Sandgasell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sandgasell
Status i världen: Starkt hotad[1]
Gazella leptoceros
Gazella leptoceros
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning Idisslare
Ruminantia
Familj Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj Caprinae
Släkte Gaseller
Gazella
Art Sandgasell
G. leptoceros
Vetenskapligt namn
§ Gazella leptoceros
Auktor F. Cuvier, 1842
Hitta fler artiklar om djur med

Sandgasell (Gazella leptoceros) är en gasellart som man hittar ifrån Egypten och västerut till Algeriet.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sandgasellen är ungefär lika stor som Thomsongasellen. Den har en höjd på ungefär 70 centimeter, en längd på 1,1 meter och den kan väga mellan 30 och 40 kilogram. Sandgasellens päls är ljust sandfärgad med ett svagt gasellband.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Sandgasellen är anpassad för ett liv i öknar så de har utvecklat stora öron och breda klövar som hjälper dem att förflytta sig i lös sand. Båda könen har horn och de är ganska långa, mellan 30-40 centimeter hos bocken. Hornen är nästan raka men de är kraftigt vridna.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Socialt beteende[redigera | redigera wikitext]

Gasellen söker tillsammans föda under dagen i små grupper som ständigt är på vandring. Grupperna brukar bestå av några honor och deras ungar plus en hane. Födan består av gräs, örter och busklöv. Sandgasellen behöver inte dricka vatten under långa perioder.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

En hona har en dräktighetsperiod på ungefär 5 månader och hon brukar i allmänhet bara föda en kalv. Kalven blir könsmogen vid ungefär 6 månaders ålder.

Predatorer[redigera | redigera wikitext]

Sandgasellen är en starkt hotad art. Alla rovdjur som en gång hade sandgasellen som bytesdjur har nu blivit helt utrotade. Men Sandgasellens värsta fiende finns kvar, människan. Det bedrivs en hänsynslös jakt på Sandgasellen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Giuseppe Ardito (1983). Djurens underbara värld, Band 6. Höganäs: Bokorama. ISBN 91-7024-054-X 
  • David W. MacDonald, red (1984). Jordens djur, Band 4 – Hovdjuren. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 91-34-50353-6 
  1. ^ Gazella leptocerosIUCN:s rödlista, auktor: Mallon, D. et. al. (2008), besökt 12 november 2008.