Saint-John Perse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Saint-John Perse Nobelpristagare
Saint-John Perse 1960.jpg
Född 31 maj 1887
Saint-Léger-les-Feuilles, Guadeloupe, Västindien
Död 20 september 1975 (88 år)
Giens, Var, Provence, Frankrike
Nationalitet Frankrike
Språk Franska

Saint-John Perse, pseudonym för Alexis Léger, född 31 maj 1887 i Saint-Léger-les-Feuilles i den franska ögruppen Guadeloupe, Västindien, död 20 september 1975Giens i Var, var en fransk författare och diplomat. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1960.

Liv och litterär bana[redigera | redigera wikitext]

Perse föddes i Guadeloupe i Västindien som son till en godsägare och skickades tidigt till Frankrike för att fullfölja sin skolgång, men den tropiska hemön och senare naturens makt överhuvud spelar en avgörande roll i hans diktning. Minnet av barndomen på Guadeloupe genomsyrar debutboken Éloges ("Hyllningar", 1911). Léger valde den diplomatiska banan och kom efter posteringar i bl a Kina att göra en lysande karriär inom franska UD; mot slutet av 1930-talet var han en av dess främsta män. Han var omutligt emot samarbete med tyskarna och vid Frankrikes fall 1940 avskedades han från sin post som statssekreterare vid UD. Inom någon vecka gick han i landsflykt till USA och bröt med Vichyregimen. På resvägen gjorde han ett kort uppehåll i London och träffade Charles de Gaulle som anlänt strax innan och ställt sig i spetsen för det franska motståndet i landsflykt, men Léger vägrade att se de Gaulle som en laglig ledare - tekniskt sett hade denne begått myteri - och de båda förblev fiender för all framtid.

Léger hade inte gjort några särskilda förberedelser för att emigrera och fick inte mycket med sig från Frankrike. Vichyregeringen berövade honom hans franska medborgarskap; efter en tid i USA uppmärksammades hans svåra situation av Archibald MacLeish som ordnade en tjänst åt honom på Library of Congress. Tyskarna sökte igenom hans våning i Paris, fann och brände ett antal diktsamlingar som skrivits under diplomatåren och som Perse lagt i byrålådan med avsikten att ge ut dem efter sin pensionering.[1] Léger/Perse kom att behålla USA som sin hemmabas fram till 1963, då han återvände till Frankrike, och hans rykte som författare växte under dessa år.

Under kriget övergav han, trots sin fientlighet mot nazismen, den aktiva politiken och diplomatin och bestämde sig för att enbart vara författare ("jag skall varda bosatt i mitt namn" deklarerar han i Exil, 1942, och det namn som avses är diktarnamnet Saint-John Perse, inte Alexis Léger) [2] Däremot förlorade han inte intresset för världspolitiken och för de helt nya villkor som inträtt i och med atomåldern och de växande hoten mot miljön. De episk-lyriska Vents ("Vindar", 1946) och Amers ("Sjömärken", 1956) kan ses både som epos om naturen och människan och som uppmaningar till människan att besinna sig och ta det nya ansvar som hon tilldelats i och med de helt nya förstörelsemedel som utvecklades under och efter andra världskriget. Bengt Holmqvist beskrev Perses vida utblick och förtätning av sitt stoff som på en gång panhistoriska och apokalyptiska - "hans material omfattar i princip alla civilisationer (---) sedan Victor Hugo har knappast någon fransk författare vågat placera sitt utsiktstorn på den höjden" [3].

Perse belönades med Nobelpriset i litteratur 1960 och fortsatte att skriva upp i 80-årsåldern.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Franska[redigera | redigera wikitext]

  • Éloges (1911) ("Hyllningar")
  • Anabase (1924) ("Anabasis")
  • Exil (1942) ("Landsflykt")
  • Poème à l'étrangère (1943) ("Dikt i främlingskap/på ett främmande språk")
  • Pluies (1944) ("Regn")
  • Neiges (1944) ("Snö")
  • Vents (1946) ("Vindar")
  • Amers (1956) ("Sjömärken")
  • Chronique (1960) ("Krönika")
  • Oiseaux (Au vent d'Arles 1962) ("Fåglar")
  • Pour Dante (1965) ("Till Dante")
  • Chant pour un équinoxe (1971) ("Sång vid en solförmörkelse")
  • Nocturne (1973) ("Nattmusik")
  • Sécheresse (1974) ("Torrhet")
  • Œuvres complètes, (samlade dikter; Bibliothèque de la Pléiade,1972).

Flera samlingar av Perses korrespondens har utgivits postumt, bl a med André Gide, Dag Hammarskjöld (särskilt om dennes och Erik Lindegrens översättningar av Perse till svenska, och om FN], och Jean Paulhan.

Svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Jord Vindar Hav, dikter i övers och med inledning av Erik Lindegren (Bonniers, 1956, 1960)
  • Krönika, övers. av Chronique av Dag Hammarskjöld (Bonniers, 1960)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Erik Lindegren: Förord, Efterskrift, Biografiska upplysningar. Ingår i tolkningsvolymen Jord Vindar Hav (Bonniers, 1956)
  • Bengt Holmqvist, Den moderna litteraturen (Bonniers, 1966), sid 104-112

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindegren (1956) och Holmqvist (1966)
  2. ^ Holmqvist, B, Den moderna litteraturen, Stockholm 1966
  3. ^ Holmqvist B, ibid 1966

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]