Salomon Jadassohn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Salomon Jadassohn

Salomon Jadassohn, född den 13 augusti 1831 i Breslau, död den 1 februari 1902 i Leipzig, var en tysk musikteoretiker och tonsättare.

Jadassohn blev, efter fullbordade studier för Liszt och Hauptmann, 1866 dirigent för sångföreningen Psalterion i Leipzig. Han var 1867-69 kapellmästare för Euterpe och blev 1871 lärare i teori, komposition och instrumentation vid konservatoriet.

Jadassohn blev 1887 filosofie hedersdoktor vid Leipzigs universitet och fick 1893 professors titel. Han blev 1900 ledamot av svenska Kungliga Musikaliska Akademien. Hans kompositioner vann erkännande för behagliga idéer och tadellös faktur.

Särskilt bekanta blev Jadassohns arbeten i kanonform: sångduetter, orkester- och pianoserenader, fyrhändig balettmusik. För övrigt skrev han fyra symfonier, uvertyrer, konserter, pianotrior, -kvartetter, -kvintetter och en pianosextett, stråkkvartetter, preludier och fugor samt körverk.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Lehrbuch der harmonie (1883; 10:e uppl. 1907; översattes till flera språk)
  • Lehrbuch des kontrapunkts (1884, flera upplagor; svensk översättning 1901)
  • Die lehre vom canon und von der fuge (1884; 2:a uppl. 1898)
  • Lehrbuch der instrumentation (1889; 2:a uppl. 1907)
  • Das tonbewusstsein. Die lehre vom musikalischen hören (1899)
  • Das wesen der melodie in der tonkunst (samma år)
  • Der generalbass (1901)