SOS Alarm

Från Wikipedia
Version från den 17 april 2016 kl. 12.34 av 80.217.86.226 (Diskussion) (la till missat ord)
För motsvarande finländska myndighet, se Nödcentralsverket.
SOS Alarm Sverige Aktiebolag
Org.nr556159-5819
TypStatligt aktiebolag
HuvudkontorStockholm, Sverige
NyckelpersonerEva Fernvall Markstedt
Styrelseordförande
Eva-Karin Lilja
Tillförordnad vd
Tjänster112
Antal anställda848 – December 2014
Historik
Grundat1973
GrundareSvenska staten
Sveriges kommuner
Sveriges landsting
Ekonomi
Omsättning 953,338 miljoner SEK
Rörelseresultat 30,181 miljoner SEK
Vinst efter skatt 28,829 miljoner SEK
Tillgångar 617,928 miljoner SEK
Eget kapital 155,714 miljoner SEK
Struktur
ÄgareSvenska staten – 50%
Sveriges Kommuner och Landsting – 50%
Övrigt
SloganFör ett tryggare samhälle.
WebbplatsSOSalarm.se
FotnoterSiffror från 2014 års bokslut.[1]

SOS Alarm Sverige AB är ett svenskt offentligägt företag, som driver nödnumret 112 i Sverige. Bolaget ägs till lika delar av staten och Sveriges kommuner och landsting.

Historik

SOS Alarm har sitt ursprung i en statlig utredning om landsbygdens telefonautomatisering från 1944, där man föreslog att man skulle behålla telefonister på vissa stationer även om de automatiserades. Telefonisterna skulle då kunna koppla abonnenterna till läkare, polis, brandkår och liknande.

Efter flera långdragna statliga utredningar beslutade riksdagen 1956 att SOS-tjänsten skulle införas. Namnet SOS står i det här fallet för Samhällets olycksfalls- och säkerhetstjänst. Som anropsnummer valdes 90 00 00, som så småningom byttes ut till det mer bekanta 90 000. Numret skulle vara lätt att slå och komma ihåg. Numera är numret 112.

Den första SOS-centralen startades 1956 i Göteborg. Året efter öppnades Jönköping, Uppsala och Östersund. Stockholm fick sin SOS-central 1958.

Från början var SOS-tjänsten en kopplingsjänst, där telefonisten på SOS-centralen kopplade den nödställde till respektive hjälptjänst efter jourlistor med telefonnummer till jourhavande läkare och liknande. Så småningom utvecklades tjänsten till att också innefatta till exempel brandkår och ambulans.

När abonnenten slog 90 000 på telefonen, räknades numret om i växlarna, och telefonisten tog emot anropet som 90 7XX. De två sista siffrorna visade vilken knutgrupp i nätet som anropet kom från, och på så vis kunde man se ungefär varifrån abonnenten ringde.

År 1973 överfördes ansvaret för alarmeringen till bolaget SOS Alarm, med staten, Kommunförbundet och Landstingsförbundet som ägare. Företaget hette vid denna tid SOSAB, men bytte senare namn till SOS Alarmering AB och slutligen till det nuvarande SOS Alarm Sverige AB. Företaget finansierades med anslag fram till december 1994 och blev 1995 ett vinstinriktat företag.

Kritik

Kritik riktades 2011 mot SOS Alarm, på grundvalen att operatörer ansågs ha missbedömt uppringandes nödsituation. I fyra fall hade en nödställd avlidit då ambulans skickats sent eller inte alls.[2] I ett av dessa fall åtalades operatören för grovt vållande till annans död, men friades i tingsrätt. I domen klandrade dock tingsrätten att ambulans inte beordrats på basis av de indikationer, som patienten hade lämnat.[3]

Verksamhet

Ett normalår hanterar SOS Alarm 3,5 miljoner larmsamtal[4] och 975 000 vårdärenden.

Bolaget har närmare 900 anställda och 14 regionala SOS-centraler. Medelsvarstiden för ett 112-samtal var 2013 11,5 sekunder och 2014 15,3 sekunder.[5]

Chefer

  • 2010-15 Johan Hedensiö

Se även

Källor

Noter

Externa länkar