Salong (samling)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En kvinnosalong. Målning av Abraham Bosse från 1600-talet
Malla Silfverstolpe, Sveriges historiskt mest kända salongsvärd. Teckning av Maria Röhl, 1843.

En salong, även litterär salong, var förr en typ av tillställningar hos privatpersoner där konst, kultur och aktuella ämnen diskuterades, och konstnärer visade upp sig och mötte finansiärer och skapade kontakter.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I Europa, och i viss mån dess kolonier, särskilt under 1600-talet till 1700-talet, kunde en utvald skara från stadens överklass samlas för att "hålla salong", det vill säga prata om litterära händelser eller vad som helst, hemma i någons bostad. I allmänhet handlade det om att från början att de flesta länder hade en mycket starkt inskränkt åskiktsfrihet. Att säga fel saker i en offentlig lokal kunde rendera dödsstraff. I stället anordnade man privata bjudningar i hemmen, som blev ett slags politiska eller konstnärliga fristäder. Detta gällde med tiden inte endast deltagare från överklassen; det var också ett tillfälle för konstnärer att visa upp sig och få kontakter med tänkbara finansiärer och intellektuella att debattera aktuella politiska ämnen. Värd för salongerna var nästan alltid en kvinna. Det har att göra med att i ett hushåll var det kvinnans uppgift att förestå en bjudning - även för ogifta män var det otänkbart att själv stå för organisationen - man hade då någon annan kvinna att förestå den. Hade en man ensam organiserat en "salong" hade den kallats "klubb" eller "förening". Det var salongernas egentliga karaktär av sociala bjudningar som delvis skyddade dem från politiska ingipanden. Värdinnan kunde agera som agerade som moderator och debattledare; det fanns exempel på "salongsdamer" som i praktiken agerade som politiker.

Salongerna startades i Paris på 1600-talet med preciositeten, och utvecklades där på 1700-talet till ett slags informella samhällsinstitutioner, där inte endast adel släpptes in, utan ett slags allmänna öppettider rådde. Dess grundare och pionjär brukar anses vara Catherine de Vivonne, markisinnan de Rambouillet. Salongerna fortsatte till in på 1900-talet, men de förlorade sin kulturella betydelse på 1800-talet i samband med att den politiska och konstnärliga friheten ökade. Som socialt fenomen fortsatte de dock och kringvävdes med ett starkt romantiskt skimmer.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige höll Hedvig Charlotta Nordenflycht salong för akademin Tankebyggarorden under frihetstiden. Den mest välkända salongsvärden i Sverige historia är tvivelsutan Malla Silfverstolpe, som under 1800-talet (med början från år 1820) höll en berömd litterär och musikalisk salong i Uppsala. I det moderna Sverige är Ladislaus Horatius en av salongens lansbärare.

Inom kulturen[redigera | redigera wikitext]

Fenomenet beskrivs i romanen "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust.

Notabla salongsvärdar[redigera | redigera wikitext]