Lateranbasilikan
Koordinater: 41°53′9.26″N 12°30′22.16″Ö / 41.8859056°N 12.5061556°V
| Archibasilica Sanctissimi Salvatoris et Sanctorum Iohannis Baptistæ et Evangelistæ in Laterano, omnium urbis et orbis ecclesiarum mater et caput | |
| Kyrkobyggnad | |
 Lateranbasilikans fasad
|
|
| Land | Italien |
|---|---|
| Region | Lazio |
| Stift | Roms stift |
| Läge | Rom |
| Religion | Romersk-katolska kyrkan |
| Uppförd | 314–318 |
| Arkitekt | Fornkristen arkitektur Francesco Borromini Alessandro Galilei |
Lateranbasilikan (på italienska vanligen San Giovanni in Laterano) är Roms domkyrka, belägen i Lateranen i stadens södra område. Basilikan är en av de fyra stora antika huvudbasilikorna (basilicæ maiores) i Rom (inklusive Peterskyrkan i Vatikanstaten). Den är helgad åt evangelisten Johannes och Johannes döparen (italienska: Giovanni). Kyrkans fullständiga namn på latin är: Archibasilica Sanctissimi Salvatoris et Sanctorum Iohannis Baptistæ et Evangelistæ in Laterano, omnium urbis et orbis ecclesiarum mater et caput (’Den allraheligaste Frälsarens och de heliga Johannes döparens och evangelistens ärkebasilika i Lateranen, moder och huvud för alla kyrkor i staden och världen’).
Domkapitlet leds av en ärkepräst som tillika är kardinalvikarie, det vill säga påvens ställföreträdare i ledningen av stiftet Rom (utom Vatikanstaten). Domkyrkoförsamlingen leds av en särskild kyrkoherde. Kyrkan är (liksom Peterskyrkan) vänd mot väster, istället för den vanliga östliga orienteringen.
Innehåll |
Historia [redigera]
I början av 300-talet skänkte kejsar Konstantin den store åt påve Miltiades ett stycke kejserlig markegendom inklusive några byggnader i södra Rom. En av byggnaderna var Lateranpalatset, som tidigare hade tillhört Plautius Lateranus, en medlem av den förmögna ätten Laterani. Miltiades lät 314–318 bredvid palatset uppföra Lateranbasilikan,[1] vilken konsekrerades av påve Silvester I den 9 november 324.[2] Förutom det fristående baptisteriet San Giovanni in Fonte, består föga av den konstantinska basilikan.
Lateranbasilikan restaurerades av påve Leo I och, flera hundra år senare, av Hadrianus I. Kyrkan förstördes delvis av en jordbävning år 896 och återuppbyggdes under Lucius II. Tvärskeppet ombyggdes under Clemens VIII (1592–1605), och Innocentius X uppdrog åt Francesco Borromini att inför jubelåret 1650 modernisera interiören, i huvudsak mittskeppet, och ge den en barockdräkt. Basilikans östfasad är ett verk av Alessandro Galilei 1735.
Lateranbasilikans invigningsdag firas den 9 november.
Källor [redigera]
- Lombardi, Ferruccio, Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario, 313 - 1925. Roma: Edilstampa 1993.
- Tylenda, Joseph N., The Pilgrim's Guide to Rome's Principal Churches. Collegeville, Minnesota: The Liturgical Press 1993. ISBN 0-8146-5016-3
Referenser [redigera]
- ^ Tarald, Rasmussen (2007). Kristendomen- En historisk introduktion. Artos. Sid. 185. ISBN 978-91-7580-336-4
- ^ Tylenda, Joseph N., The Pilgrim's Guide to Rome's Principal Churches. Collegeville, Minnesota: The Liturgical Press 1993, s. 29. ISBN 0-8146-5016-3
Se även [redigera]
- San Lorenzo fuori le Mura
- San Paolo fuori le Mura
- Santa Maria Maggiore
- Scala Santa
- Laterankoncilierna
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Lateranbasilikan.
