Samuel Ahlgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Samuel Ahlgren
Samuel Ahlgren i profil
Samuel Ahlgren i profil
Född 10 december1764
Stockholm
Död 12 augusti 1816
Stockholm
Betydande roller
Axel Oxenstierna i Drottning Kristina

Johan Samuel Ahlgren, född 1764 och död 1816, var en svensk skådespelare som ingick i Dramatens första pionjärtrupp, och var en av dess viktigaste medlemmar. Han var anställd vid Dramaten 1788-94 och 1796-1816 och vid Munkbroteatern 1795-96. Ahlgren hade också den formella titeln hovkvartermästare, en titel av det slag som Gustav III ofta gav till skådespelare för att motverka det vid denna tid utbredda föraktet för yrket.

Biografi och karriär[redigera | redigera wikitext]

Ahlgren föddes 10 december 1764 i Stockholm och verkade först som kanslist i amiralitetskollegium, var extraordinarie kanslist i överståthållarämbetet för politiärende, vice auditör och anställdes därefter vid den av Adolf Fredrik Ristell nyinrättade teatern i Stora Bollhuset. På denna scen debuterade han 18 december 1787 som Silfverankar i Det oskyldiga bedrägeriet. Han spelade både skurkroller och hjälteroller, beskrevs som en skönhet med ren och klar stämma och berömdes för sitt tydliga uttal och sin kroppshållning. På grund av sitt utseende var han populär i älskarroller, men fick viss kritik fick han för en en tendens att överspela på grund av sitt hetsiga temperament.

Hans paradroll var Axel Oxenstierna i Drottning Kristina (1790). Han spelade också Soliman i Soliman II eller de tre sultaninnorna 1789, Appius i Virginia och Johan Gyllenstjerna i Siri Brahe och Johan Gyllenstierna 1790.

Ahlgren och Abraham de Broen omtalas som de mest självständiga skådespelarna i Dramaten. Mellan 1788 och 1803 styrdes teatern av aktörerna själva under överinseende av akademin. Detta styre var kaotiskt på grund av aktörernas svårighet att komma överens, men också på grund av akademins föraktfulla arrogans och förakt för skådespelaryrket och hårda disciplinära metoder mot aktörerna. Det var särskilt märkbart under den tid då Gustaf Mauritz Armfelt var akademins representant. Ahlgren och de Broen var de som mest råkade i konflikt med Armfelt, och som av honom ansågs bråkigast. Armfelt skrev:

"Det är endast med den yttersta stränghet man kan styra detta pack, och så snart de försökte morska upp sig, lät jag mitt på scenen de Broen få smaka käppen och örfilade upp Ahlgren, och jag var så fast besluten att fortfara med detta styrelsesätt, att jag skulle ha skurit av öronen av dem, ifall någon av dessa herrar understått sig att tala om några rättigheter".

1789 slutade han på grund av missnöje med andre direktör Clewberg men engagerades igen på kungens önskan. I september 1794 utmanade han direktör baron Claes Rålambduell efter ett gräl då han gett ett "näsvist" svar till Rålamb; han hade också svårt för direktionens nedlåtande attityd mot aktörerna och ansågs sig jämbördig med Rålamb pga sin titel som kunglig ämbetsman. Duellen skulle utspelas efter föreställningen men Rålamb skvallrade för hertig Karl, som satte honom i kungliga högvakten. Ahlgren avskedades från Dramaten och miste hovkvartesmästartiteln, trots att både han själv och sedan hans fru knäböjde inför regenten. 1795 övergick han till Stenborgs Teater där han blev entusiastiskt emottagen och spelade huvudrollerna i Öfverlöparen och Beverlei samt den manliga huvudrollen i Montrose och Amelie. Han återkom till Dramaten 1796 redan nästa år.

1789-1810 verkade han som teaterns ordningsman tillsammans med Lars Hjortsberg och Andreas Widerberg. 1802 anlade Ahlgren en spelkortsfabrik, som han dock redan 1806 blev tvungen att sälja. 1812 blev han styresman vid Dramatiska teatern. Han avgick som skådespelare 1815 och avled den 12 augusti 1816 under sin sommarvistelse vid Djurgårdsbrunn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ingvar Andersson: Gustavianskt. En bokfilm (1945)
  • Alf Henrikson: Fram till Nybroplan. Om Kungliga Dramatiska Teatern (1988)
  • Georg Nordensvan: Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar. Första bandet, 1772-1842 (1917)
  • Johan Flodmark: Stenborgska skådebanorna. Bidrag till Stockholms teaterhistoria (1893)
  • Johan Samuel Ahlgren i Svenskt biografiskt lexikon