Sakrätt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sakrätt är en juridisk term som innefattar ett rättsförhållande eller avtalsförhållande som berör tredje man.

Som en följd av detta råder inte som i allmänhet full avtalsfrihet utan olika bestämmelser kan uppställas till skydd för tredje mans intressen.

Som rättsområde är sakrätten den delen av förmögenhetsrätten som behandlar rättigheterna i egendom samt de frågor som har att göra med tredje mans rätt till samma egendom.[1]

Sakrätt i en annan mening är själva de förmögensrättsliga rättigheterna som har visst skydd mot tredje man.[2]

Den svenska sakrätten har i huvudsak tre sakrätter: äganderätt, säkerhetsrätt och bruksrätt.

  • Äganderätt är det juridiska begrepp som beskriver mesta möjliga rätt som ett subjekt kan ha till viss egendom. Mesta möjliga rätt fås genom en överlåtelse (köp, byte eller gåva) och ger således förvärvaren all den rätt överlåtaren hade till egendomen.
  • Säkerhetsrätt och bruksrätt är i förhållande till äganderätt, så kallade begränsade rättigheter. Säkerhetsrätter är främst panträtt, retentionsrätt och företagshypotek. Bruksrätt är framför allt nyttjanderätt och servitut. De begränsade sakrätterna (säkerhetsrätt och bruksrätt) uppkommer oftast genom avtal och benämns såsom en upplåtelse eftersom ägaren endast överför en del av sin rätt till förvärvaren/brukaren.

Många länders rättssystem tillåter endast vissa typer av sakrätter (numerus clausus) till skillnad från de obligatoriska rättigheterna som finns i många olika varianter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jfr. Millqvist, Sakrättens grunder (4 uppl.), 13.
  2. ^ Jfr. Agell/Malmström, Civilrätt (20 uppl.), 74.