San Lorenzo in Panisperna
| San Lorenzo in Panisperna | |
| Kyrka | |
 Fasaden.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Församling | Santi Vitale e Compagni Martiri in Fovea |
| Plats | Via Panisperna 90 |
| Invigd | 700-talet |
 Altarfresken Den helige Laurentius martyrium av Pasquale Cati, utförd 1585–1591.
| |
San Lorenzo in Panisperna är en kyrkobyggnad på Viminalen i Rom, helgad åt den helige Laurentius. Enligt traditionen skall ärkediakonen Laurentius (italienska San Lorenzo) ha lidit martyrdöden på denna plats den 10 augusti år 258. Kyrkan är belägen i Rione Monti och tillhör församlingen Santi Vitale e Compagni Martiri in Fovea.[1]
Enligt en teori kommer tillnamnet ”Panisperna” av de latinska orden panis ("bröd") och perna ("skinka"); klarissorna vid klostret skall enligt uppgift ha delat ut bröd och skinka åt de fattiga.[2]
Från omkring år 1300 till omkring år 2000 tillhörde kyrkan franciskanorden.
På gården framför kyrkan finns ett monument tillägnat heliga Birgitta. Det skulpterades 1964 av Axel Wallenberg.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Vid denna kyrka tiggde heliga Birgitta allmosor åt de fattiga. Efter sin död den 23 juli 1373 bisattes Birgitta i kyrkan i väntan på att hon skulle föras hem till Sverige. Birgitta hade valt denna kyrka, då hon tidigare hade varit medlem av franciskanernas tertiärorden. Därutöver hade hon ofta besökt kyrkan och det närliggande klarisserklostret.[3]
Kyrkans äldsta historia är höljd i dunkel. Den restaurerades på 700-talet, och den fick sin nuvarande prägel vid en ombyggnad 1575–1576, utförd av Francesco da Volterra.
Interiören[redigera | redigera wikitext]
Interiörens dekor är till stor del från 1700-talet, men hela korväggen upptas av en monumental fresk som framställer den helige Laurentius martyrium, utförd av Pasquale Cati 1585–1589.
Kyrkan har sex sidokapell, tre på var sida.
Höger sida[redigera | redigera wikitext]
- Cappella di Santa Chiara
Första sidokapellet på höger hand är invigt åt den heliga Klara av Assisi. Altarmålningen utgörs av Antonio Nessis målning Den heliga Klaras mirakel från år 1756. På kapellets högra vägg återfinns kardinal Guglielmo Sirletos gravmonument; han var kardinalpräst av San Lorenzo in Panisperna från 1565 till 1585 och tog initiativet till ombyggnaden.[4][5]
- Cappella dei Santi Crispino e Crispiniano
Det andra kapellet är invigt åt de heliga tvillingbröderna Crispinus och Crispinianus, vilka led martyrdöden i Rom år 287; deras reliker vördas under altaret. Det är oklart vem som har utfört altarmålningen som framställer martyrbröderna.[4][6]
- Cappella dell'Immacolata Concezione
Tredje kapellet på höger hand är invigt åt den Obefläckade Avlelsen. Altarmålningen är ett verk av Giuseppe Ranucci från år 1757.[4][6]
Vänster sida[redigera | redigera wikitext]
- Cappella di San Francesco
Första sidokapellet på vänster hand är invigt åt den helige Franciskus av Assisi. Altarmålningen Den helige Franciskus stigmatisering är ett verk av Niccolò Lapiccola. Kapellets fresker av Cherubino Alberti från omkring år 1590 har emellertid gått förlorade.[4][7]
- Cappella di Santa Brigida
Detta kapell, invigt åt heliga Birgitta, har en altarmålning som framställer det svenska helgonet i hänryckning inför krucifixet i San Lorenzo in Panisperna; målningen utfördes av Giuseppe Montesanti år 1757. Under altaret vördas den heliga jungfrumartyren Victorias reliker. Till höger i kapellet bevaras den romerska sarkofag från 200-talet e.Kr., i vilken heliga Birgittas kvarlevor förvarades inför hemresan till Sverige.[4][8]
- Cappella del Santissimo Crocifisso
Det tredje kapellet till vänster är invigt åt den korsfäste Kristus. En okänd konstnär har målat Korsfästelsen.[4][6]
Titelkyrka[redigera | redigera wikitext]
San Lorenzo in Panisperna stiftades som titelkyrka av påve Leo X år 1517.[9]
- Kardinalpräster under 1900- och 2000-talet
- Sebastiano Galeati (1890–1901)
- Giulio Boschi (1901–1919)
- Vakant (1919–1925)
- Eustaquio Ilundáin y Esteban (1925–1937)
- Ermenegildo Pellegrinetti (1937–1943)
- Antonio Caggiano (1946–1979)
- Michael Michai Kitbunchu (1983–)
Bilder[redigera | redigera wikitext]
-
Sankta Birgittas kapell. -
Takfresken Den helige Laurentius förhärligande av Antonio Bicchierai omkring år 1747. -
San Lorenzo in Panisperna (nummer 41) på Giovanni Antonio Dosios vy över Rom från år 1561. -
San Lorenzo in Panisperna, gravyr av Giuseppe Vasi. -
Portalbyggnaden.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Chiesa rettoria San Lorenzo in Panisperna” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 16 februari 2017. https://archive.is/20170216131845/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=827. Läst 16 februari 2017.
- ^ Buchowiecki 1970, s. 289.
- ^ Bildt 1932, s. 62.
- ^ [a b c d e f] Buchowiecki 1970, s. 292.
- ^ Barbiellini Amidei 2005, s. 21–22.
- ^ [a b c] Barbiellini Amidei 2005, s. 22.
- ^ Barbiellini Amidei 2005, s. 23.
- ^ Barbiellini Amidei 2005, s. 22–23.
- ^ ”S. Lorenzo in Panisperna” (på italienska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2017. https://archive.is/20171025190502/http://www2.fiu.edu/~mirandas/titles-3.htm%23Panisperna#Panisperna. Läst 25 oktober 2017.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Barbiellini Amidei, Rosanna. ”San Lorenzo in Panisperna” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (30): sid. 17–23. ISSN 1126-6546.
- Bildt, Carl (1932). Svenska minnen och märken i Rom (2). Stockholm: Norstedts. Libris 1351857
- Buchowiecki, Walther (1970) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 2, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: Gesù Crocifisso bis S. Maria in Monticelli. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76031. OCLC 27719523
- Escobar, Mario (1992) (på italienska). Le chiese sconosciute di Roma: un insolito itinerario alla scoperta delle chiese più discrete e nascoste, fuori dagli usuali percorsi turistici, gelose custodi di preziose opere d'arte, sorprendenti curiosità e monumenti suggestivi (2). Roma: Newton Compton. OCLC 888671476
- Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273
- Panetti, Viviana (1997) (på italienska). La chiesa di San Lorenzo in Panisperna a Roma. Roma
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör San Lorenzo in Panisperna.- ”Le Chiese di San Lorenzo a Roma”. Il Giardino di Venere e Roma. Arkiverad från originalet den 27 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090327102859/http://www.giardinodivenere.it/rivista/rubrichefiles/sanlorenzo.html. Läst 16 februari 2017.
