Olof Palmes tal

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Satans mördare)
Hoppa till: navigering, sök

Olof Palme höll flera berömda tal under sin tid som socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister. Här är ett urval av dessa.

Därför är jag demokratisk socialist[redigera | redigera wikitext]

Därför är jag demokratisk socialist är ett tal som Socialdemokraternas partiledare Olof Palme höll i september 1982. Talet kan i sin helhet ses här - Olof Palme - Därför är jag demokratisk socialist.

Talet hölls under valrörelsen 1982, i den avslutande partiledardebatten i SVT beskrev Palme varför han blev demokratisk socialist. Han förklarar om sina tankegångar kring ideologi, värderingar och attityder.

Fälldin har ju tjatat på mig att jag ska tala om varför jag är socialist .

Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta Staterna, när jag som mycket ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän.
Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, för det var det ni höll på med då.
Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen om människovärdet.
Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut över världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna.
Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa kring sig.
När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet slår sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen och när jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.
Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyrets år.
Och med tillförsikt, för nu vet människor vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret.
Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna har fått erfarenhet av vad den betyder.
Visst Fälldin och Ullsten är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. För det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Och vad är egentligen Fälldin”

Skafferitalet[redigera | redigera wikitext]

Skafferitalet:”

Gävletalet[redigera | redigera wikitext]

I det kända Gävletalet 1965, där Palme första gången riktade tydlig kritik mot USA:s krigföring i Vietnam, baserade han ställningstagandet delvis på sina erfarenheter från Algeriets frigörelse från Frankrike 1962. Resan kan alltså sägas bilda upptakten till en aktivare svensk utrikespolitik. Gävletalet

Diktaturens kreatur[redigera | redigera wikitext]

Diktaturens kreatur är ett tal som Socialdemokraternas partiledare Olof Palme höll den april 1975.

I ett tal hos Stockholms arbetskommun den 19 april 1975 gick Olof Palme till angrepp mot kommunistregimen i Tjeckoslovakien. I den del av talet där uttrycket myntas invänder Palme mot den behandling som de socialistvänliga delarna av det kommunistiska partiet erhöll av den dåvarande kommunistiska statsmakten som då anfördes av Gustáv Husák.

”Inrikesministern, polisministern, hade häromdagen ett möte med polis- och säkerhetstjänstens ledare och framhöll därvid att ordningsmakten skall göra allt för att avslöja och utrensa reaktionära gruppen och individer och i rättan tid och utan kompromiss stoppa deras verksamhet. Så talar diktaturens kreatur till varandra.”

Uttalandet om Hanoibombningarna[redigera | redigera wikitext]

Den 23 december 1972 gjorde Olof Palme ett uttalande om den aktuella utvecklingen i Vietnam. Palme ringde själv upp Tidningarnas Telegrambyrå. Dagen efter fanns det med på undanskymd plats i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Sveriges Radio-TV intervjuade Palme i hans hem i Vällingby där han fick läsa upp texten.[1]

Uttalandet, skrivet av Anders Ferm och Palme, var kort och kritiserade USA:s bombningar av Hanoi julen 1972 under Vietnamkriget. Kritiken var hård och Palme såg bombningarna som terrorbombningar som påminde om Guernica. Uttalandet fick stor internationell uppmärksamhet och ledde till att Olof Palme uppmärksammades på några sätt.[1]

"Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972."

Konsekvensen av uttalandet blev att Sverige och USA ställde in sina diplomatiska förbindelser. Den tillträdande svenske ambassadören Yngve Möller åkte aldrig till USA. Den avgående svenske ambassadören Hubert de Besche ansågs inte längre välkommen. USA hade tagit hem ambassadören Jerome Holland tidigare under 1972, någon ny hade inte tillsatts, men chargé d'affaires John Guthrie fick inte återvända till Stockholm. Relationerna mellan Sverige och USA normaliserades inte förrän 14 mars 1974.

Nixons utrikespolitiske rådgivare Henry Kissinger har hävdat vad avser bombningarna att USA inte fick kritik från något land av betydelse.[2] Journalisten Björn Elmbrant menar att Palmes initiativ "säkerligen inte" hade någon effekt på den amerikanska krigföringen.[3]

Satans mördare[redigera | redigera wikitext]

Satans mördare är ett tal som Socialdemokraternas partiledare Olof Palme höll den 28 september 1975. I talet vid den socialdemokratiska partikongressen använde Palme ovanligt starka ord då han kritiserade den spanska Francodiktaturen och myntade uttrycket "Satans mördare". Föregående dag, den 27 september, hade Franco låtit avrätta tre medlemmar ur FRAP (Frente Revolucionario Antifascista y Patriótico), Humberto Baena Alonso, José Luís Sánchez Bravo och Ramón García-Sanz, och två medlemmar ur ETA (Euskadi Ta Askatasuna), Juan Paredes Manot ("Txiki") och Ángel Otaegui Echevarría.[4]

Hatets och illviljans kolportörer[redigera | redigera wikitext]

Hatets och illviljans kolportörer är ett tal som Socialdemokraternas partiledare Olof Palme höll vid Svenska metallindustriarbetareförbundets kongress i Stockholm 1981. På Metalls kongress synade han Svenska arbetsgivareföreningens agerande (SAF, numera Svenskt Näringsliv) och kunde konstatera att deras propaganda ofta var "vulgär och förgrovad." [5] Och han sade: "Jag tror efter de studier vi gjort är [det] korrekt att säga att Arbetsgivareföreningens propagandister i mycket framstår som hatets och illviljans kolportörer mot svensk arbetarrörelse." [6] SAF Hatet och ilviljans kolportörer, sid 792.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Björn Elmbrant. "Palme", Stockholm : Författarförl. Fischer & Rye, 1989, s. 136-147, ISBN 91-7054-611-8
  2. ^ "Man erinrar sig Kissingers uttalande, att ingen kritik från regeringar framfördes, ’at least not from countries that mattered to us’. Wilhelm Wachtmeister. "Som jag såg det. Händelser och människor på världsscenen", Norstedts 1996, s. 175, ISBN 91-1-962772-6
  3. ^ Elmbrant, Björn (1989). Palme. Stockholm: Fischer & Rye. sid. 151. ISBN 91-7054-611-8 
  4. ^ Fusilados esta mañana Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  5. ^ OlfoPalme.org: Olof Palme Bibliografi 1981 Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  6. ^ Olof Palme, En levande vilja, Stockholm : Tiden, 1987, s. 18–38, ISBN 91-550-3225-7

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]