Sandöbron

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sandöbron
Sandö Bridge Sweden.jpg
Sandöbron i februari 2008.
ID kod Y 3[1]
Plats Lunde-Sandö
Korsar Ångermanälven
Koordinater: 62°53′00″N 17°52′40″Ö / 62.88333°N 17.87778°Ö / 62.88333; 17.87778
Format
Total längd 811 meter[2]
Bredd 10 meter (bågen)[1]
Konstruktionstyp Bågbro
Antal brospann 1
Längsta spann 264 meter[2]
Segelfri höjd 40 meter[2]
Material Armerad betong
Underhålls av Trafikverket
Datum
Färdigställd 1943
Öppningsdatum 16 juli 1943
Trafik
Trafikslag Biltrafik

Sandöbron, bro över Ångermanälven mellan Lunde och Sandö i Kramfors kommun (i Ådalen). Brons viktiga roll som kommunikationsled över Ångermanälven har minskat sedan 1997 efter invigningen av Högakustenbron. Bron är idag en del av länsväg 332. Vid ena brofästet ligger det kända Wästerlunds konditori. Strax intill bron finns också ett monument över de personer som omkom efter att militär öppnat eld mot ett demonstrationståg vid Ådalshändelserna 1931.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Skånska Cementgjuteriet antogs som entreprenör; byggkostnaderna beräknades till 3 650 000 kronor. Under byggandet av den första Sandöbron störtade gjutformen för spannet samman 31 augusti 1939 klockan 16:40, och 18 arbetare förolyckades. Olyckan fick inte så mycket uppmärksamhet då andra världskriget inleddes följande dag.

Betongbron ersatte den sista färjeförbindelsen på vägen Stockholm-Haparanda (som då inte hade nummer) och den invigdes 16 juli 1943 av dåvarande kommunikationsministern Gustaf Andersson.

Sandöbron byggdes i en tid av framtidstro och blev ett resmål i sig. Kramfors blev stad 1947 och fick en bro i sitt stadsvapen som hänsyftning till Sandöbron.[3][4] Bron var mellan 1943 och 1964, med sina 264 meter, världens största betongbro i ett spann. Brons vägbana var i under flera år i dåligt skick. Efter en omfattande renovering återinvigdes dock bron hösten 2003 av landshövding Gerhard Larsson.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ahlberg, Sven Olof; Spade Bengt (2001). Våra broar: en kulturskatt. Borlänge: Banverket. Sid. 327-329. Libris 7770071. ISBN 91-88250-43-1 
  2. ^ [a b c] Ericsson, Hans; Gustafsson, Stanley (1992). Broarnas rekordbok. Danderyd: Skanska AB. Sid. 57. ISBN 91-630-1035-6 
  3. ^ Scheffer, C.G.U. (1967). Svensk vapenbok för landskap, län och städer. Stockholm. Sid. 41 
  4. ^ Nevéus, Clara; de Wærn, Bror Jacques (1992). Ny svensk vapenbok. Stockholm: Streiffert. Sid. 90 


Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Resehandboken "Höga Kusten"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]