Saltsjöbaden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°16′46″N 18°18′40″Ö / 59.27944°N 18.31111°Ö / 59.27944; 18.31111
Saltsjöbaden
Tätort
Grand Hotel Saltsjöbaden
Land  Sverige
Landskap Södermanland
Län Stockholms län
Kommun Nacka kommun
Församling Saltsjöbadens församling
Koordinater 59°16′46″N 18°18′40″Ö / 59.27944°N 18.31111°Ö / 59.27944; 18.31111
Area 541,94 hektar
Folkmängd 9 491 (2010)[1]
Befolkningstäthet 17,51 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Saltsjöbaden
Postnummer 133 XX
Riktnummer 08
Tätortskod 0296
Saltsjöbadens läge i Stockholms län
Red pog.svg
Saltsjöbadens läge i Stockholms län
Tätorten Saltsjöbadens avgränsning 1990.

Saltsjöbaden är en tätort i Nacka kommun inom kommundelen Saltsjöbaden/Fisksätra.

Saltsjöbaden omfattar Neglingeön, en halvö på cirka 75 hektar som ligger mellan Baggensfjärden och Neglingeviken och är förenad med fastlandet genom ett näs vid Rösunda. Därtill området väster om Neglingeviken till Lännerstasundet och Baggensstäket i norr och till Erstaviken i söder, med Igelboda, Ljuskärrsberget, Neglinge, Tattby och Solsidan.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Affisch från 1896 av Elin Westman

År 1891 köpte den 38-årige K.A. Wallenberg mark i delar av Nacka och Tyresö socken. Vid bildandet av järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön, som övertog bolaget äganderätten till området. Bolaget anlade på östra stranden av halvön ett hotell i tre våningar, och på en mindre ö en restaurang med sommarhotell, även den en slottslik byggnad (båda efter ritningar av Erik Josephson). Restaurangen brann ned 1968. På ett par holmar söder om hotellet byggdes två badhus. Badhusen flyttades senare till nuvarande Restaurangholmen. Vattnet vid Saltsjöbaden är ovanligt saltrikt för att vara inomskärs. Omgivningarna är natursköna och besöktes, liksom hotellet och restaurangen, mycket av stockholmsbor. Det var också välbeställda stockholmsbor som bebyggde samhället med sommarvillor. (Saltsjöbadens äldsta delar präglas fortfarande av 1890-talets högreståndsarkitektur, ofta i en stil som kombinerar nationalromantik med östkustamerikanska stildrag som spåntäckta "tallkottefasader"). I samband med den nya bebyggelsen byttes det gamla namnet Rösunda till Saltsjöbaden, vilket skulle låta mer attraktivt.

Där tillkom även ett fullständigt läroverk (Saltsjöbadens Samskola), sanatorium (en monumental, borglik stenbyggnad i sex våningar) med pensionat, avdelningskontor för Stockholms enskilda bank, enskilt praktiserande läkare. Även som turistort var Saltsjöbaden mycket besökt och det var en medelpunkt för Stockholms idrottsliv: segling på sommaren, på vintern isjaktssegling, skridskoåkning och skidlöpning, särskilt backtävlingar i Karlsbaderbergets nordsluttning söder om Neglingeviken (en 62 m hög backe). Stationen ligger 16,5 kilometer från station Slussen.

År 1913 bildades även en egen församling, sedan samhället fått en extremt påkostad kyrka, Uppenbarelsekyrkan, uppförd efter ritningar av Ferdinand Boberg och konstnärligt smyckad av bland andra Carl Milles (kopparportar med mera) och Olle Hjortzberg (freskmålningar). I Saltsjöbaden fanns även ett fåtal industrier, till exempel båtvarv, flera handelsbodar och många hantverkare. Invånarnas antal var 2 255 vid 1914 års slut.

På Grand Hotel Saltsjöbaden slöts Saltsjöbadsavtalet 20 december 1938 mellan Landsorganisationen i Sverige och Svenska Arbetsgivareföreningen.

Bilderberggruppen har sammanträtt tre gånger (1962, 1973, 1984) på Grand Hotel Saltsjöbaden.

En deltävling i schackvärldsmästerskapen, en s.k interzonturnering, anordnades 1948 i Saltsjöbaden. David Bronstein från Sovjetunionen vann, vilket var hans första stora internationella seger.

20-talsklassicistisk villa i Solsidan.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Området var ursprungligen beläget i Brännkyrka socken för att 1 maj 1887 vara en del av den då bildade Nacka socken. Från 1888 ingick området i Nacka landskommun och utbröts därur 1909 och bildade Saltsjöbadens köping. 1950 införlivades Älgö, Gåsö med flera småöar som tidigare hört till Tyresö socken/landskommun.Köpingskommunen uppgick 1971 i Nacka kommun.[2]

I kyrkligt hänseende har orten sedan 1 maj 1913 hört till Saltsjöbadens församling och Nacka församling innan dess.[3]

Orten ingick till 1916 i Svartlösa tingslag därefter till 1930 i Svartlösa och Öknebo tingslag, därefter till 1959 i Södertörns domsagas tingslag och sedan till 1971 i Svartlösa domsagas tingslag. Från 1971 till 1977 ingick Saltsjöbaden i Svartlösa tingsrätts domsaga och orten ingår sedan 1977 i Nacka tingsrätts domsaga.[4]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Saltsjöbaden 1900–2010[5][6]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
645
1960
  
5 207
1965
  
6 153
1970
  
7 055
1975
  
8 113
1980
  
7 918
1990
  
8 199 521
1995
  
8 246 528
2000
  
8 606 538
2005
  
8 937 539
2010
  
9 491 542

 † Som köpingsliknande samhälle 1900.



Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Stationshuset vid Saltsjöbadens station i oktober 2005. Byggnaden används numera som restaurang.

Bortsett från det ganska isolerat belägna miljonprogramsområdet Fisksätra finns nästan inga hyresrätter i trakten, och borätterna är dyra. Nybyggnationen har under senare årtionden ofta tagit formen av låga exklusiva flerfamiljshus, exempelvis kring Moranviken, Pålnäsviken och området intill Grand Hôtel. Egnahem byggda av traktens arbetare under mitten av 1900-talet bebos idag av höginkomsttagare.

Kända byggnader[redigera | redigera wikitext]

Kollektivtrafik[redigera | redigera wikitext]

Saltsjöbanan från centrala Stockholm (Slussen) går genom Saltsjöbaden. Tåget går 3 gånger i timmen och det tar cirka 30 minuter att resa till Slussen.

Dessutom finns buss 408 som går från Saltsjöbadens station till Älgö via Solsidan. På nätterna går buss 497 till Slussen och Sergels torg i Stockholm.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  3. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  4. ^ Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Nacka tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  5. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån. Villastad
  6. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]