Sandhumla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sandhumla
Status i Sverige: Starkt hotad
Bombus veteranus.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Underordning Midjesteklar
Apocrita
(orankad) Gaddsteklar
Aculeata
Överfamilj Bin
Apoidea
Familj Långtungebin
Apidae
Släkte Humlor
Bombus
Undersläkte Thoracobombus
Art Sandhumla
Bombus veteranus
Vetenskapligt namn
§ Bombus veteranus
Auktor Fabricus, 1793
Hitta fler artiklar om djur med

Sandhumla (Bombus veteranus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sandhumlan har gått tillbaka i hela Västeuropa. I Skandinavien finns den i framför allt i Finland, där den är allmän längs hela östersjökusten norrut till Rovaniemi och Kolari. Tvärt emot vad som är fallet i Västeuropa expanderar den finska förekomsten – 2003 upptäcktes den vid Kukkulaforsen på gränsen till Sverige. Förutom Finland finns arten även i Danmark och möjligen även i Sydsverige. Tidigare var den vanlig där, från Kristianstadstrakten till Göteborg, men har emellertid minskat starkt under andra halvan av 1900-talet, och sista säkra svenska observationen är från 1950-talet. Observationer vid Vombsjön och Smygehuk i slutet av 1900-talet har ej kunnat bekräftas. Globalt finns den, förutom i Skandinavien, från Bretagne, genom Centraleuropa med sydgräns i Alperna och österut till Kazakstan och västra Mongoliet.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sandhumlan är en ganska liten art där drottningen uppnår en längd på mellan 16 och 19 millimeter[1]. Den har en karakteristisk dräkt med mellankroppen ljusgrå med undantag av ett svart band tvärsöver, och bakkroppen randig i ljusgrått och svart. Även benen är ljusgrå. Ansiktet har en vit fläck. Det ljusgrå kan skifta i gråbrunt. Arbetarna är ganska långsträckta och påminner om tambin.[2]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Sandhumlan föredrar kust- och strandområden där den framför allt går till vitklöver och strandveronika[1] men också till kråkvicker, mjölkört och oxtunga[2]. Då den flyger ganska länge, en bit in på september, kan den även gå till växter som flockfibbla och andra sentblommande fibblor. Boet, som är ganska litet, är ofta beläget i gamla sorkbon ovan jord eller underjordiskt i övergivna musbon. Sandhumlan kan också bygga bon av ihopsamlat gräs.[1]

Hotbild[redigera | redigera wikitext]

Det moderna jordbruket med dess monokulturer har starkt minskat tillgången på sandhumlans värdväxter, likasom det ökade betet på kvarvarande strandnära lokaler och ökande fritidsbebyggelse. Den är också rödlistad i många europeiska länder. I Skandinavien utgör dock den finska förekomsten en reserv som troligtvis räddar den från totalt utdöende där.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Björn Cederberg (2010-12-10). ”Bombus veteranus Sandhumla”. Artdatabankens faktablad. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/bomb_vet.PDF. Läst 2012-11-04. 
  2. ^ [a b] G. Holmström 2007 Humlor - Alla Sveriges arter sid. 104-105 ISBN 978-91-7139-776-8

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]