Sameland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sameland (Sápmi, Sámeednam)
Lappland
Informell region
Vy från berget Nálluovárdduo mot Vindelälvens dalgång.
Vy från berget Nálluovárdduo mot Vindelälvens dalgång.
Sami flag.svg
Länder  Sverige,  Norge,  Finland,  Ryssland
Högsta punkt Kebnekaise
 - höjdläge 2 106¹ m ö.h.
 - koordinater 67°54′0″N 18°31′0″O / 67.9, 18.51667
Area c:a 388 350 km²
Samelands utbredning i Europa.
Samelands utbredning i Europa.
¹ Toppglaciärens höjd i augusti, medel över 10 år 2000-2009.

Sameland (samiska: Sápmi, Sámeednam; finska: Lappi), även kallat Lappland, är det område där samerna traditionellt är bosatta. Sameland sträcker sig över hela Nordkalotten samt en stor del av Skandinaviska halvön. Området omfattar delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Efter Sovjetunionens fall har samarbetet över den ryska gränsen ökat och nationsgränser har blivit mindre och mindre viktiga. Området är totalt ungefär 388 350 km² stort och har en befolkning på totalt 2 317 159 invånare, varav 80 000[1] upp till 133 400 är samer.

Innehåll

[redigera] Geografi

Sameland ligger delvis norr om norra polcirkeln. Den västra delen består mycket av fjordar, djupa dalar, glaciärer och berg, och den högsta punkten är Kebnekaise i svenska Lappland. Längre österut blir marken plattare, med många sjöar och myrar, den största är Enare träsk i finska Lappland. Det östligaste området ligger inom tundraregionen.

[redigera] Naturförhållanden

Klimatet är subarktiskt i de inre och norra delarna, medan den bergiga västkusten har kustklimat. Här får man också mer nederbörd än i de östra delarna. I Sameland finns stora mängder mineraler, speciellt järnmalm i Sverige, koppar i Norge och nickel och apatit i Ryssland. Vanliga djur är ren, varg och björn.[förtydliga] Det finns havs- och flodfiskeindustrier i regionen. Hamnarna längs med norska kusten i väst till Barents hav i nordöst är normalt isfria hela året, medan Bottniska viken normalt sett fryser under vintern.

[redigera] Flagga

Huvudartikel: Samernas flagga

Samernas flagga invigdes vid samekonferensen i Åre den 15 augusti 1986.

[redigera] Folket

Samelands ursprungsfolk är samerna, men dessa är i kraftig minoritet utom i en handfull kommuner. Enligt det svenska sametinget finns det totalt 70 000 samer i området. Majoriteten av dessa bor i Norge, och arbetar främst med jakt, fiske och renskötsel, vilket de får både mat och kläder ifrån. Ungefär 10% av alla samer idkar fortfarande renskötsel, vilket ses som en fundamental del av samernas kultur. De samiska språken var länge illa behandlade och endast omkring en fjärdedel[1] av samerna talar samiska.

[redigera] Norge

Enligt svenska sametinget bor ungefär 40 000[2] samer i Norge. Enligt Samiskt informationscentrum (samer.se) ligger den siffran på mellan 50 000 och 65 000.[1] De flesta bor i Finnmark och norra Troms, men det finns också samer i södra Troms, Nordland och Trøndelag. Samerna är endast i majoritet i kommunerna Kautokeino, Karasjok, Porsanger, Tana och Nesseby i Finnmark, och i Kåfjord i Troms. Detta område kallas även samernas huvudområde. Samiska och norska är likvärdiga som administrativa språk i dessa områden. I Karasjok ("Káráśjohka" på samiska) finns norska Sametingets kansli och NRK Sámi Radio. I Kautokeino(Guovdageaidnu) finns flera samiska institutioner bl. a. Samiska högskolan och Nordiskt Samiskt Institut

[redigera] Sverige

Enligt det svenska Sametinget bor det mellan 20 000 och 42 000 samer i Sverige.[3] Enligt Samiskt informationscentrum är siffran 20 000.[1] I Kiruna ("Giron" på samiska) finns svenska Sametingets kansli, Samiska teatern, SR Sámi Radio och SVT Sápmi.

[redigera] Svenska samebyar

  • Bàste sameby
  • Frostviken norra sameby
  • Gabna sameby
  • Girjas sameby
  • Grans sameby
  • Gällivare skogssameby
  • Handölsdalens sameby
  • Idre sameby
  • Jiingevaerie sameby
  • Jåkkåkaskatjiellde
  • Jovnevaerie
  • Kalls sameby
  • Könkämä sameby
  • Leavas sameby
  • Lainiovuoma sameby
  • Luokta-mavas sameby
  • Malå sameby
  • Maskaure sameby
  • Mausjaur sameby
  • Mittådalens sameby
  • Muonio sameby
  • Njaarke (sösjö) sameby
  • Oredahke
  • Rans sameby
  • Raedtievaerie sameby
  • Ruvhten sijte
  • Saarivuoma sameby
  • Semisjaur-njargs sameby
  • Serri sameby
  • Sirkas sameby
  • Ståkke sameby
  • Svaipa sameby
  • Sörkaitums sameby
  • Tuorpons sameby
  • Tåssåsens sameby
  • Udtja sameby
  • Ubmeje tjeälddie
  • Vapstens sameby
  • Vilhelmina norra sameby
  • Vilhelmina södra sameby
  • Vittangi sameby
  • Västra kikkejaure sameby
  • Östra kikkejaur sameby

[redigera] Finland

Enligt det svenska sametinget bor omkring 6 000 samer i Finland. Enligt Samiskt informationscentrum är siffran 8 000.[1] I Enare ("Anár" på samiska) finns finska Sametingets kansli. Samernas hembygdsområde i Finland har sammanlagt 10 000–20 000 invånare.

Enligt sametingslagen utgörs samernas hembygdsområde i Finland av Enare, Enontekis och Utsjoki kommuner samt en del av Sodankylä kommun. I detta område har samerna genom sametingslagen kulturell autonomi i ärenden som angår deras språk och kultur. De samiska språken har genom samisk språklag i dessa kommuner en officiell ställning som liknar finskans.

[redigera] Ryssland

Enligt det svenska sametinget och Samiskt informationscentrum bor det omkring 2 000 samer i Ryssland.

[redigera] Historia

Huvudartikel: Samernas historia

[redigera] Kolonialiseringen av Sameland

Nordisk och baltisk
kolonialhistoria

Norden
Baltikum

Sannolikt från 1200-talets slut innehade birkarlarna från Bottenhavets kuster privilegiet att ta upp skatt från samerna, den s.k. birkarlaskatten. Beskattningen skedde i konkurrens med norska och ryska indrivare. Redan i berättelser som handlar om 800-talet och 900-talet finns skildringar av skatteindrivning bland samerna: Dels i berättelsen om Ottar från Hålogaland i Alfred den stores (849-899) engelska översättning och bearbetning av Orosius (död efter 418) världshistoria; dels i Egill Skalla-Grímssons saga från ca 1230.

Successivt med början 1528 drogs birkarlarnas beskattningsrätt in till kronan, för att helt upphöra under Karl IX:s (1550-1611) regeringstid. Beskattningen kom då att skötas av lappfogdar. Samernas land delades in i lappmarker: Pite lappmark, Lule lappmark och Torne lappmark. Kemi lappmark sträckte sig ursprungligen ända till Norra Ishavet.

Vid freden i Teusina 1595 erkändes finska Lappland som svenskt, hela gränsen mellan Sverige och Ryssland slogs fast 1629-1635. Sverige hade även skatteanspråk i Varanger lappmark, ungefär motsvarande Finnmarks fylke. Först 1751 fastställdes gränsen mellan Sverige och Norge, från Idre och Särna socknar i Dalarna, respektive Røros i Sør-Trøndelag fylke i söder till Sør-Varanger Finnmark i nordost (Stömstadstraktaten). Ända till dess togs skatt upp från samma samer av båda länderna. I förhandlingar mellan Sverige och Ryssland 1826 fastställdes de sista nordliga gränsavsnitten från Sør-Varanger till Petsamo (norska Peisen, ryska Petjenga, även Ishavsfinland), till dess de s.k. fællesdistrikten, mellan Norge, Ryssland och Finland.

I Olav Tryggvasons saga, i Snorre Sturlassons Heimskringla från 1230-talet, finns en skildring av kristen mission bland samerna under slutet av 900-talet. 1389 beslöt drottning Margareta (1353-1412) att skicka missionärer till samerna i norr. Tvångskristnandet började först i samband med reformationen. Ungefär samtidigt skickades rysk-ortodoxa missionärer ut av Ivan IV (1530-1584).

[redigera] Referenser

  1. ^ [a b c d e] ”Antal samer i Sápmi”. http://www.samer.se/1536. Läst 24 juni 2011. 
  2. ^ Sametinget.se: Sametinget i Norge (läst 2010-10-26)
  3. ^ Sametinget.se: Kortfakta (läst 2010-10-26)

[redigera] Externa länkar och källor

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk