Storstockholms Lokaltrafik

Från Wikipedia
(Omdirigerad från SL)
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”SL” leder hit. För andra betydelser, se SL (olika betydelser).
Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik
Sl logotyp.gif
Stockholms pendeltåg.
Stockholms pendeltåg.
Org.nr 556013-0683
Typ Privat aktiebolag
Huvudkontor Sverige Stockholm, Sverige
Nyckelpersoner Christer G. Wennerholm (M)
Styrelseordförande
Anders R. Lindström
Vd
Bransch Trafikhuvudman
Antal anställda 5 – December 2013
Historia
Grundat 1916[1]
Ekonomi
Omsättning 16,325 miljarder SEK
Rörelseresultat 626 miljoner SEK
Vinst efter skatt -21 miljoner SEK
Tillgångar 44,896 miljarder SEK
Eget kapital 6,927 miljarder SEK
Struktur
Ägare Stockholms läns landsting - 100%
Moderbolag Stockholms läns landsting
Dotterbolag Lista över SL:s dotterbolag.
Övrigt
Webbplats SL.se
Fotnoter Siffror från 2013 års bokslut.[2]

Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik (SL) är ett av Stockholms läns landsting helägt aktiebolag som fram till 2012[3] fungerade som trafikhuvudman för den landburna kollektiva persontrafiken inom Stockholms län, tillsammans med det likadeles landstingägda Waxholmsbolaget som ansvarade för sjötrafiken. Sedan 2012[3] ansvarar landstingets trafiknämnd för kollektivtrafiken, som regional kollektivtrafikmyndighet. SL fungerar som ett varumärke för den landburna kollektivtrafik som olika entreprenörer utför på uppdrag av landstinget. Själva aktiebolaget AB SL finns fortfarande kvar och förvaltar till exempel vissa avtal och tillgångar.

Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar, och var fram till årsskiftet 1966/67, då det nuvarande namnet antogs, helägt av Stockholms stad. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är numera helägt av Stockholms läns landsting. Före 2011 [källa behövs] fanns även vissa privatpersoner som var delägare i bolaget.

SL driver också Stockholms SpårvägsmuseumSödermalm samt Industritekniska Gymnasiet, även det på Södermalm.

Historia[redigera | redigera wikitext]

AB Stockholms Spårvägar (1915–1966)[redigera | redigera wikitext]

Äldre tunnelbanevagn.
X60 pendeltåg.
Lidingöbanan.
Roslagsbanan.
SL-buss på linje 69
En busskylt belägen i Solna Business Park, Solna.
Bärbar biljettmaskin för SL Access som används av konduktörer (här på Roslagsbanan).

Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1916 (konstituerande bolagsstämma den 29 oktober 1915) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog från den 1 januari 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags hela rörelse och från samma datum Stockholms Stads Spårväg. Stockholms Södra Spårvägsaktiebolags trafiknät övertogs 1918. 1920 övertog bolaget även AB Södra Förstadsbanan. 1925 blev SS delägare i Stockholms Centrala Omnibus AB, som helt införlivades med spårvägsbolaget 1929. Sedan Lidingöbron öppnats 1925 inleddes en teknisk och taxemässig samtrafik med Lidingö Trafikaktiebolag och Trafikaktiebolaget Stockholm-Södra Lidingön, vars vagnar trafikerade bolagets spår. 1930 övertog bolaget busstrafiken i Bromma och samma år även del av den busstrafik som Brännkyrka och Södertörns Trafikaktiebolag bedrev. Sedan Djurgårdens Omnibusstrafiks linje till Blockhusudden övertagits 1931 hade bolaget full kontroll över all buss- och spårvagnstrafik inom Stockholms administrativa gränser.

Vid samordningen av hela länets kollektivtrafik efter Hörjelöverenskommelsen övertogs bolaget av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL) från den 1 januari 1967 och dess namn ändrades till dagens AB Storstockholms Lokaltrafik.

Det AB Stockholms Spårvägar som i dag är trafikentreprenör för Spårväg City (och från december 2014 även för Lidingöbanan) är ett annat företag, grundat 1989.

AB Storstockholms Lokaltrafik (1967-2012)[redigera | redigera wikitext]

Hörjelöverenskommelsen, (efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas inom ett länsbolag, efter att tidigare ha drivits av SJ och olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, ägdes bolaget i ett övergångsskede av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL), innan det överfördes till landstinget.

SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL. Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen, Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper; Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby (500-linjerna), Danderyd och Täby (600-linjerna) och Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.

Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden förvaltade SJ järnvägsspåren och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.

I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SL, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte 1 maj 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc. från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.

I slutet av 1980-talet, sedan Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.

Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att "göra rätt saker", främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle "göra saker rätt" vilket innebar att utföra trafiken. Med start i december 1998 såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.

1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.

1995 med verkan från 2000 köpte SL delvis ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken. Detta påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar och tåg i Stockholms län sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen. Själva trafiken utförs numera av upphandlad entreprenör f n det av SJ ägda Stockholmståg. År 2000 byggs även DLC, Driftledningscentralen, upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.

AB Storstockholms Lokaltrafik (2012-idag)[redigera | redigera wikitext]

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från andra länstrafikbolag har SL en synnerligen omfattande egen infrastruktur. SL är spårinnehavare och infrastrukturförvaltaretunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan. SL äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.

Infrastrukturen har en dedikerad larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).

Depåer[redigera | redigera wikitext]

Pendeltågen och andra järnvägar[redigera | redigera wikitext]

Spårväg[redigera | redigera wikitext]

Tunnelbanan[redigera | redigera wikitext]

Fordon[redigera | redigera wikitext]

SL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. När det gäller bussar är det däremot normalt entreprenörerna som äger dessa.

Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av SJ i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.

Entreprenörer[redigera | redigera wikitext]

SL upphandlar trafiktjänster av entreprenörer. Dessa är Arriva, Busslink, MTR, Nobina, Roslagståg, Stockholmståg, Stockholms Spårvägar och Veolia Transport. SL Kundtjänst och SL Center bedrivs av callcenterföretaget Goexcellent på uppdrag av SL.

Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB mfl.

Dotterbolag/Intressebolag[redigera | redigera wikitext]

  • AB SL Finans (100%)
  • SL HR Service AB (100%)
  • SL Kundtjänst AB (51%) (övertaget av privat aktör år 2010)
  • SL Infrateknik AB (100%) (Vilande)
  • SL Lidingö Trafik AB (97%) (Likviderat 2013)
  • Fastighets AB Viggestaberg (100%) Vilande
  • AB Transitio (5%) - anskaffar spårfordon, ägs även av 19 andra kollektivtrafikmyndigheter, regionförbund eller motsvarande
  • Stockholms Terminal AB (40%)
  • Busslink i Sverige AB (30%) - Ägs idag till 100 % av den Franska kollektivtrafikgruppen Keolis (aug 2010). Busslink i Sverige AB bytte samtidigt namn till Keolis Sverige AB.

Ledande befattningar[redigera | redigera wikitext]

Styrelseordförande[redigera | redigera wikitext]

AB Stockholms Spårvägar 1917-1966[redigera | redigera wikitext]

AB Storstockholms Lokaltrafik 1967-idag[redigera | redigera wikitext]

Verkställande direktörer[redigera | redigera wikitext]

AB Stockholms Spårvägar 1917-1966[redigera | redigera wikitext]

AB Storstockholms Lokaltrafik 1967-idag[redigera | redigera wikitext]

Trafik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län

SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltågRoslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnarSpårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.

Det är cirka 675 000 resenärer som gör totalt cirka 2,3 miljoner resor (antal påstigande 2006) i SL-trafiken en vanlig vardag.[4]

SL:s koldioxidutsläpp uppgår till ca 150 000 ton per år, som i huvudsak kommer från dieselbussar.[5]

SL har biljettintäkter på 4,04 miljarder och kostnader på 8,6 miljarder kronor (varav spår, anläggningar och tåg 3,4 miljarder kronor, resten drift och administration) (2006). Skillnaden täcks av bidrag från länet.

Biljettsystem[redigera | redigera wikitext]

Se: Kollektivtrafik i Stockholms läns biljettsystem

Resultat per år[redigera | redigera wikitext]

Resultat [6] År
55 mkr 2012
-156 mkr 2011
-420 mkr 2010
414 mkr 2009
282 mkr 2008
320 mkr 2007
-955 mkr 2006
340 mkr 2005
98 mkr 2004
70 mkr 2003
415 mkr 2002
158 mkr 2001
247 mkr 2000
295 mkr 1999

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bolagets namn var mellan åren 1916-66 AB Stockholms Spårvägar
  2. ^ ”Bokslut & Nyckeltal – Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik”. Allabolag.se. http://www.allabolag.se/5560130683/bokslut. 
  3. ^ [a b] http://web.archive.org/web/20130927091248/http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/SL_Arsberattelse_2012_SVE_web.pdf
  4. ^ ”Du räknas!”. Storstockholms Lokaltrafik. 2006-03-20. Arkiverad från originalet den 2007-09-27. http://web.archive.org/web/20070927002955/http://www.sl.se/Templates/Article.aspx?id=643. 
  5. ^ ”Stockholms Läns Landsting”. http://www.sll.se/Handlingar/Landstingsstyrelsen/2009/090519/tjut0521.pdf. 
  6. ^ http://sl.se/sv/Om-SL/Det-har-ar-SL/Rapporter/Arsredovisningar/

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211 - 220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]