Sankt Pius X:s prästbrödraskap

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fraternitas Sacerdotalis Sancti Pii X
Hjärtat förknippas med Vendée i Frankrike – mest känt för att dess befolkning reste sig i en motrevolt under franska revolutionen. Symbolen används av flera grenar av Pius X:s prästbrödraskap.
Förkortning FSSPX
Motto Christus vincit, Christus regnat, Christus imperat
Grundad 1969
Grundare Marcel Lefebvre
Typ katolskt prästsällskap
Generalsuperior Bernard Fellay
Webbplats http://fsspx.org/

Sankt Pius X:s prästbrödraskap (latin Fraternitas Sacerdotalis Sancti Pii X, förkortningar FSSPX, SSPX) är ett kyrkligt institut grundat 1969 i Schweiz av den franske ärkebiskopen Marcel Lefebvre,[1] tidigare ordensgeneral för Helgeandsfäderna. Brödraskapet är uppkallat efter den helgonförklarade påven Pius X.

Ståndpunkt[redigera | redigera wikitext]

SSPX-tillhörig präst och ministrant.

Prästbrödraskapet anser sig företräda den traditionella katolicismen. Deras ledare exkommunicerades ur romersk-katolska kyrkan av påve Johannes Paulus II 1988 efter att Lefebvre vigt fyra biskopar utan Vatikanens godkännande. Därmed förklarades SSPX som schismatiskt och alla formella band bröts mellan prästbrödraskapet och katolska kyrkan. Som en gest för att främja en framtida försoning hävde påve Benedictus XVI bannlysningarna mot de fyra biskoparna den 21 januari 2009 under böneveckan för kristen enhet. Detta förändrar dock inte prästbrödraskapets status som formellt skilt från Katolska kyrkan.[1]

Brödraskapet är känt för sitt motstånd mot delar av Andra Vatikankonciliet. Det är framför allt känt för att 1970 ha vägrat övergå till Paulus VI:s liturgi och var därför länge samlingspunkt för traditionalistiska katoliker. SSPX är även motståndare till katolsk interreligiös dialog och avvisar därmed bland annat världsböndagen för fred i Assisi 1986, som sammankallades av påve Johannes Paulus II, och dokumentet Gemensam deklaration om rättfärdiggörelsen, undertecknat den 31 oktober 1999.

Saint-Nicolas-du-Chardonnet[redigera | redigera wikitext]

Den 27 februari 1977 tog SSPX över kyrkobyggnaden Saint-Nicolas-du-Chardonnet i Paris, en kyrka som sedan 1905 tillhör den franska staten. Sedan dess har SSPX ockuperat byggnaden. Övertagandet definierades av den katolska kyrkan som en olaglig ockupation, men franska staten har valt att inte ingripa.[2]

Ecône-vigningarna[redigera | redigera wikitext]

Prästbrödraskapets seminarium i Ecône

Den 30 juni 1988 biskopsvigde ärkebiskop Lefebvre och biskop Antônio de Castro Mayer i Ecône fyra av prästbrödraskapets präster, Bernard Fellay, Bernard Tissier de Mallerais, Richard Williamson och Alfonso de Galarreta; detta skedde mot påve Johannes Paulus II:s uttryckliga vilja. De omnämnda sex biskoparna ådrog sig då exkommunikation, latae sententiae.[3] Den 21 januari 2009 lyfte påve Benedikt XVI denna exkommunikation.[4]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den 82-årige ärkebiskop Lefebvre hade under en tid uttryckligen begärt att en efterträdare till honom skulle biskopsvigas. Den 5 maj 1988 undertecknades mellan Heliga stolen och Prästbrödraskapet S:t Pius X en överenskommelse om bland annat en biskopsvigning.[5] Lefebvre lovade lojalitet och trohet gentemot Vatikanen, men redan nästa dag deklarerade han att han den 30 juni skulle viga en biskop att efterträda honom. Lefebvre kallades till Rom, och vid ett möte den 24 maj gavs löftet att en efterträdare skulle utses och vigas den 15 augusti. Villkoret var att Lefebvre skulle försona sig med Rom enligt överenskommelsen per den 5 maj. Lefebvre begärde då löfte om att tre biskopar skulle vigas den 30 juni, och att majoriteten av den kommission som skulle föreslå biskopskandidater skulle utgöras av medlemmar av Prästbrödraskapet S:t Pius X. Enligt påve Johannes Paulus II:s vilja svarade dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger den 30 maj Lefebvre och anmodade denne att hålla sig till överenskommelsen den 5 maj och att i full lydnad acceptera påvens beslut.[6]

Relation till katolska kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Relationen mellan katolska kyrkan och SSPX har varit ansträngd sedan 1976, när Lefebvre förklarade påve Paulus VI och biskoparna vara kättare. I och med detta uteslöts medlemmar och anhängare till SSPX från prästseminarier, och Lefebvre frånkändes rätten att förmedla sakrament och i övrigt utföra prästämbetet. Lefebvre hörsammade inte detta förbud.[1]

Genom påve Johannes Paulus II:s dekret Ecclesia Dei är SSPX sedan 1988 i schism med Katolska kyrkan;[7] katoliker bör inte närvara vid deras mässor och om en katolik vid upprepade tillfällen gör så kan detta leda till att kyrkan betraktar banden med den troende som brutna. Det leder inte till formell uteslutning att närvara vid en mässa, men en som konverterat till SSPX betraktas inte som medlem av katolska kyrkan.[1] Dekretet fastslår att det är en viktig plikt att avstå från att stödja Lefebvres rörelse, och att det är en allvarlig synd att formellt ansluta sig till schismatikerna vilket om det överträds leder till exkommunicering (Ecclesia Dei 5.c). De präster som formellt uppfyller den kanoniska rättens kriterium på att vara vigda, är förbjudna att delta i SSPX:s gudstjänster och om de gör så suspenderas de a divinis. Katolska kyrkan i Sverige definierar SSPX:s verksamhet som kanoniskt brottslig.[1] I samband med schismens utbrott tillät påven biskopar att använda den tridentinska riten vid mässor, för att undvika att troende övergick till SSPX.[8]

Schismen berör emellertid inte bara riten, utan SSPX vänder sig också emot beslut från Andra Vatikankonciliet, i främsta rummet bestämmelserna om att kyrkan skall föra en interreligiös dialog, med andra trossamfund, samt ekumenik, med andra kristna samfund. Katolska kyrkan har öppet och tydligt tagit avstånd från de antisemitiska uttalanden som gjorts av delar av ledningen för SSPX, däribland biskop Richard Williamsons förnekande av förintelsen. Katolska kyrkan i Sverige uppger att det är stridigheterna om den interreligiösa dialogen som varit avgörande för stridigheterna.[9]

Den 21 januari 2009 hävdes exkommunikationen,[10] men den 17 juni samma år meddelade Vatikanen att rörelsen fortfarande betraktas som illegitim.[11] Under 2009 upptogs dialogen med SSPX, men enligt den romersk-katolske ledaren för SSPX samtalsdelegation, biskop Alfonso de Galarreta, återstår i bästa fall många år innan samtalen kommer att leda till resultat.[12]

Verksamhet i Sverige[redigera | redigera wikitext]

SSPX:s verksamhet i Sverige har sin bakgrund i den i slutet av 1990-talet bildade församlingen Spes Nostra.

Katolska kyrkan i Sverige medger sedan några år inte att SSPX håller sammankomster i kyrkans lokaler i landet. Istället har rörelsen bland annat lånat femton av Svenska kyrkans lokaler, där medlemmar ur SSPX kunnat fira mässa; ”Genom vänskapliga kontakter har det varit möjligt för SSPX att använda några av Svenska kyrkans äldsta och mest anrika kyrkor”, uppgav Sten Sandmark, förutvarande kyrkoherde i Oskarshamns församling, men som lämnat Svenska kyrkan[13][14]. Sandmark diakonvigdes för SSPX av biskop Williamson i Zaitzkofen i Tysklandalla helgons dag 2008. Den 27 juni 2009 prästvigdes den förste svenske prästen, Håkan Lindström, vid en ceremoni i Zaitzkofen.[11] Brödraskapets uttalade mål är att åter göra Sverige katolskt. Den 26 juni 2010 prästvigdes den andre svenske prästen, Sten Sandmark.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

I samband med reportaget Det svenska korståget i SVT:s Uppdrag granskning 2009, uttalade sig en av rörelsens biskopar, Richard Williamson, om förintelsen, varvid han menade att några judiska koncentrationslägerfångar aldrig gasats ihjäl i Auschwitz. Samtidigt ifrågasatte han det samlade antalet offer.[15] Richard Williamson uteslöts ur SSPX den 24 oktober 2012.[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Katolska kyrkan i Sverige, ”Katolska kyrkan och Pius X:s prästbrödraskap”, s. 1, sidan läst 22 januari 2009
  2. ^ Frankrikes senat, Maintien de l’occupation illégale de l’église Saint-Nicolas-du-Chardonnet: Question écrite n° 17269 de M. Michel Dreyfus-Schmidt et Réponse du ministère: Intérieur, 24 juni resp. 4 november 1999, sidan läst 22 januari 2009
  3. ^ Decree of Excommunication. 1 juli 1988. (Webbåtkomst 2009-01-23.)
  4. ^ Remissione della scomunica latae sententiae. Vatikanens nyhetsbyrå 24 januari 2009.
  5. ^ Protocol of Agreement between the Holy See and the Priestly Society of Saint Pius X. Engelsk översättning av det franska originalet. (Webbåtkomst 2009-01-21.)
  6. ^ Dici International. SSPX-webbplats med korrespondensen mellan Heliga stolen och ärkebiskop Lefebvre, från 8 april till 19 juni 1988. (Webbåtkomst 2009-01-21.)
  7. ^ Moto Proprio Ecclesia Dei
  8. ^ Pontifica Commissio Ecclesia Dei, brev 117/95, 29 september 1995
  9. ^ Katolska kyrkan i Sverige, ”Katolska kyrkan och Pius X:s prästbrödraskap”, s. 2, sidan läst 22 januari 2009.
  10. ^ AP: Pope lifts excommunications of 4 bishops, 2009-01-24
  11. ^ [a b] Upsala Nya Tidning 2009-06-28: ”Svensk prästvigd i katolskt brödraskap”
  12. ^ Maria Hasselgren, ”Samtalen med SSPX kommer att fortsätta”, Pressrum, Stockholms Katolska stift 2009-10-26
  13. ^ DET SVENSKA KORSTÅGET Uppdrag granskning i SVT 2009-01-21
  14. ^ Inslag i Oskarshamns lokaltidning
  15. ^ Tidningen Dagen 2009-09-21: ”Högerextremister på korståg i Sverige”
  16. ^ Communiqué of the General House of the Society of Saint Pius X (October 24, 2012)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]