Saab 18

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
B 18B
SAAB B 18B, 02.jpg
B 18B bevarad i dag på Flygvapenmuseum.
Beskrivning
Typ Bomb Attack
Besättning 2
Första flygning 19 juni 1942
I aktiv tjänst 1945-1957
Versioner S 18A
T 18
Tillverkare SAAB
Data
Längd 13,16 m
Spännvidd 17,04 m
Höjd 4,35 m
Tomvikt 6 100 kg
Max. startvikt 9 272 kg
Motor(er) 2 × Daimler-Benz DB 605B
Dragkraft 1 475 hk
Prestanda
Max. hastighet 570 km/h
Räckvidd med max. bränsle 2 600 km
Max. flyghöjd 9 500 m
Lastförmåga
Lastförmåga 1 400 kg
Beväpning
Beväpning 1x13 mm akan,
B 18B bevarad i dag på Flygvapenmuseum.

Saab 18, B 18 och T 18 är ett stridsflygplan tillverkat av Saab.

SAAB B 18A på service på service på F4 Frösön strax efter 2:a Världskriget

Historik[redigera | redigera wikitext]

Upprinnelsen till Saab 18 daterar sig till 1938Flygvapnet vände sig till Saab, Götaverkens Flygavdelning och ASJA angående ett nytt enhetsflygplan, som även skulle kunna användas till störtbombning.

B 18[redigera | redigera wikitext]

Götaverkens förslag föll bort medan ASJA och Saab slog sig samman i ett nytt bolag 1939. Med från ASJA kom projektet L 11, som modifierades av det nya företaget. 1939 beställde Flygvapnet ett provflygplan med beteckningen P 8. Chefskonstruktör blev överingenjör Anders J Andersson. Första flygningen ägde rum 19 juni 1942 av provflygaren Claes Smith, hans kommentar efter provflygningen löd "Den flög i det närmaste perfekt redan från början". Serieleveranserna inleddes 1944. Flygvapnets benämning blev B 18A.

Flygplanet var uppbyggt helt av metall med undantag av roderytor som var klädda med spänd duk. Motoralternativen skiljde A-, och B-versionerna från varandra. A-versionen utrustades med en svensktillverkad Pratt & Whitney TWC stjärnmotor från SFA medan B-versionen utrustades med en Daimler-Benz DB605 radmotor. Detta gjorde att motorkåporna såg helt olika ut på dessa två varianter.

Först levererades B 18A till F 1 Hässlö i Västerås som ersättning för B 3 vilka inte längre ansågs klara rollen som bombflygplan.

F 14 Halmstad fick 1945 som första flottilj B 18B. 1946 ersatte Flygvapnet alla B 18A mot B 18B och samtliga 60 B 18A placerades vid F 3 Malmen och F 11 Nyköping som spaningsflygplan med benämningen S 18A.

Under 1930-talet skapades torpedflyget och en variant av Saab 18 togs fram för att fälla torpeder mot fartyg. Dock visade det sig att det vid tidpunkten inte fanns några effektiva torpeder, eftersom planets fart var för hög för de torpeder som användes av flygvapnet. En nykonstruktion av en torped var inte aktuell eftersom både robotar och raketer var under utveckling. Planet försågs istället med en kraftig Bofors L50 57 mm kanon. Dessa flygplan placerades vid F 17 Kallinge och benämndes T 18.

Inga flygplan sparades för utställningsändamål. Det exemplar som finns att beskåda på Flygvapenmuseum är flygplanet Röd David vilken ingick i en grupp om åtta flygplan som havererade under en snöstorm den 2 februari 1946. Flygplanen kom från F 14 Halmstad och skulle till Norrland. Ett av dem, 18172 ("Röd David"), försvann helt men bärgades 1979 från havsbottnen utanför Härnösands hamn där det då legat i 33 år. Restaureringen genomfördes av frivilliga flyghistoriker. [1]

T 18B[redigera | redigera wikitext]

T 18B, var Flygvapnets sista torpedfällningsflygplan baserat på en Saab 18 som tillverkades av Saab.

1941 fick Saab uppdraget av Flygvapnet att anpassa Saab 18A för torpedfällning, men på grund av tekniska komplikationer kom inte arbetet igång. När väl arbetet kom igång 1944 fanns den starkare motorn Daimler-Benz DB605B tillgänglig så valet föll på att anpassa Saab 18B istället. Prototypen av T 18B färdigtillverkades i juli och flögs för första gången 7 juli 1945.

Det var tänkt att T 18B skulle kunna bära en mina, en 1 000 kg bomb eller en torped på 950 kg förutom de bombalternativ som gällde för B 18. Utöver detta skulle även två fast monterade automatkanoner monteras. Men problem kom i vägen torpedfällningsförsöken gick dåligt eftersom flygplanets fart var för hög för torpedfällning.

En nykonstruktion av en torped var inte aktuell eftersom både robotar och raketer var under utveckling. Istället utrustades T 18B med en fast tyngre beväpning i form av två 20 mm Automatkanon m/41 och i bombrummet monterades en Bofors 57 mm automatkanon m/47. Kanonen vägde 735 kg och var 5,3 m lång och magasinen rymde 40 projektiler som kunde avfyras med en hastighet av 2 st i sekunden. Kanonen kunde installeras i flygplanet på två timmar.

Bofors modell L50 57 mm automatkanon på Flygvapenmuseum

T 18B varianten var bättre aerodynamiskt utformad i nosen än de tidigare versionerna av Saab 18, vilket gav ett positivt resultat på energiförbrukningen. Efter att Saab 21 utrustas med katapultstol, som visat sig vara ett säkrare sätt att lämna flygplanet på vid nödsituationer, inleddes 1948 en modifiering av T 18B där cockpit byggdes om för att ge plats för två katapultstolar.

Leveranserna av T 18B inleddes 1947 till marinsamverkansflottiljen på F 17 Kallinge. Här flögs de tills det att de avfördes 1956-1957 och efterträddes senare av flygplan A 32 Lansen.

Versioner[redigera | redigera wikitext]

Totalt producerades 245 Saab 18 av de olika varianterna.

  • 18A - Försedd med två SFA Twin Wasp STWC-3 stjärnmotor
  • 18B - Försedd med två Daimler-Benz DB 605 radmotor
  • T 18B - Utveckling av 18B för torped- och minfällning.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Avrosys.nu om SAAB B 18

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Braunstein, Christian: Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. 2005. sid 96. ISBN 91-971584-8-8