Samuel Klingenstierna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Samuel Klingenstierna
Litografi av Otto Henrik Wallgren
Född 18 augusti 1698
Sverige Tollefors sätesgård (Linköping)
Död 26 oktober 1765 (67 år)
Sverige Uppsala
Bosatt i Sverige
Medborgarskap Svensk
Nationalitet Sverige
Forskningsområde Matematik, Fysik
Alma mater Uppsala universitet
Namnteckning Namnteckning

Samuel Klingenstierna, född 18 augusti 1698 på Tollefors i Kärna socken i Östergötland, död 26 oktober 1765 i Uppsala, var en svensk matematiker och fysiker verksam vid Uppsala universitet, som professor 1728–1752, och samtida med bland andra Linné och Celsius. Klingenstierna gick mot Newton men stödde Leibniz.

Uppväxt och studier[redigera | redigera wikitext]

Samuel Klingenstierna var sonson till biskop Zacharias Klingius och Beata von Otter, och son till majoren Zacharias Klingenstierna och Helena Maria Gyllenadler.

Klingenstiernas rika naturgåvor märktes medan han ännu gick i skolan i Linköping hos biskop Haquin Spegel, som fann ett nöje i att emellanåt examinera och undervisa den hoppgivande ynglingen.

Vid universitetet i Uppsala, där Klingenstierna skrevs in vid 18 års ålder, studerade han först juridik och kom då att läsa Samuel Pufendorfs avhandling om natur- och folkrätten. I densamma påträffade han ett då för honom obekant uttryck quantitates morales. När han rådfrågade en äldre kamrat om detta, erhöll han till svar att om han ville lära känna kvantiteter, måste han läsa matematik. På ytterligare förfrågan, vilken författare som skrivit bäst i denna vetenskap, hänvisades han till Euklides, av vilken han genast skaffade sig Martinus Gestrinius upplaga, som innehöll de sex först böckerna.

Nu började han sina matematiska studier, till en början under handledning av den skicklige matematikern A. G. Duhre, då bosatt i närheten av Uppsala. Han fortsatte därefter på egen hand, genomgick flera författare från Arkimedes till Leibniz, samt inlämnade till Vetenskaps-Societeten i Uppsala arbeten av erkänt värde.

Klingenstierna och Anders Celsius blev de första invalda ledamöterna av Kungliga Vetenskapsakademien efter dess bildande 1739.[1]

Resor på kontinenten[redigera | redigera wikitext]

Redan nu började ryktet om hans kunskaper att sprida sig. Kammarkollegium, där han blivit e. o. tjänsteman, anmälde vid 1723 års riksdag honom till understöd för vetenskapliga resor. Med ett stort stipendium företog han året därefter en resa till Tyskland, Schweiz, Frankrike och England, fortsatte sin forskning och knöt en mängd lärda bekantskaper, såsom med matematikern Bernoulli, filosofen och matematikern Christian Wolf med flera.

Professur vid Uppsala universitet[redigera | redigera wikitext]

Gravmonument rest över Samuel Klingenstierna och Olof von Dalin utanför Lovö kyrka

Under tiden växte hans vetenskapliga anseende, och när den matematiska professuren i Uppsala 1728 blev ledig utnämndes Klingius, förnämligast på Wolfs förord. I totalt 24 år kom Klingenstierna att utöva sin akademiska lärarverksamhet vid Uppsala universitet.

Genom klarheten och livligheten i sina föredrag, vilka han ofta lät åtföljas av varjehanda fysikaliska experiment, lockade han till sitt auditorium en stor skara ynglingar, vilka, utan att själva tänka därpå, leddes in på matematikens studium. Följden blev att när Klingenstierna slutade hade svenskarna allmänt börjat läsa geometri och vetenskapen tagit ett betydande steg framåt.

När 1750 de matematiska ämnena fördelades på två professurer, valde Klingenstierna för sin del fysiken, men erhöll redan 1752 avsked med pension för att få tillfälle att uteslutande ägna sig åt matematiskt författarskap och särskilt en kurs i artillerivetenskap. Emellertid inträffade förhållanden som gjorde att detta arbete aldrig blev fullbordat. När nämligen Olof von Dalin 1756 av det där vid riksdagen mäktiga Hattpartiet skildes från sin befattning såsom lärare för kronprinsen Gustav, valde stånderna enhälligt Klingenstierna som efterträdare. Han mottog förtroendet och bibehöll platsen till 1764, där han för sjuklighet fick biträde av professor Ferner. Klingenstierna hade 1756 erhållit kansliråds- och 1762 statssekreteraretitel.

Han dog 1765 och fick han sin sista vila på Lovö kyrkogård vid sidan av Dalin under en minnesvård som Lovisa Ulrika låtit uppföra åt dem gemensamt.

Som matematiker var Klingenstierna ryktbar i hela Europa. Hans storhet som vetenskapsman bestod i att han med klarhet, djup och bestämdhet uppfattade de stora matematiska och fysiska sanningar, vilka vid samma tid uppdagades synnerhet av Newton och att han på en mängd enskilda förhållanden tillämpade samma upptäckter mer enkelt, tydligt och träffande, än flertalet av hans samtida förmådde göra. En särskild förtjänst inlade han om optiken, vari han med skäl räknas för den ypperste av sin tids fysiker. Även för vitterheten hade han sinne, och kunde som gammal ur minnet upprepa långa stycken ur latinska skaldeverk.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vetenskapsakademin i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)


Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Frängsmyr, Tore (1990). ”The mathematical philosophy”. The quantifying spirit in the 18th century (1990): sid. 27-44.  Libris 9731401
  • Rodhe, Staffan (2002). Matematikens utveckling i Sverige fram till 1731. Uppsala dissertations in mathematics, 1401-2049 ; 24. Uppsala: Univ. Libris 8426600. ISBN 91-506-1603-X  - (del I: Matematikens utveckling i Sverige fram till början av 1700-talet med speciell granskning av hur det oändligt stora och det oändligt lilla uppfattades ; del II : Samuel Klingenstierna : ett studium av hans liv och matematik fram till 1731. Inkluderar sammanfattning på engelska med titeln: Samuel Klingenstierna - a study of his life and mathematics until 1731) [1]
  • Samuel Klingenstiernas levnad och verk: biografisk skildring. Stockholm. 1919-1925. Libris 468761 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Anders Boberg
Rektor för Uppsala universitet
Vt 1737
Efterträdare:
Olof Celsius d.ä.
Företrädare:
Andreas Winbom
Rektor för Uppsala universitet
Ht 1742
Efterträdare:
Magnus Beronius
Företrädare:
Anders Berch
Rektor för Uppsala universitet
Ht 1749
Efterträdare:
Carl von Linné
Företrädare:
Daniel Lundius
Inspektor vid Nerikes nation
1730-1756
Efterträdare:
Johan Gottschalk Wallerius