Samfundet Nordens Frihet
Samfundet Nordens Frihet var en svensk förening som bildades 2 december 1939[1] i syfte att verka för nordisk enighet[2] under andra världskriget. Föreningen upplöstes 1946.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Den 2 december samlades hos fil.lic. Gerhard Hafström i Villa Montebello på Norra Djurgården ett 20-tal personer, främst akademiker, som Andreas Lindblom, styresmannen för Nordiska museet och Skansen, Sigurd Curman, riksantikvarien, Nils Ahnlund, professorn i historia, och Magnus Dyrssen, överstelöjtnanten.[3] Mötet räknas som Samfundet Nordens Frihets första sammankomst.[4]
Samfundet var inledningsvis nära knutet till Finlandskommittén, som arbetade för att bistå Finland militärt med svenska frivilligkåren. Efter Tysklands ockupation av Norge och Danmark 1940, blev samfundet allt mera inställt på att Sverige borde gå in i kriget[förtydliga].[fotnot behövs]
I politiskt avseende var Samfundet Nordens Frihet nationellt och demokratiskt, emot nazismen[5] och kommunism.[källa behövs]
Medlemmar[redigera | redigera wikitext]
Som mest hade samfundet 250 medlemmar, bland dem flera framstående kulturpersonligheter. Nära 50 procent av dess medlemmar var akademiker inom de historiska disciplinerna, "kärntruppen bestod av medlemmar i högre seminariet i historia vid Stockholms Högskola".[6]
Samfundet tillämpade medlemskap genom inval. Sigurd Curman var ordförande vid instiftandet, och Harald Wigforss var redaktör för samfundets tidning Nordens frihet. Övriga ledande personer inom samfundet inkluderade borgarrådet Yngve Larsson[7], Nils Ahnlund, Eli Heckscher, Karl-Gustaf Hildebrand, Nils Herlitz, Stig Jägerskiöld, K.G. Westman, Adolf Schück, Birger Steckzén, Sven Tunberg[källa behövs] och Andreas Lindblom. Larsson, Ahnlund och Lindblom var medlemmar av styrelsen under hela den tid samfundet existerade.[8]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Bland samfundets styrelseledamöter mottog flera den norska utmärkelsen Sankt Olavs Orden:
- Gustaf Aulén, storkors, 1946
- Yngve Larsson, kommendör med stjärna, 1946
- Knut Petersson, kommendör, 1946
- Henning Throne-Holst, kommendör
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Byström 2009, s. 41.
- ^ Byström 2009, omslagets baksida
- ^ Svenska frivilliga i Finland 1939-1944. Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga 1989, s.49
- ^ Johansson, Alf W. (1973). Finlands sak: svensk politik och opinion under vinterkriget 1939-1940. Sverige under andra världskriget. Stockholm: Allmänna förlaget. sid. 195. Libris 7257573. ISBN 91-38-01547-1
- ^ Byström 2009, s. 188.
- ^ Johansson 1973, s. 205.
- ^ Svenskt biografiskt lexikon (SBL), häfte 108 (artikelförfattare: Göran Sidenbladh) (1978). Larsson, Gustaf Richard Yngve. Stockholm: Statens arkivstyrelse
- ^ Byström 2005, s. 147.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Byström, Tora (2009). Nordens frihet: samfundet, tidningen, kretsen. Lund: Sekel Bokförlag. Libris 11583186. ISBN 978-91-85767-47-2. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-25758
- Byström, Tora (2005). ”Nordens förenta stater: debatten under andra världskriget om en nordisk union”. Aktuellt om historia 2005:2,: sid. 145-166. ISSN 0348-503X. http://helda.helsinki.fi/handle/10224/3523. Libris 9979039
- Johansson, Alf W. (1973). Finlands sak: svensk politik och opinion under vinterkriget 1939-1940. Sverige under andra världskriget. Stockholm: Allmänna förlaget. sid. 205. Libris 7257573. ISBN 91-38-01547-1
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Samfundet Nordens Frihet.
