Saint Augustine's Abbey

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Katedralen i Canterbury, St. Augustine's Abbey och Sankt Martins kyrka
Medieval Gate Leading to The Ruins of Saint Augustine's Abbey.
Geografiskt läge
Koordinater 51°16′41.26″N 1°5′17.54″Ö / 51.2781278°N 1.0882056°Ö / 51.2781278; 1.0882056Koordinater: 51°16′41.26″N 1°5′17.54″Ö / 51.2781278°N 1.0882056°Ö / 51.2781278; 1.0882056
Plats Canterbury
Land  Storbritannien
Region* Europa och Nordamerika
Data
Typ Kulturarv
Kriterier i, ii, vi
Referens 496
Historik
Världsarv sedan 1988  (12:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.

Saint Augustine's Abbey var ett benediktinskt kloster i Canterbury, Kent, England.[1]

Early history[redigera | redigera wikitext]

År 597, anlände Saint Augustine till England. Han hade sänts dit av påve Gregorius I, i vad som idag kallas en väckelsemission. Kungen av Kent var vid denna tid Ethelbert, som råkade vara gift med en kristen, Bertha. Vare sig hans hustru påverkade honom eller inte, så tillät han Augustine att grunda ett kloster alldeles utanför Canterburys stadsmurar. Redan då fanns på platsen tre anglosaxiska kyrkor, tillägnade till helgonen Pancras, Peter och Paul och slutligen Mary.

Den saxiska fasens lämningar i Sankt Pancras kyrka (church of Saint Pancras) finns ännu kvar, dock återuppbyggdes de andra två kyrkorna av normanderna till en enda byggnad. Ett av målen att ha klostret höger om ingången var en gravplats för kungarna av Kent och ärkebiskoparna och Canterbury. År 978 tillägnades en ny större byggnad ärkebiskopen Dunstan och helgonen Sankt Peter och Paul av Tarsus samt Augustine of Canterbury. En redogörelse av Goscelin om ett mirakel i mitten av 1000-talet vid klostret till gagn för den färgstarka klosterguldsmeden Spearhafoc ger intressanta detaljer om kyrkans innehåll vid denna tid.

1100-talet[redigera | redigera wikitext]

Vid 1100 hade alla lämningar från den ursprungliga anglosaxiska byggnaden försvunnit under en massivt romanskt byggnadsverk, till vilket ett Allmosehus lades till 1154. Vid sidan av några återuppbyggnadsarbeten 1168 efter en brand, har resten av 1100-talet passerat ganska tyst i klostret.

1200-talet[redigera | redigera wikitext]

Från omkring år 1260 och framåt kom klostret åter till liv med byggnadsarbeten. Klostergång, toaletter, refektorium och kök helt ombyggda och en stor ny abbotbostad uppfördes. Anläggningen utvidgades också för att ge en riddarsal.

1300 till 1500[redigera | redigera wikitext]

En ny krenelerad entréport byggdes 1309 med en innergård. På norra sidan kunde munkarna ta in mycket mer land, vilket gav utrymme för en ny yttre gårdsplan med munskänksområde, bryggeri, bageri och år 1320 en ny muromgärdad vingård. Det expanderades även på östra sidan om klostret där en serie härbärgen byggdes tillsammans med en muromgärdad trädgård för munskänken. En jordbävning 1382 innebar mer byggnadsarbeten och år 1390 byggdes porthuset som ännu står kvar. Den sista byggnaden som uppfördes var ett Mariakapell öster om kyrkan. Vid 1500-talets ingång täckte klostret ett mycket stort område och dess bibliotek innehöll 2000 volymer, ett mycket stort antal för denna tid. Många av dessa producerades säkerligen i klostrets egna Scriptorium.

Upplösningen[redigera | redigera wikitext]

1535, upplöste Henrik VIII alla kloster som hade en inkomst mindre än 100 pund. Klostret överlevde första omgången, då dess inkomst dokumenterades vara 1733 pund. Men den 30 juli 1538, slöts ödet för klostret genom Klosterupplösningen. Klostret demonterades systematiskt de kommande 15 åren, men delar av platsen gjordes om till ett palats, redo för Anna av Kleves ankomst från Tyskland.

Modern historia[redigera | redigera wikitext]

Palatset arrenderades ut till en rad adelsfamiljer, och i början av 1600-talet kom det i lord Edward Wottons händer, som anställde John Tradescant the elder att skapa en formell trädgård omkring det. Palatset tros överlevt fram till den stora stormen 1703 som säkert orsakade stora skador till den redan ruinlika byggnaden.

Idag är ruinerna av denna betydelsefulla kloster, byggt av Sankt Augustinus av Canterbury ett världsarv och sköts av English Heritage. Ruinområdet idag täcker ett betydande område öster om katedralen och tävlade på sin höjdpunkt med Canterburykatedralen i storlek.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Mall:CathEncy

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]