Samuel Beckett

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Beckett” leder hit. För andra betydelser, se Beckett (olika betydelser).
Samuel Beckett Nobelpristagare i litteratur 1969
Samuel Beckett 1977.
Samuel Beckett 1977.
Född Samuel Barclay Beckett
13 april 1906
Dublin i Irland
Död 22 december 1989 (83 år)
Paris i Frankrike
Yrke författare, dramatiker
Nationalitet irländsk-fransk
Språk engelska, franska
Verksam 19341988
Genrer prosa, dramatik, lyrik, essä
Litterära rörelser absurdism, modernism
Framstående verk I väntan på Godot 1952
Framstående priser Nobelpristagare i litteratur 1969


Nobelpriset i litteratur 1969
Make/maka Suzanne Dechevaux-Dumesnil
Influenser Alighieri · Geulincx · Joyce · Proust · Racine · Schopenhauer · J. M. Synge · Yeats · O'Casey · Wilde · Sade · Descartes · Sterne · Democritus · Milton · Stéphane Mallarmé · Kant · Berkeley
Influerade Adorno · Albee · Auster · Badiou · Banville · Deleuze · Barthelme · Burroughs · Calvino · Coetzee · Davis · DeLillo · Dick · Foucault · Havel · Ionesco · Kane · C. McCarthy · Mamet · Nauman · E. O'Brien · Pinter · Shepard · Stoppard
Becketts grav på Montparnassekyrkogården i Paris.

Samuel Beckett, född 13 april 1906 i Dublin, Irland, död 22 december 1989 i Paris, Frankrike, var en irländsk-fransk författare och dramatiker. Han är känd inte minst för pjäsen I väntan på Godot. Beckett belönades 1969 med Nobelpriset i litteratur.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Beckett skrev i första delen av sitt författarskap mest lyrik och prosaengelska. Han undervisade i engelska vid École Normale Supérieure i Paris under 1928–1929. Efter en uppgörelse med sin mor 1937 flyttade han permanent till Paris.1938 debuterade han som romanförfattare med Murphy innan krigsutbrottet och den tyska ockupationen tycks ha avbrutit hans litterära verksamhet. Under andra världskriget deltog han aktivt i den franska motståndsrörelsen och tvingades att fly till Roussillon i södra Frankrike för att undgå nazisterna, där han fullbordade den märkliga experimentella romanen Watt. Han fortsatte också sitt motståndsarbete och belönades efter kriget av den franska staten med medaljerna Croix de Guerre (Krigskorset) och Medaille de la Résistance (Motståndsrörelsens medalj).

Beckett övergick till att skriva helt på franska efter kriget, då pjäser som En attendant Godot, (I väntan på Godot, 1952) tillkom, tillsammans med Fin de partie (Slutspel, 1957) och Happy Days (Lyckliga dagar, 1962). De är lysande exempel på vad den engelske kritikern Martin Esslin kallade ”det absurdas teater” och som i Sverige lite oegentligt kommit att få beteckningent absurdism. Beckett anses vara en av de främsta företrädarna tillsammans med Eugène Ionesco, Harold Pinter och Fernando Arrabal. Under senare år skrev Beckett omväxlande på engelska och franska och översatte genast sina arbeten till sitt andra språk.

Nobelpriset[redigera | redigera wikitext]

Beckett belönades 1969 med Nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd: "För en diktning som i nya former för roman och drama ur nutidsmänniskans blottställdhet hämtar sin konstnärliga resning." Valet var dock kontroversiellt inom Svenska Akademien. I ett utlåtande från 1963 var Anders Österling starkt kritisk till hans kandidatur och ansåg att han "skulle nära nog betrakta ett Nobelpris åt honom som en absurditet i hans egen stilart".[1]Vid ett samtal iett par år nnan han fick priset lkallade han det "that annual joke" – det där årliga skämtet.

Beckett reste emellertid aldrig till Stockholm för att ta emot priset utan skickade sin vän och förläggare Jérôme Lindon.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Scenpjäser[redigera | redigera wikitext]

Radiopjäser[redigera | redigera wikitext]

  • Alla dem som falla (1956)
    • Alla dem som falla (översättning Lill-Inger och Göran O. Eriksson, Bonnier, 1959)
    • (otryckt översättning av Magnus Hedlund 1997)
  • Askglöd (Embers, 1959)
    • Askglöd (översättning Lill-Inger och Göran O. Eriksson, Bonnier, 1959)
    • Askglöd (översättning av Magnus Hedlund, Radioteatern 2000)
  • Utkast för radio I (1961)
  • Utkast för radio II (1961)
    • (ingår i Katatsrof, Bonniers, översatta av Magnus Hedlund 1989)
  • Ord och musik (Words and music, 1961)
    • Ord och musik (översättning Göran O. Eriksson, Bonnier, 1963)
  • Cascando (1962)
    • (översatt av Magnus Hedlund i Spel, Bonniers 1968)

Tv[redigera | redigera wikitext]

Bio[redigera | redigera wikitext]

  • Film (1965)
    • (ingår i Spel, översatt av Magnus Hedlund 1968)

Prosa[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

Kortprosa[redigera | redigera wikitext]

Sakprosa[redigera | redigera wikitext]

Lyrik[redigera | redigera wikitext]

  • Whoroscope (1930)
  • Echo's Bones and other Precipitates (1935)
  • Collected Poems in English (1961)
  • Collected Poems in English and French (1977)
  • What is the Word (1989)
  • Dikter (1969), utökad och reviderad (2001) övers. Magnus Hedlund

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Negro: an Anthology (Nancy Cunard, redaktör) (1934)
  • Anna Livia Plurabelle (James Joyce, översättning till franska av Beckett med flera) (1931)
  • Anthology of Mexican Poems (Octavio Paz, redaktör) (1958)
  • The Old Tune (Robert Pinget) (1963)
  • What Is Surrealism?: Selected Essays (André Breton) (flera delar i samlingen)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kaj Scheuler (2 januari 2014). ”Svenska Akademien ratade både Beckett och Nabokov”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/svenska-akademien-ratade-immoralisk-succeroman_8864390.svd. Läst 10 januari 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]