs-”, och hrímnir; ”sotig”, ”sotfärgad”.[3][4]
Särimner omnämns i samtida källor endast i en vers Poetiska Eddans Sången om Grimner , samt i ett avsnitt i Gylfaginning i Prosaiska Eddan (som är nedtecknad av Snorre Sturlasson). Båda källorna nämner också Andrimner och Eldrimner, som medverkar vid tillagningen av Särimner; av Snorre beskrivs de som kocken och dennes kittel.
Särimner beskrivs av Snorre som en galt, en svinhanne, och det är vad djuret brukar identifieras som. Olika tolkningar av strofen i Sången om Grimner (som citeras i Gylfaginning), och namnets till synes motsägelsefulla etymologi har dock väckt frågor kring Särimners arttillhörighet.
Till dryck har man i Valhall mjödet från geten Heidruns spenar.
Källorna
I Sången om Grimner (18)[5] i Poetiska Eddan står i en översättning:
| ” | Andrimner låter – i Eldrimner – Särimner sjuda, det bästa fläsk. Men få vet vad enhärjar lever av.[6] |
„ |
Enligt Gylfaginning (38), i Snorres Edda, kokades och åts Särimner varje dag, men var välbehållen igen på kvällen. Här beskrivs Särimner som en galt. Fläsket från Särimner kommer alltid att räcka till de enhärjar som kommer till Valhall: ”sant är det, som du säger, att en stor folkmängd är der: och långt flere skola ditkomma: men de synas ändock för få, då ulfven kommer. Dock komma alldrig så många till Valhall, att de icke få tillräckligt fläsk af den gallt, som heter Sæhrimner”. Andrimner kallas här för kock, och Eldrimner kittel.[7]
Gylfaginning fortsätter med att förklara att Oden endast lever av vin, och vad de andra asarna äter omnämns inte.[7]
Tolkningar
Det har gjorts olika tolkningar av texterna om Särimner, bland annat kring en eventuell koppling mellan dödandet av djuret och offerriter, och vad för slags djur Särimner var.
Den gängse uppfattningen är att Särimner var en galt, i enlighet med Snorres beskrivning, men frågeställningar kring vad Särimner egentligen var för varelse har framförts. Man är inte ense om texten i Sången om Grimner verkligen beskriver Särimner som en gris. Etymologiskt tros namnet Sæhrímnir rakt översatt betyda ”sotigt sjödjur”, vilket bidrar till oklarheten.
I Snorres Gylfaginning omnämns Särimner samtidigt uttryckligen som en galt.
Se även
- Tanngnjost och Tanngrisner, Tors bockar som slaktas, äts upp och återuppstår
- Gyllenborste, fornnordiska guden Frejs galt
- Hildisvin, fornnordiska gudinnan Frejas svin
- Nûn, Balâm
- Fenix
Referenser
- ^ Särimner i Nationalencyklopedins nätupplaga.
- ^ Matthias Egeler, Celtic Influences in Germanic Religion (München: Utz, 2013), p. 81
- ^ John Lindow (2001), Norse Mythology: A Guide to the Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs, Oxford University Press, sid 263f. "The names of the cook, the pot and the eternal pork [alltså And-, Eld- och Särimner] are joined by the element hrímnir, which is derived from the word for soot on a cookpot. (…) It certainly looks as if it means 'sea-sooty', which some modern observers read as 'sooty sea beast'. ISBN 978-0-19-515382-8
- ^ "Sæhrímnir (ON 'sooty sea-animal' ?, perhaps from seyðir 'cooking ditch')"; Rudolf Simek (2007), Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer, sid 273. ISBN 978-0-85991-513-7
- ^ skaldic project: verses: poetic edda: grímnismál 18, läst 11 oktober 2016.
- ^ Karl G. Johansson & Mats Malm: Snorres Edda
- ^ [a b] Anders Jacob D. Cnattingius: Snorre Sturlesons Edda samt Skalda Gylfaginning – heimskringla.no 18, läst 12 oktober 2016.