Sadeldelfin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sadeldelfin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sadeldelfin (Delphinus delphis)
Sadeldelfin (Delphinus delphis)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Valar
Cetacea
Underordning Tandvalar
Odontoceti
Familj Delfiner
Delphinidae
Släkte Vanliga delfiner
Delphinus
Art Sadeldelfin
D. delphis
Vetenskapligt namn
§ Delphinus delphis
Auktor Linnaeus, 1758
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Underarter
  • D. d. delphis
  • D. d. ponticus
Synonymer
  • Delfin[2][3]
  • Kortnosad vanlig delfin
  • Vanlig delfin [3]
  • Springare [3]
Vuxen med kalv.
Vuxen med kalv.
Hitta fler artiklar om djur med

Sadeldelfin eller delfin (Delphinus delphis) är en däggdjursart som ingår i släktet Delphinus och familjen delfiner.[4][5][2] Den förekommer i olika hav över hela världen. Den betraktades fram till 1990-talet som enda art i släktet vanliga delfiner (Delphinus) men numera räknas kapspringaren (Delphinus capensis) som självständig art.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten är en medelstor delfin. Med en kroppslängd mellan 1,6 och 2,0 meter samt en vikt mellan 70 och 235 kilo är den mindre än den mera kända flasknosdelfinen. Andra värdet för vikten gäller bara särskilt stora individer, mera vanlig är upp till 110 kilo.[6] Hannar är vanligen längre och tyngre än honor.[6] Kroppens färg är på ovansidan svart och på buken vit. På varje kroppssida har djuret timglasformiga markeringar som vid främre delen är ljusgrå till gul- eller guldaktig medan bakre delen är mörkgrå.[7] Nosen är långdragen men inte lika lång som hos kapspringaren. I varje käkhalva finns 50 till 60 små likformiga tänder.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sadeldelfinen förekommer i flera tropiska och tempererade havsområden fördelade över Atlanten och Stilla havet. Den är även vanlig i bihav som Medelhavet, Svarta havet, Nordsjön, Östersjön eller Japanska havet (se karta). Beståndet i Indiska oceanen är troligen kapspringare. Arten vistas nära kusten och flera tusen kilometer från kontinentalsockeln.[1]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sadeldelfin förekommer tillfälligt i Sverige, men reproducerar sig inte inom landets gränser.[2]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Sadeldelfinen beskrevs av Linné 1758. Fram till 1990-talet betraktades den som ensam art inom släktet vanliga delfiner (Delphinus).[6][9] Numera skiljs mellan två arter i släktet, sadeldelfin och kapspringare (D. capensis).[10] Den sistnämnda är allmänt något större och har en mera långdragen nos än sadeldelfinen.

Sadeldelfinen delas upp i två underarter:[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten är mycket social och lever ofta i flockar med hundratals eller ibland tusentals individer.[9] Ibland bildar de blandade grupper, till exempel med grindvalar.[9] De iakttogs ridande på vågor som skapats av fartyg och bardvalar.[9] Med en hastighet upp till 60 km/h är de snabba simmare och de utför ofta hopp eller andra akrobatiska rörelser.[6]

Födan utgörs av många olika fiskar och bläckfiskar. Delfinen dyker till ett djup upp till 200 meter.[9]

Honornas dräktighet varar vanligen i 10 till 11 månader.[9] Sedan föds vanligen en enda kalv som är 70 till 100 cm lång och omkring 10 kg tung.[6] I Svarta havet dias kalven oftast 5 till 6 månader men i andra regioner avvänjas kalven senare, ibland efter 19 månader.[6][9] Mellan två födslar ligger i Svarta havet vanligen ett år. För andra populationer är intervallen längre, upp till tre år i östra Stilla havet.[9] När ungarna blir könsmogna beror likaså på utbredningsområde. Honor blir allmänt efter 2 till 7 år könsmogna och hannar efter 3 till 12 år.[6][9]

De äldsta kända individerna blev 35 år gamla och medellivslängden i Svarta havet ligger vid 22 år.[6][9]

Status, hot och skyddsåtgärder[redigera | redigera wikitext]

Sadeldelfinen hamnar ofta i fiskeredskap och kväs ihjäl. I delar av utbredningsområdet hotas arten av matbrist på grund av utfiskning, av giftiga vätskor i havet och av temperaturförändringar i vattnet. Mellan 1946 och 1983 jagades ungefär 840 000 individer i Svarta havet. Andra lokala minskningar av beståndet berodde troligen på sjukdomar. Trots dessa lokala hot betraktas hela populationen på grund av det stora utbredningsområdet som livskraftig (LC). IUCN uppskattar hela beståndet med omkring fyra miljoner individer.[1]

Populationen i Medelhavet är listade i appendix I av Bonnkonventionen.[11] Beståndet i Nordsjön, Östersjön, Svarta havet och i tropiska delar av Stilla havet är listade i appendix II.[11] Listning i appendix I betyder att populationen blev kategoriserad som utrotningshotad. Konventionens medlemmar strävar mot en sträng skydd av dessa djur, platserna där de vistas skall bevaras eller återställas och andra faktorer som kan skada djuren under vandringar skall minimeras. Listning i appendix II betyder att deras bevarandestatus är otillfredsställande och att djuren kan ha nytta av skräddarsydda internationella avtal som förbättrar skyddet.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 31 januari 2012.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Hammond, P.S. et. al. 2011 Delphinus delphis Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 5 mars 2012.
  2. ^ [a b c] Dyntaxa Delphinus delphis
  3. ^ [a b c] Sadeldelfin, Nationalencyklopedin
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c d e f g h] Shirihai, H. & Jarrett, B. (2006). Whales, Dolphins and Other Marine Mammals of the World. Sid. 171–174. ISBN 0-691-12757-3 
  7. ^ Reeves, Stewart, Clapham, Powell. Guide to Marine Mammals of the World. Sid. 388. ISBN 0-375-41141-0 
  8. ^ ”The Common Dolphin”. http://library.thinkquest.org/17963/genus-Delphinus.html. Läst 3 juli 2008. 
  9. ^ [a b c d e f g h i j] Perrin, W. (2002). ”Common Dolphins”. Encyclopedia of Marine Mammals. Academic Press. Sid. 245–248. ISBN 0-12-551340-2 
  10. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Delphinus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  11. ^ [a b c] "Appendix I och Appendix II" av Bonnkonventionen (CMS). Upprättat under konventionens konferenser från 1985, 1988, 1991, 1994, 1997, 1999, 2002, 2005 och 2008. Sammanfattning: 5 mars 2009.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]