Södra huset, Stockholms universitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°21′46″N 18°3′39″Ö / 59.36278°N 18.06083°Ö / 59.36278; 18.06083

Alla sex byggnader i maj 2011.

Södra huset (ibland kallade "Blå husen") är ett byggnadskomplex på Stockholms universitets campusområde i Frescati.

Det enorma komplexet begränsar universitetsområdet mot syd. Det består av sex höga skivhus som är sammanlänkade mot norr med en lång förbindelsebyggnad. Södra huset uppfördes åren 1961-1971 efter ritningar av arkitekt David Helldén, samma arkitekt som stod bakom Hötorgscitys första höghuset och Hötorgshallen samt Sergels torg i Stockholms innerstad. Byggnaden var avsedd att inhysa fakulteten för humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen.

Fasaden är kläd av vit lackerade glasskivor,vilket framhäver glasets egna blå-gröna färgnyans och ger byggnaden dess karaktäristiska färg. Helldéns grundtanke var att de yttersta byggnaderna skulle vara ljusare och bli mörkare mot mitten. Denna idé fick överges på grund av tekniska svårigheter. [1] Södra husen är planerade enligt funktionsuppdelningsprincipen vilket gör att man lätt kan orientera sig. Seminariesalar finns nedre delarna och tjänsterum i de övre delarna. Café, restaurang och kiosker går att finna i de nedre delarna de med. [2]

Helldén fortsatte i Södra huset sitt samarbete med konstnären Olle Baertling som hade börjat 1954 med utformningen av entrén i första Hötorgshuset. Helldén argumenterade också för att Baertling skulle bjudas in till tävlingen om utsmyckningen av Sergels torg, en tävling som dock vanns av Edvin Öhrström. Efter att Helldén 1962 hade fått uppdraget som huvudarkitekt för det nya universitetsområdet anlitade han Baertling, som bland annat skulle skapa en aula. Det enda av Helldéns och Baertlings planer som kom att realiseras blev dock Södra huset där de utarbetade en plan för utsmyckning med nonfigurativ konst. Bland annat valdes 10 av Baertlings tidigare målningar ut och hängdes upp.[3]

Södra huset blev en skapelse konstruerad av prefabricerade betongelement och klädd i ljusgröna glasskivor. Man eftersträvade en flexibel utbyggnadsmöjlighet. Gällande interiören har det kyliga formspråket med brist på omtanke om studiemiljön kritiserats av bland andra arkitekturhistorikern Fredric Bedoire.[4] Hela arrangemanget blev sinnebilden för tidens storskaliga och sterila arkitektur.[5]

År 1975 fick man resa tak över huvudentréerna för att ge skydd mot glaspaneler som släppte från väggen. Ralph Erskine fick i uppdrag att rita dessa. [6]

År 1984 kompletterades Södra huset mot norrsidan med Ralph Erskines biblioteksbyggnad som på så vis dämpade Helldéns sterila storskalighet.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Förslaget om ett nytt, samlat, universitetsområde i Frescati kom 1957 då Byggnadsstyrelsen genomförde en utredning som visade att studentantalet skulle stiga drastiskt de kommande åren. Stockholms högskola vid den här tiden låg vid Observatorielunden och Byggnadsstyrelsens idé var att sammanfoga de olika institutionerna och i innerstaden och de naturvetenskapliga institutionerna vid Frescati-området. Då Frescati hade gott om plats för parkeringsplatser bland annat, ansåg man att området var bättre än att bygga en ny byggnad i innerstaden.[7] En arkitekttävling för den nya universitetsbyggnaden utlystes i februari 1961 och vinnaren blev arkitekt Henning Larsen. Ekonomiska svårigheter och tekniska problem gjorde dock att en omtävling utlystes och Helldéns bidrag vann. [8]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rörby, Martin (2003) ISBN 91-7031-128-5, sida 384
  2. ^ Fel: |titel= (titel) måste specificeras vid användandet av {{webbref}}”. Stockholms universitet. http://www.su.se/om-oss/universitetsomraden/byggnader/sodra-huset-1.10306. Läst 8 februari 2013. 
  3. ^ ”Helldén + Baertling = Estetiska rum”. Arkitekturmuseet. http://www.arkitekturmuseet.se/utstallningar/hellden_+_baertling/. Läst 15 juli 2010. 
  4. ^ Stockholms byggnader, sida 227
  5. ^ Hultin (2002), sida 244
  6. ^ Bedoire, Fredric och Thullberg, Per (1987), sid 110
  7. ^ Tidskriften ”Arkitektur”, Upplaga: 7, 1961 sid: 133-134
  8. ^ ”David Helldén: modernistisk visionär på traditionens grund” Martin Rörby, Stockholmia, 2002


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]