Sångare (fåglar)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sångare
Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus)
Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Underklass Neornithes
Infraklass Neognata fåglar
Neognathae
Överordning Neoaves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Underordning Passeri
Överfamilj Sylvioidea
Familjer
se text
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sångare är en grupp med tättingar som har kategoriserats mycket olika genom historien och olika många släkten och arter har förts till denna grupp. Sångarnas systematik är under diskussion, och olika auktoriteter delar upp gruppen på ett flertal olika sätt. Inom den klassiska taxonomin behandlades gruppen som familjen Sylviidae vilken omfattade ett femtiotal släkten med cirka 300 arter, merparten ifrån gamla världen, och ett mindre antal ifrån Australien och nya världen. Idag kategoriseras istället sångarna som en taxonomiskt osäker grupp, inom överfamiljen Sylvioidea, som omfattar familjen Sylviidae, som tilldelats det svenska trivialnamnet sylvider,[1] tillsammans med de nyupprättade familjerna långnäbbar, cettisångare, lövsångare, rörsångare, gräsfåglar, donakobier och tetrakor. Samtidigt har ett antal arter och släkten som tidigare behandlades som sångare istället flyttats till andra familjer.

De flesta inom denna grupp har ett ganska oansenligt utseende med grå, brun eller grönbrun fjäderdräkt, men karakteristisk och ljudlig sång. Könen brukar vara lika. De är vanligen insektsätare och lever oftast i tät vegetation. De sträcker om natten och inte i flock.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Mot slutet av 1900-talet omfattade familjen Sylviidae nästan 300 mindre insektsätande fågelarter uppdelat i nästan 50 släkten. Denna grupp fåglar hade även de blivit splittrade ur en ännu större familj, nämligen Muscicapidae. Den senare familjen hade under hela sin existens fungerat som ett papperskorgstaxon, det vill säga att nästan alla insektsätande sångarliknande arter i gamla världen vid något tillfälle hade förts till denna jättefamilj.

Det var under senare hälften av 1900-talet som uppsplittringen och kategoriseringen av grupperna och arterna inom Muscicapidae tog fart på allvar. Trots detta fortsatte Sylviidae att vara en mycket stor och heterogen familj, med få tydliga karaktärer och bevisade släktband. Gruppen Cisticolidae – med grupperna grässångare, priniafåglar och apalisfåglar – som till stora delar återfinns i sydligare regioner, var traditionellt inkluderad i familjen Sylviidae. Även den monofyletiska gruppen kungsfåglar var inom klassisk taxonomi en del av sångarna, men förs idag ofta till den egna familjen Regulidae.

Sibley & Ahlquist (1990) slog samman "gamla världens sångare" med timalior (Timaliidae), australtimalior (Pomatostomidae), glasögonfåglar (Zosteropidae) och andra taxa i överfamiljen Sylvioidea som ett resultat av studier med DNA-hybridisering. Detta visade att gruppen Muscicapidae var ett slaskhinkstaxon som samlade grupper med sångarliknande arter utan några släktband.

År 2003 publicerade Alice Cibois en studie om släktskapen inom Timaliidae (Cibois 2003a). Data från hennes analyser av mitokondriellt DNA för enzymet cytokrom b och 12S/16S rRNA visade på att Sylviidae och timalior (Timaliidae) inte bildade en monofyletisk grupp. Dessa studier visade också att Sylvia, det så kallade typsläktet inom familjen Sylviidae, var närmare släkt med sådana taxa som eldögd timalia (Chrysomma sinense) – vilken traditionellt klassats som en atypisk timalia – och messmygen (Chamaea fasciata), en gåtfull art som traditionellt kategoriserats som Amerikas enda timalia. Papegojnäbbarna, som tidigare kategoriserades som en familj; Paradoxornithidae – vilket ungefär betyder "paradoxala fåglar" – med oklara anknytningar till andra taxa, var uppenbarligen en del av denna klad.

Cibois föreslog att ICZN officiellt skulle förverka Sylviidae som taxon och att släktet Sylvia skulle föras till familjen Timaliidae (Cibois 2003b), men tvivel kvarstod. Då Sylviidae var så omfångsrik blev det nödvändigt att genomföra en stor mängd studier på olika taxa för att man skulle kunna få ett beslutsunderlag. Detta arbete påbörjades av Beresford et al. (2005) och av Alström et al. (2006). Deras slutsats var att Sylviidae, så som den definierades fram till mitten av 1900-talet, omfattade minst 4, men förmodligen så många som 7 distinkta evolutionära utvecklingslinjer. Författarna föreslog att man borde skapa ett flertal nya familjer som Phylloscopidae, Cettiidae, Acrocephalidae och Megaluridae för att bättre skildra den evolutionära utvecklingen av gruppen.

Familjen Sylviidae har nu krympt till cirka 55 arter i minst 10 släkten. Det är dock troligt att andra taxa från de som fortfarande är incertae sedis, det vill säga de som fortfarande har osäker anknytning, som timalior eller arter inom familjen Cisticolidae, eller till och med taxa från familjen Muscicapidae, efter fortsatta studier kan komma att flyttas till denna grupp.

Här nedan följer en systematik över alla de arter som tidigare fördes till familjen Sylviidae och de arter som senare har bevisat ha släktband, och som således har kategoriserats till den ursprungliga indelningen av familjen.

Arter[redigera | redigera wikitext]

Sylvider (Sylviidae) sensu stricto[redigera | redigera wikitext]

Sylvider, kallas även sylviasångare, gamla världens sångare, eller äkta sångare och är en ganska skiftande grupp av små arter med långa stjärtar. Det återfinns främst i Asien, i mindre utsträckning även i Afrika, med ett fåtal vars utbredning sträcker sig in i Europa, och med ett monotypiskt släkte på Nordamerikas västkust.

Chrysomma sinense, som saknar svenskt namn men som på engelska heter Yellow-eyed Babbler, tillhör familjen Sylviidae och är nära besläktad med papegojnäbbar.

Flyttad till familjen Timaliidae[redigera | redigera wikitext]

Flyttad till familjen Cisticolidae[redigera | redigera wikitext]

Härmsångare (Hippolais icterina).

Rörsångare (Acrocephalidae)[redigera | redigera wikitext]

Rörsångare, kallas sällsynt även acrocephalidsångare, är oftast förhållandevis stora "sångare" där flertalet är olivaktigt bruna på ovansidan med mycket gult till beige undertill. De återfinns ofta i öppen skogs- och buskmark, vassar i sankmarker eller stora gräsbiotoper. De har sin utbredning främst i södra till västra Asien med omnejd vilket sträcker sig långt in i Stillahavsregionen, några återfinns i Afrika och Europa.

Tetrakor (Bernieridae)[redigera | redigera wikitext]

Tetrakor, kallas även madagaskarsångare, består av två monofyletiska släkten endemiska för Madagaskar.

Gräsfåglar (Locustellidae)[redigera | redigera wikitext]

Nya Zeelands Nya Zeelandgräsfågel (Megalurus punctatus) tillhör förmodligen familjen gräsfåglar.

Gräsfåglar är medelstora, oftast långstjärtade arter; ibland starkt mönstrade men oftast enfärgat brunaktiga. Födosöker ofta på marken. Har sin utbredning i gamla världen och in i australiska regionen med sitt centrum kring Indiska oceanen och möjligtvis med en art i Sydamerika. En inte helt hållbar klad som behöver mer studier.

Cettisångare (Cettiidae)[redigera | redigera wikitext]

Cettisångare är en grupp med generellt enfärgat brunaktiga "sångare" som tenderar att vara mindre och mer kortstjärtade än arterna inom familjen Megaluridae. Frekventerar oftast buskmarker och undervegetation. Har sin främsta utbredning i kontinentala Asien, med omgivande regioner, och sträcker sig in i Afrika.

Japansk cettia (Cettia diphone).

Flyttas till familjen stjärtmesar (Aegithalidae)[redigera | redigera wikitext]

Lövsångare (Phylloscopidae)[redigera | redigera wikitext]

Lövsångare, kallas sällsynt även för phylloscopidsångare, är en grupp arter som skiljer sig mycket i storlek. De är ofta kraftfullt gröna på ovansidan och kontrasterande ljust gulaktig undertill eller med mer diskreta färger som grågrön till gråbrun. De fångar ofta sin föda i flykten och har sin främsta utbredning i Eurasien vilken sträcker sig in i Wallacea i Indonesien och Afrika.

Grönsångare (Phylloscopus sibilatrix)
  • Släkte Phylloscopus - polyfyletisk grupp med ca 55 arter.
  • Släkte Seicercus - polyfyletisk grupp med ca 12 arter bambusångare vilka kan beskrivas som tropiska Phylloscopus.

Långnäbbar (Macrosphenidae)[redigera | redigera wikitext]

Långnäbbar, även kallad afrikanska sångare, är en samling av mestadels artfattiga släkten med evolutionärt tidiga "udda sångare". Skiljer sig till utseende och beteende.

Donokobier (Donacobiidae)[redigera | redigera wikitext]

Monotypisk familj som bara omfattar arten donacobius (Donacobius atricapillus) vilken förekommer i Nordamerika. Arten behandlades länge som en avvikande gärdsmyg, men har sedan förslagsvis placerats i familjerna härmtrastar och gräsfåglar.

Tetrakor (Bernieridae)[redigera | redigera wikitext]

Tetrakor, också kallade madagaskarsångare, är en monofyletisk grupp med arter som tidigare placerats i en rad olika familjer. Familjen omfattar ett tiotal små skogslevande arter som alla är endemiska för Madagaskar.

Arter som flyttats till andra familjer[redigera | redigera wikitext]

Arter med sångfåglar som tidigare placerades i den stora familjen "sångare" Sylviidae:



Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jirle, Erling (2012) Familjelistan, version 7, Sveriges Ornitologiska förening, <www.sofnet.org>, läst 2013-01-07
  2. ^ Magnus Ullman (2011) Vilken fågel?, Norstedts
  3. ^ Sefc K.M., Payne R.B., Sorenson M.D., 2003: Phylogenetic relationships of African sunbird-like warblers: Moho Hypergerus atriceps, Green Hylia Hylia prasina and Tit-hylia Pholidornis rushiae. The Ostrich 74: 8-17.
  4. ^ Fuchs, J., J. Fjeldså, R. C. K. Bowie, G. Voelker, and E. Pasquet. 2006. The African warbler genus Hyliota as a lost lineage in the oscine songbird tree: Molecular support for an African origin of the Passerida. Mol. Phylogen. Evol. 39:186-197.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Artikeln bygger bland annat på engelskspråkiga wikipedias artikel Old World warbler, läst i maj 2007

  • Alström, Per; Ericson, Per G.P.; Olsson, Urban & Sundberg, Per (2006): Phylogeny and classification of the avian superfamily Sylvioidea. Molecular Phylogenetics and Evolution 38(2): 381–397. doi:10.1016/j.ympev.2005.05.015
  • Baker, Kevin (1997): Warblers of Europe, Asia, and North Africa. Princeton University Press, Princeton, N.J.. ISBN 0-691-01169-9
  • Barker, F. Keith; Cibois, Alice; Schikler, Peter A.; Feinstein, Julie & Cracraft, Joel (2004): Phylogeny and diversification of the largest avian radiation. Proceedings of the National Academy of Sciences 101(30): 11040-11045. doi:10.1073/pnas.0401892101 PDF fulltext Supporting information
  • Beresford, P.; Barker, F.K.; Ryan, P.G. & Crowe, T.M. (2005): African endemics span the tree of songbirds (Passeri): molecular systematics of several evolutionary 'enigmas'. Proceedings of the Royal Society 272(1565): 849–858. doi:10.1098/rspb.2004.2997 PDF fulltext appendix
  • Cibois, Alice (2003a): Mitochondrial DNA Phylogeny of Babblers (Timaliidae). Auk 120(1): 1-20. DOI: 10.1642/0004-8038(2003)120[0035:MDPOBT]2.0.CO;2 HTML fulltext utan illustrationer
  • Cibois, Alice (2003b): Sylvia is a babbler: taxonomic implications for the families Sylviidae and Timaliidae.Bulletin of the British Ornithologists' Club 123: 257-261.
  • Cibois, Alice; Slikas, Beth; Shulenberg, Thomas S. & Pasquet, Eric (2001): An endemic radiation of Malagasy songbirds is revealed by mitochondrial DNA sequence data. Evolution 55(6): 1198-1206. DOI:10.1554/0014-3820(2001)055[1198:AEROMS]2.0.CO;2 PDF fulltext
  • Ericson, Per G.P. & Johansson, Ulf S. (2003): Phylogeny of Passerida (Aves: Passeriformes) based on nuclear and mitochondrial sequence data. Molecular Phylogenetics and Evolution 29(1): 126–138 doi:10.1016/S1055-7903(03)00067-8 PDF fulltext
  • Shirihai, Hadoram (2001): Sylvia warblers. Princeton, N.J. : Princeton University Press, Princeton, N.J.. ISBN 0-691-08833-0
  • Sibley, Charles Gald & Ahlquist, Jon Edward (1990): Phylogeny and classification of birds. Yale University Press, New Haven, Conn.
  • Simms, Eric (1985): British warblers. Collins, London.
  • Yamagishi, Satoshi; Honda, Masanao; Eguchi, Kazuhiro & Thorstrom, Russel (2001): Extreme endemic radiation of the Malagasy Vangas (Aves: Passeriformes). Journal of Molecular Evolution 53(1): 39-46. doi:10.1007/s002390010190 (HTML abstract)