Samuel Ahlgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Samuel Ahlgren
Född 1764
Död 1816

Johan Samuel Ahlgren, född 1764, död 1816, var en svensk skådespelare, tillhörande Dramatens första pionjärtrupp. Han var anställd vid Dramaten 1788-94 och 1796-1816 och vid Munkbroteatern 1795-96.

Biografi och karriär[redigera | redigera wikitext]

Han var notarie i överståthållarämbetet och antogs som aktör på teatern i Stora Bollhuset 1787 av Adolf Fredrik Ristell och blev sedan en av Dramatens viktigaste medlemmar.

Han beskrivs som en skönhet med ren och klar stämma och berömdes för sitt tydliga uttal och sin kroppshållning och spelade både skurkroller och hjälteroller. På grund av sitt utseende var han populär i älskarroller. Kritiken var att hade en tendens att överspela på grund av sitt hetsiga temperament. Hans paradroll var som Axel Oxenstierna i Drottning Kristina (1790). Han spelade också Soliman i Soliman II eller de tre sultaninnorna 1789, Appius i Virginia och Johan Gyllenstjerna i Siri Brahe och Johan Gyllenstierna 1790.

Ahlgren och Abraham de Broen omtalas som de mest självständiga skådespelarna i Dramaten. Mellan 1788 och 1803 styrdes teatern av aktörerna själva under överinseende av akademin. Detta styre var kaotiskt på grund av aktörernas svårighet att komma överens, men också på grund av akademins föraktfulla arrogans och förakt för skådespelaryrket och hårda disciplinära metoder mot aktörerna. Det var särskilt märkbart under den tid då Armfelt var akademins representant. Ahlgren och de Broen var de som mest råkade i konflikt med Armfelt, och som av honom ansågs bråkigast. Armfelt skrev: "Det är endast med den yttersta stränghet man kan styra detta pack, och så snart de försökte morska upp sig, lät jag mitt på scenen de Broen få smaka käppen och örfilade upp Ahlgren, och jag var så fast besluten att fortfara med detta styrelsesätt, att jag skulle ha skurit av öronen av dem, ifall någon av dessa herrar understått sig att tala om några rättigheter".

1789 slutade han på grund av missnöje med andre direktör Clewberg men engagerades igen på kungens önskan. I september 1794 utmanade han direktör baron Klas Rålamb på duell efter ett gräl då han gett ett "näsvist" svar till Rålamb; han hade också svårt för direktionens nedlåtande attityd mot aktörerna och ansågs sig jämbördig med Rålamb pga sin titel som kunglig ämbetsman. Duellen skulle utspelas efter föreställningen, men Rålamb skvallrade för hertig Karl, som satte honom i kungliga högvakten. Ahlgren avskedades från Dramaten, trots att både han själv och sedan hans fru knäböjde inför regenten, och övergick till Stenborgs Teater 1795, där han blev entusiastiskt emottagen. Han återkom dock till Dramaten 1796.

Ahlgren hade också den formella titeln hovkvartermästare. Gustav III gav ofta sådana titlar till aktörer för att motverka föraktet för yrket, som var stort på denna tid.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ingvar Andersson: Gustavianskt. En bokfilm (1945)
  • Alf Henrikson: Fram till Nybroplan. Om Kungliga Dramatiska Teatern (1988)
  • Georg Nordensvan: Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar. Första bandet, 1772-1842 (1917)
  • Johan Flodmark: Stenborgska skådebanorna. Bidrag till Stockholms teaterhistoria (1893)