Samisk religion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Læstadianism.

Samisk religion (förr lapsk mytologi) är den förekommande benämningen på den förkristna religionen hos samer som i stora drag baserades på muntliga traditioner och var orienterad på denna värld (s.k. primal religion). [källa behövs] De karaktäristiska dragen är dyrkan av naturen (animism) och förfäderna.

Gudarna tolkades som förfäder och förmödrar och deras beskaffenhet var ande och demon. Många väsen har en motsvarighet i den nordiska religionen, men samerna hade även jaktgudar (vilket i viss mån antyds i den nordiska mytologin, till exempel Oden. [källa behövs]).

Kyrkan har förknippat jojk med den förkristna religionen. Jojkandet är samernas sätt att sjunga.[1] Den samiska shamanistiska religionen behöver nödvändigtvis inte vara polyteistisk.

Seder och bruk[redigera | redigera wikitext]

Samisk trumma (goavddis) från kemisamiskt område, med brutna horisontala linjer.
Samisk trumma (goavddis/gievrie) från sydsamiskt område, med solkors i mitten.

Begravningsseder[redigera | redigera wikitext]

Begravningsseder anses av vissa [vilka?] vara introducerade så sent som under 1500-talet. Vissa riter innebär att man dels på begravningsdagen samt tre dagar senare högtidlighåller den döde. Denna flerdagarsceremoni är också känd bland nordchanterna, där man högtidlighåller den döde fyra och fem dagar efteråt för kvinnor respektive män, efter att den dödes samtliga själar lämnat liket. Någon sådan detaljerad beskrivning hos samerna finns dock inte nedtecknad. Man föreställde sig dock att de döda bodde tillsamman i så kallad saivo-familjer inuti berg, och krävde ständiga depåoffer för att deras matförråd inte skulle ta slut. Utvalda personer kunde genom trans "hälsa på" dessa människor och utbyta information.

Offergåvor[redigera | redigera wikitext]

Seden att blota (offra) skildras i många kulturer av flera författare. Man offrade till de högre väsena för att bli kvitt sjukdomar och för att skulle vara välmående. Offerplatserna var vanligtvis platser med egendomlig naturbeskaffenhet, exempelvis farliga forsar, höga klippor eller säregna stenar. Bland samerna, liksom i många andra kulturer, torde man kunna skilja mellan en deponering ("depåblot") samt en högtidligare måltid ("måltidsblot.") Vanligtvis består offrandet i att man äter upp det mesta av köttet, inklusive benmärg, tar tillvara hud, senor och andra vitala råvaror samt depåoffrar resten på utvalda platser. Även mjölk, ost, mat och redskap depåoffrades. Många så kallade vita offerkreatur såsom getter, bockar, katter och tuppar köptes in under sommartid och offrades när det började bli vinter.

Schamanism[redigera | redigera wikitext]

Inom religionen fanns en central manlig gestalt som kallades för nåjd, eller noajdde på samiska. Detta är någonting som är vanligt för cirkumpolära religioner, men till skillnad från de mer östligare kulturerna hade de flesta samiska familjeöverhuvuden en schamanroll. Nåjden beskrivs ofta som en "andlig" vägvisare och försätter sig i trans för att (i form av olika djurskepnader) förflytta sig till olika platser för att hjälpa sig själv och andra. I detta tillstånd kunde han bl.a. oskadliggöra andra nåjder vilket är den karaktäristiska aggressiva figur andra cirkumpolära schamaner har. Denna form av "magisk" förmåga att kunna lämna kroppen för att färdas fritt förekommer också i islänningasagorna.

Vid de ceremoniella högtiderna användes den så kallade ringtrumman (ofta brottsrubricerad som "trolltrumma" eller "djävulska redskap" under 1600-talet av kyrkan) samt jojk (också den brottsrubricerad som "trollsång" under 1600-talet.) (Nationalencyklopedin; Sköld; Granqvist, s. 120f)

Dopet[redigera | redigera wikitext]

Barnen döptes enligt sedvana och fick därför ett namn efter någon tidigare släkting. Insjuknade barnet ansåg man att någon annan död frände ville få barnet uppkallat efter sig, varvid barnet omdöptes med ceremonin ådånammagástadus, "nynamnsdop". Denna sed praktiserades än in till nutid (in på 1800-talet) i vissa trakter.

Gudarna[redigera | redigera wikitext]

Beaivi solsymbol

Samerna var ursprungligen jägare och fiskare. Det fanns ett syfte i att berätta om den samiska mytologin. Den mörka vintersäsongen bidrog till depressioner, berättelser om solen (nordsamiska beaivi) hade därför stor betydelse för samerna. Berättelser och sagor om till exempel den elaka Stalo ledde till att barnen löd föräldrarna. Gudar inom den samiska religionen:

  • Ipmil / Ipmilbalolaš betyder Gudnordsamiska. Namn på Skaparen, även namn på den kristna Guden, men det kunde också ha varit ett namn för att inkludera alla gudarna.
  • Värálda ráde / Rádienáhttje och Rádienáhkká är gudaparet som skapade världen och människornas själ.
  • Raedie, Väraldarade or Waralden Olmai - Den största Guden, den stora skaparen av världen, han var dock passiva, en del säger till och med sovande.
  • Raedieahkka, maka till Raedie.
  • Rana Niejta, dotter till Raedie. "Rana" var ett populärt samiskt flicknamn.
  • Raediengiedte, son till Raedie.
  • De så kallade akkorna var kvinnornas gudomligheter.
    • Maderakka (Máttaráhkká) bodde i jorden under kåtan och är fruktbarhetsgudinnan samt urmodern till alla människor. Moder av stammarna, gudinna av kvinnor och barn, hon som ger människor deras kropp, kvinnor tillhörde henne och pojkar tillhörde henne tills de förklarades som män. Maadteraahka är populär bland moderna samiska feminister. Hon hade tre döttrar:
      • Sarakka (Sáráhkká), som befrämjade födseln och även renarna, var en viktig gudinna som identifierade sig själv med samekvinnorna och brukar jämföras med Venus inom den romerska mytologin. Fruktbarhetens gudinna, menstruation, kärlek, sexualitet, graviditet och förlossning. Saaraahka var det viktigaste kvinnliga gudomligheterna, hon är ibland syster Juoksahka och Oksaahka, ibland är de en i treenighet av samma Gudinna.
      • Uksakka (Uksáhkká), dörrgumman, levde i jorden under kåtans dörr och skyddade det nyfödda barnet samt personer som gick in och ut.
      • Juksakka (Juoksáhkká), bågmodern, hade förmåga och till uppgift att förvandla flickebarn till gossebarn i livmodern.
    • Påssioakka var hemmets gudinna och fungerade som skyddsande över kåtans bakre heliga del. Hon gav också tillåtelse till skytte och jakt.
  • Beaivi eller Biejvve, solen eller kan hänvisa till den samiska solgudomligheten. Den stora solgudinnan, mor till mänskligheten. Buorre beaivi betyder god dag på nordsamiska, men behöver inte associeras med solgudomligheten.
  • Biejjenniejte, gudinna av helande och medicin, hennes namn betyder "Dotter av solen". Hon var särskilt hjälpsam mot sjukdomar orsakade av sin mor, solen.
  • Tordöm / Horagalles / Dierpmis, åskan och regnets gud.
  • Liejbbeålmáj, jaktens gud.
  • Tjasolmai / Tjáhtjeålmåj, sjöarnas, vattnens och fiskelyckans gud och den figur som förde fiskarna till kroken.
  • Jahbme akka, dödsgumman, härskade över underjorden och de döda. Gudinna av död och drottning i underjorden och dödsriket.
  • Biegg olmai, vindmannen, befallde vindarna och ordnade storm. Med sin spade skyfflade han sedan undan vindarna när stormen var över. En spade användes ofta som tillfällig 'seite' när man offrade till Biegg olmai.
  • Stalo, en enögd, storväxt, grym jätte, rik, ondskefull människoätande och även en djävulens tjänare. Den fruktade jätten i skogen.
  • Tjuder, ringströvande rövarband. Se även Vägvisaren.
  • Mano, Aske eller Manna - månguden.
  • Atja, åskguden, även kallad Bajanolmmai, Dierpmis eller Hovrengalles, som betyder "Thor-man".
  • Bieggagallis, gud i det stormar, far till mänskligheten, gemål till Beaivi.
  • Bieggolman, gud av sommar vindar.
  • Biegkegaellies, gud av vinterns vindar.
  • Juoksahkka, skyddare och väktare av barn, "Kvinnan med en pil".
  • Lieaibolmmai, gud av jakten, guden av vuxna män.
  • Maadteraajja, far till stammen, make till Maadteraahka, medan hans fru ger människor deras kropp, ger han dem deras själ och därmed de föds.
  • Mubpienålmaj, "Den onde", möjligen den kristna ondskans gud, men också ett namn som inkluderade allt det onda av gudarna.
  • Oksaahka, hon formade fostret i mammas mage och gav människorna deras kön. Hon var syster till Juoksahka.
  • Ruohtta, gudom av sjukdomar och därför även en dödsgud. Han avbildas ridande på en häst.
  • Tjaetsieålmaj, mannen av vatten.
  • Mannidung, Guden av skägg.

Manliga gudar, såsom jaktgudar, dyrkades företrädesvis av männen, medan fruktbarhetsgudinnor och hemmets beskyddargudinnor dyrkades företrädesvis av kvinnor.

Samisk folktro[redigera | redigera wikitext]

I Johan Turis Muitalus sámiid birra finns berättelser om samisk folktro.[2] Kyrkans män från 1600- och 1700-talen beskrev samernas förkristna trosföreställningarna som hedendom och den definierades som vidskepelse och trolldom. De förkristna gudarna hade ofta en anslutning utanför hemmet, jakten och gudinnorna till hemmet. 1100-talets katolska troslära blev också till ny kunskap för vissa av de samiska religiösa specialisterna.[3]

Den kristna treenigheten uppfattades som olika gudar. Samerna blev tvångskristnande och enligt tingsprotokollen försökte samerna hålla fast vid sin folktro och gamla religion.[4] Tvångskristningen av samerna blev häftigare under andra hälften av 1600-talet; år 1671 samlades många så kallade trolltrummor in och brändes, särskilt i Kemi Lappmark [5]

År 1685 utfärdades en lag som uttryckligen förbjöd den samiska religionen och påbjöd rannsakan inför rätta av alla som ägnade sig åt vad som av kyrkan kallades "avguderi", det vill säga utövande av den samiska religionen, vilken då fortfarande utövades öppet, och lagen ledde till en häftig förföljelse[5]

Boken Lapsk mytologi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lapsk mytologi (bok)

Boken Lapsk mytologi är en detaljerad dokumentation skriven av Lars Levi Læstadius om samiska religiösa föreställningar och om samisk mytologi under mitten av 1800-talet. Den publicerades inte förrän 1997 på svenska, 2000 på finska och 2002 på engelska. Boken var ursprungligen skriven för och finansierad av franska La Recherche Expedition (1838–1840), men blev borttappad och snart bortglömd i många årtionden därefter.

Historier beskrivs som "fragment" som Læstadius själv medgav att det fanns en stor del av den samiska religiösa tron som han visste för lite om, på grund av den samiska hemlighetsfullheten i sin tro.[6]

Men eftersom dessa nåjder genom deras påstådda eller verkliga magiska färdigheter representerade det största hindret för den snabba spridningen av tron (kristendom) bland befolkningen, var det naturligt att de skulle bli hatade och förföljda av prästerna som ansåg att nåjderna var djävulens instrument.[6]
Læstadius' Lapsk mytologi...

Innehåll av boken Lapsk mytologi[redigera | redigera wikitext]

Innehåll

  1. Påminnelse för läsaren
  2. Del 1: Läran av gudar
  3. Del 2: Läran om att Offra
  4. Del 3: Läran om Spådom
  5. Del 4: Urval av samiska sagor
  6. Del 5: Tillägg
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Samisk andlighet i dag[redigera | redigera wikitext]

Majoriteten av samerna är kristna men det finns schamaner bland samerna.

Om läroplanen säger att barnen ska lära sig om samisk mytologi i skolan så är det kommunernas ansvar att se till att det finns.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Våra skriftliga källor om samernas förkristna religion bygger främst på prästrelationer nedtecknade under 1600-talet, domstolsprotokoll från religionsbrott samt norska sagesmän (till exempel "Källskrifter till lapparnas mytologi".) Senare litteratur tillkom av bl.a. Petrus Læstadius m.fl. För en mångfacetterad källförteckning över böcker som behandlar samer, se http://www.sb.sametinget.se/svenska/religion.htm .

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Peter Sköld, Oknytt nr 1-4 1999, "Seime staembe"
  • Edgar Saar, Folklore vol. 7 1998, "On the Funeral Customs of the Northern Khants in the Last Quarter of the 20th Century"
  • K.B. Wiklund m.fl., 1983, "Berättelser om samerna i 1600-talets Sverige", ISBN 91-86438-01-8
  • Karin Granqvist, "Samerna, staten och rätten i Torne lappmark under 1600-talet. Makt, diskurs och representation.", ISBN 91-7305-647-2

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”www.samer.se - Jojken”. http://www.samer.se/1201. Läst 21 oktober 2011. 
  2. ^ Samiskt Informationscentrum. ”www.samer.se - Johan Turi”. http://www.samer.se/1273. Läst 14 februari 2011. 
  3. ^ Samiskt Informationscentrum. ”www.samer.se - Frågor & svar - Religion”. http://www.samer.se/1129. Läst 14 februari 2011. 
  4. ^ fjallen.nu. ”Samisk religion”. http://www.fjallen.nu/sapmi/religion.htm. Läst 14 februari 2011. 
  5. ^ [a b] Grimberg, Carl : Svenska folkets underbara öden. 4, 1660-1707 (1959)
  6. ^ [a b] Læstadius, p. 54
  7. ^ ”Oddasat - nyheter på samisk 26.10.2011”. http://www.nrk.no/nett-tv/klipp/798018/. Läst 26 oktober 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]