Saker (folk)
Saker (sanskrit: caka) var ett tidigt iranskt folkslag. Det levde runt år 0 i Centralasien och utvandrade senare söderut och in i Indien. Folket har i historien ofta sammanblandats med skyterna.[1]
Tidigast förekommer folknamnet Saka i de fornpersiska (akemenid-)inskrifterna, brukat om vad man brukar sammanfatta under namnet skyter.[2] En del av dessa saker (skyter) var säkert av ariskt ursprung och hade sina boplatser i Centralasien och omkring Syr-Darja. Under 100-talet f.Kr. trängdes de undan av Yuezhifolket och flyttade mot söder samt besatte landet omkring Hilmendfloden, vilket efter dem fick namnet Sakastan, nu Seistan.
Språk[redigera | redigera wikitext]
 |
Det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-10) Motivering: Avsnittet beskriver forskningsläget när Ugglan skrevs Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Bland de nya språk, som upptäckts vid de storartade utgrävningar, som under 1900-talets första årtionde företagits i Östturkestan, i Khotan-området av Aurel Stein, i Turfan och angränsande orter av preussiska vetenskapsakademins expeditioner (vartill kommer Steins och Pelliots häpnadsväckande litteraturfynd i Dunhuang 1909), förekommer ett, som man efter vartannat betecknat med olika namn och senast med termen nordariska. Det torde nu vara ställt utom tvivel att detta är ett iranskt språk och att det tillhört de i dessa trakter under nämnda tid politiskt och kulturellt härskande sakerna.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Saka, 1904–1926.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”sakiska”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sakiska. Läst 8 maj 2020.
- ^ ”saker - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/saker. Läst 8 maj 2020.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Alexander von Staël-Holstein, "Tocharisch und die Sprache 2", "Tocharisch und die Sprache l" (i "Bulletin de l'Académie impériale des sciences de Saint-Pétersbourg" 1908-09)
- Alexander von Staël-Holstein, "Kosano und Yüeh-shih" (i "Sitzungsberichte der königlichen preussischen Akademie der Wissenschaften", 1914)
- August Friedrich Rudolf Hoernle, "The 'unknown languages' of Eastern Turkestan" (i "Journal of the Royal asiatic society", 1910 och 1911)
- Sten Konow, "Vedic 'Dasyu', Toxri 'Dahä' " (i "Festschrift Vilhelm Thomsen", 1912),
- Sten Konow, "Zwei Handschriften-Blätter in der alten arischen Literatursprache aus chinesisch Turkestan" (i "Sitzungsberichte der königlichen preussischen Akademie der Wissenschaften", 1912)
- Sten Konow, recension av Leumanns ovan nämnda bok i "Göttingische gelehrte Anzeigen" (1912);
- Paul Pelliot, "Un fragment du Suvarna-prabhasasutra en iranien oriental" (i "Mémoires de la société de linguistique" 18; 1913);
- Hans Reichelt, "Das Nordarische'" (i "Indogermanisches Jahrbuch" I, 1913).