Sats (lingvistik)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
 Språkets nivåer 

En sats är en syntaktisk enhet som vanligen består av ett predikat och de övriga satsdelar som det aktuella språkets syntaktiska regler kräver. Det är dock mycket svårt att ge en generell definition på en sats som är giltig över alla språk eller över alla typer av satser inom ett givet språk.

I svenska och många andra språk är ett subjekt obligatoriskt förutom predikatet, men många språk kräver inte ett utsagt subjekt. Det gäller till exempel en hel del språk i vilka verben böjs efter person, varpå subjektet ofta avslöjas av verbformen, men förfarandet är inte begränsat till denna typ av språk. När verbet står i imperativ krävs inte heller i svenskan att subjektet anges, eftersom det förutsätts vara andra person (du eller ni). Förutom dessa två grundkomponenter kan även en rad andra satsdelar finnas i satsen, främst ackusativobjekt (direkt objekt), dativobjekt (indirekt objekt) och adverbial.

Satser kan kombineras för att bilda meningar. En sats som ensam kan bilda en mening kallas för huvudsats och en som inte kan detta för bisats. De komponenter som bygger upp en sats kallas satsdelar när man avser deras funktion, och fraser när man avser deras form.

Studiet av fraser och satser kallas syntax.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Exempel 1
Jag springer.
s p

"Jag" är subjekt och "springer" är predikat. Dessa satsdelar är absolut nödvändiga för att satsen skall vara fullständig.

Exempel 2
Stäng fönstret!
p ao

"Stäng!" är predikat, men subjektet är utelämnat då satsen vore meningslös om det inte, trots utelämnandet, framgick vem man tilltalade.

Exempel 3
Vem har stängt fönstret?
s p ao


Exempel 4
Stefan och jag.
s

"Stefan och jag" är inte en sats eftersom predikat saknas.

Se även[redigera | redigera wikitext]