Fridolins visor och andra dikter

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sång efter skördeanden)
Fridolins visor och andra dikter
FörfattareErik Axel Karlfeldt
Originalspråksvenska
LandSverige
Förlag för förstautgåvanWahlström & Widstrand
Utgivningsår1898

Fridolins visor och andra dikter är en diktsamling från 1898 av den svenske författaren Erik Axel Karlfeldt. Det var Karlfeldts andra diktsamling.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Ur en lantlig ungkarls visbok
  • Rimsmeden
  • Från beväringsåren
  • Göken
  • Håkan på heden
  • Vårsång
  • Ormvisa
  • Humlevisa
  • Ode till snickaren Krylbom
  • Stormnatt
  • I älgtiden
  • För vägens vind
  • Josep i skogen
  • Två stämmor
  • Lucia
  • I Krabban
  • Lejonets barn
  • Sång efter skördeanden
  • Pungmakarbo
  • Selinda och Leander
  • Kanske!
  • Irina
  • Du ler
  • Månhymn vid Lambertsmässan
  • Min guddotter
  • Jag lever allena
Cecilia Bölljas visbok
  • Till jungfru Cecilia Böllja
  • Herr Snakendal
  • Vårskymning
  • Intet är som väntanstider
  • Duvan och örnen
  • Blomstervisor
  • Vad skall man sjunga?
Från Folkare-stigar
Liv och död
  • Jag är en sjungandes röst
  • Jorum
  • Barmhärtighetens tempel
  • En löskerkarl
  • En fader
  • Drömmen och livet

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Gösta Attorps beskrev boken i en essä för Ord och Bild år 1920 som ett uppbrott från ungdomsdikterna i Karlfeldts debut, Vildmarks- och kärleksvisor. Attorps jämförde Karlfeldt med Carl Michael Bellman, och menade att båda saknade "tankens djupsinne", men lyckades att förmedla "fantasins underbara djupsinne". Attorps skrev om Karlfeldts figur Fridolin:

Vi ha i hela vår litteratur ingen mera nationell, mera svensk-germansk figur än denne Fridolin, där han under höstens tunga skyar vandrar på gamla stigar i gamla skogar, talande höga och hädiska och kostliga ord, sjungande sorgesånger och druckna visor. Han är svenskhetens inkarnation; allt som upp från hedenhös gett släktet väsen och klangfärg finns samlat och koncentrerat hos honom, och strängar som tona djupt i vårt bröst spelar han på som på en gammal violin.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Attorps, Gösta (1920). ”En Karlfeldtsstudie”. Ord och Bild. Tjugunionde årgången. 1920. P.A. Norstedt & söner. sid. 126. https://runeberg.org/ordochbild/1920/0146.html. Läst 1 december 2016 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]