S/S Great Eastern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
S/S Great Eastern
Great Eastern 1866.
Great Eastern 1866.
Allmänt
Typ Passagerarfartyg
Historik
Sjösatt 1 maj 1854
I tjänst 31 januari 1858
Öde Upphuggen 1889-90.
Tekniska data
Längd 211 m
Deplacement 32 000 ton
Maskin Fyra stycken ångmaskiner för skovelhjulen samt en extra motor för propellern. Sammanlagda effekten låg på 6MW, 8000 hk
Besättning 418 man

S/S Great Eastern var ett ångfartyg konstruerat av Isambard Kingdom Brunel som korsade Atlanten. Det var med sina 211 meters längd världens största fartyg när det sattes i tjänst 1858 och förblev det största fram till RMS Oceanic 1899.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Företaget Eastern Steam Navigation Company grundades år 1851 för att finansiera och bygga skeppet. Visionerna var stora; Great Eastern skulle bli större, starkare och mer imponerande än alla andra fartyg som någonsin byggts.

Till chefingenjör och drivkraft i projektet utsåg företaget britten Isambard Kingdom Brunel som ansågs vara tidens skickligaste och mest visionäre ingenjör. Arkitekten för projektet blev John Scott Russell.

Och riktig kris blev det när Rusell i februari 1856 försattes i konkurs och fordringsägarna stoppade skeppsbygget. Efter tre månaders dödläge gick fordringsägaren med på en förlikning efter erhållen betalning, skeppsbygget fortgick ett år till.

Jungfruresan påbörjades den 7 september 1859. Veckan därpå, efter att äntligen ha fått se Great Eastern segla ut till havs, dog Isambard Kingdom Brunel av ett slaganfall.

Fartyget var avsett för 4.000 passagerare i trafik på rutten Storbritannien-Australien, men visade sig ekonomiskt olönsamt i linjetrafik. Fartygets konstruktion gjorde även att hon rullade starkt vid sjögång vilket gjorde resorna obehagliga. Great Eastern användes vid mitten av 1860-talet för nedläggning av de första Transatlantiska telegrafkablarna mellan England och USA.[1]


A white flagpole in front of football ground
Mast räddad från S/S Great Eastern

Upphugget blev fartyget i Rock Ferry 1889. Rock Ferry ligger vid mynningen av floden Mersey. Det tog 18 månader att göra skeppet till skrot som kunde säljas. Anfield Road i Liverpool blev en av masterna en flaggstång på Kop end.[2][3]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  2. ^ Världens historia nr 5 2008
  3. ^ http://web.archive.org/web/20041220154316/http://liverweb.org.uk/g.htm

Källor[redigera | redigera wikitext]