Salskrake

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Salskrake
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
En hane i överkant och en honfärgad i underkant.
En hane i överkant och en honfärgad i underkant.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Egentliga andfåglar
Anatidae
Underfamilj Merginae
Släkte Mergellus
Selby, 1840
Art Salskrake
M. albellus
Vetenskapligt namn
§ Mergellus albellus
Auktor Linné, 1758
Synonymer
Mergus albellus
En adult hane som lyfter.
En adult hane som lyfter.
Hitta fler artiklar om djur med

Salskrake (Mergellus albellus) är en fågel som tillhör underfamiljen Merginae och ensam art i släktet Mergellus.

Innehåll

[redigera] Taxonomi och evolution

Salskraken är morfologiskt lik skrakarna i släktet Mergus men är genetiskt någonstans mitt emellan de typiska skrakarna och kniporna i släktet Bucephala. Salskraken placeras som ensam art i sitt släkte Mergellus men placeras ibland, trots sitt genetiska släktskap med kniporna, i släktet Mergus.[2] Salskraken hybridiserar mycket sällsynt med knipa (B. clangula).

[redigera] Fossil

En onamnad sjöfågel som enbart är känd från ett fossilt humerus från mellersta miocen i Mátraszõlõs, Ungern, kategoriserades som tillhörande släktet Mergus. Dock ingick även salskraken i detta släkte när denna kategorisering gjordes och dess morfologiska karaktärer placerar den idag i släktet Mergellus. Ibland förs uppfattningen fram att detta fossil är för gammalt för att representera någon av de moderna andfågelssläktena,[3] men mycket tyder på att de var väl utvecklade och distinkta redan vid denna tid.[4]

[redigera] Utseende och fältkännetecken

Salskraken är en ganska kompakt skrake mer formad som en knipa och den mäter 38-44 cm och har en vingbredd på 56-69 cm. Hanen är omisskännlig i sin distinkta kritvita dräkt med svarta partier som den svarta fläcken runt ögat. Honan och juvenila individer är gåfärgade med rödbrun nacke och hjässa och vit kind. Näbben är kort och grå.

[redigera] Utbredning

Salskraken är en flyttfågel som häckar i norra taigabältet i Skandinavien och norra Ryssland. Den flyttar söderut om vintern och förekommer då lokalt i Baltikum, Mellaneuropa, så långt västerut som södra Storbritannien, och österut i Turkiet, Iran, Irak, Pakistan, norra Indien, Kina, Japan och Nord- och Sydkorea.[5]

[redigera] Förekomst i Sverige

I Sverige förekommer den som häckfågel enbart i Lappland men förekommer utmed vissa kuststräckor i södra Sverige under vintern.

[redigera] Ekologi

Salskraken häckar i fiskrika sjöar och långsamrinnande floder. I vinterkvarter förekommer den i skyddade kustbiotoper eller i sjöar längre inåt land. I sjöar uppträder den oftast i kanterna i anslutning till överhängande mindre träd eller annan skyddande vegetation. Den placerar sitt bo i håligheter i trädstammar, exempelvis övergivna hackspettsbon. Den häckar i maj och lägger i genomsnitt 7-9 krämfärgade ägg, men kullar med 5-11 ägg förekommer, som honan ruvar i 26-28 dagar.[5] Det är också honan som ensam tar hand om ungarna tills de är flygga. De är en skygg art som lätt störs och då tar till vingarna.

[redigera] Status och hot

Salskraken är en av arterna som ingår i FN:s avtal Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA). IUCN bedömer inte arten som hotad utan kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]

[redigera] Namn

Sven Nilsson kallade salskraken 1858 för "salknipa"[6] De mycket sällsynta hybriderna mellan knipa och salskrake kallas för "knipskrake"[7]

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ [a b] BirdLife International 2009 Smew Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2011-01-04.
  2. ^ Livezey (1986)
  3. ^ E.g. Mlíkovský (2002): p.123
  4. ^ Gál et al. (1998-99)
  5. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  6. ^ Salskrake i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1:a upplagan, 1922)
  7. ^ Fauna och flora (1915) Tionde årgången, sid 61

[redigera] Källor

  • Gál, Erika; Hír, János; Kessler, Eugén & Kókay, József (1998-99): Középsõ-miocén õsmaradványok, a Mátraszõlõs, Rákóczi-kápolna alatti útbevágásból. I. A Mátraszõlõs 1. lelõhely [Middle Miocene fossils from the sections at the Rákóczi chapel at Mátraszőlős. Locality Mátraszõlõs I.]. Folia Historico Naturalia Musei Matraensis 23: 33-78. [Hungarian with English abstract] PDF fulltext
  • Livezey, Bradley C. (1986): A phylogenetic analysis of recent anseriform genera using morphological characters. Auk 103(4): 737-754. PDF fulltext DjVu fulltext
  • Mlikovsky, Jiri (2002). Cenozoic birds of the world Part 1 : Europe / Jiri Mlikovsky. Praha: Ninox Press. ISBN 8090110538  PDF fulltext

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk