Saturnus naturliga satelliter
Saturnus har 62 bekräftade månar (2012). Den största månen heter Titan och är 5 151 kilometer i diameter.
Tekniskt sett är också de myriader av små is- och stenpartiklar som skapar Saturnus system av planetringar också månar, och det finns inte någon skarp gräns mellan en liten måne och en stor ringpartikel.[1]
Upptäckt
Innan rymdresornas tidsålder kände man till nio månar som kretsade kring Saturnus, där matematikern och fysikern Christiaan Huygens upptäckte Titan som den första, och de nästa fyra Dione, Japetus, Rhea och Tethys upptäcktes av den italiensk-franske astronomen och ingenjören Giovanni Domenico Cassini. 1789 kunde William Herschel lägga till Enceladus och Mimas till listan.
Herschels son, John Herschel, lade 1847 fram ett förslag i sin publikation Astronomical Observations made at the Cape of Good Hope att namnge dessa sju månar efter namn i den grekiska mytologin.
1848 upptäcktes Hyperion av William Lassell samt William Cranch Bond och George Phillips Bond oberoende av varandra.
Då de två rymdsonderna i Voyagerprogrammet 1980 passerade Saturnus sände de bilder tillbaka till jorden som visade inte mindre än nio nya månar. Innan Cassinisonden nådde Saturnussystemet sommaren 2004 och efter att man senare hittat åtta månar inleddes en systematisk eftersökning av Saturnusmånar från observatorier på jorden. Vid denna undersökning fann man tolv dittills okända månar i avstånd långt från Saturnus. Från Mauna Kea-observatoriet har en annan grupp astronomer funnit tolv nya månar.
Titan
Titan är Saturnus största måne och den näst största månen i solsystemet, efter Jupiters måne Ganymedes. Titan upptäcktes den 25 mars 1655 av den nederländske astronomen Christiaan Huygens och var den första satelliten i solsystemet som upptäcktes efter Jupiters galileiska månar. Titan är den enda måne i solsystemet som har en tät atmosfär.[2] Den täta atmosfären har förhindrat närmare studier av månens yta, men för närvarande undersöks Titan av rymdsonden Cassini-Huygens och ny kunskap läggs till hela tiden.
Den 27 juli 2006 meddelade NASA att man funnit sjöar av kolväten vid Titans norra polarregioner.[3]
I mars 2007 meddelades det att rymdsonden Cassini-Huygens tagit bilder på sjöliknande vätske- och kolvätefyllda områden på Titans nordpol.
Fysiska egenskaper
Atmosfär på månen Enceladus
När rymdsonden Cassini-Huygens gjorde två förbiflygningar den 17 februari samt den 9 mars av månen Enceladus upptäcktes det genom en magnetometer att Enceladus hade en atmosfär. Det är första gången Cassini upptäcker en atmosfär sedan den på månen Titan upptäcktes. Forskare tror att det kan vara vulkaner, gejsrar eller gas från månens yta eller inre som har bildat atmosfären, eftersom Enceladus gravitation är för svag för att hålla kvar en atmosfär. Kring Enceladus upptäckte man också att plasma från Saturnus drivs bort av joniserad vattenånga kring månen.[4]
Ringsystem runt månen Rhea
Ett möjligt ringsystem runt Rhea annonserades den 6 mars 2008 av NASA[5]. Detta skulle i så fall vara den första upptäckten av ringar runt en måne. I november 2005 upptäckte sonden Cassini att Saturnus magnetosfär tycktes förlora energirika elektroner i närheten av Rhea. Ringarna skulle enligt den framlagda hypotesen kunna utgöra en förklaring till dessa observerade förändringar.
En region innehållande damm och större fragment, t.ex. sten eller is, skulle kunna sträcka sig ända ut till Rheas Hillsfär, men tänktes enligt hypotesen snarare vara förtätad till ett område närmare månen, i form av tre smala ringar av hög densitet. Materialet till ringarna skulle i så fall härstamma från Saturnus ringar, och ha fångats in av Rheas gravitation. Ytterligare indicier som stöder ringhypotesen var upptäckten av små fläckar som lyser i blåaktigt ljus, utspridda längs Rheas ekvator (och som då troddes vara nerslagsplatser för material som lämnat sin bana i ringarna).
Emellertid har sedermera inga bevis för några ringar kunnat hittas bland alla de bilder som Cassini har tagit från olika avstånd och ur olika vinklar[6]. I augusti 2010 annonserades att Rhea troligen inte har ringar. Fakta tyder för närvarande på att en annan förklaring till de ursprungliga observationerna i så fall behöver hittas[7].
Ålder
Baserat på datorsimulationer verkar många av Saturnus inre månar vara yngre än 100 miljoner år.[8]
Grupperingar
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Även om gränserna inte är helt klara kan man indela Saturnus månar i olika kategorier.
Planetariska ringar
En planetarisk ring är en måne som kretsar strax innanför eller strax utanför en av Saturnus ringar, och med deras svaga tyngdkraft påverkar omloppsbanan för de partiklar i ringarna som de kommer i närheten av. Bland annat skapar dessa månars inflytelse zoner i ringsystemet där partiklarna inte kan hålla sig stabilt över en längre tid, och dessa zoner ser vi som smala mellanrum, eller gap i ringsystemet. Dessa månar är Atlas, Pan, Pandora, Prometheus, Daphnis och S/2004 S 3.
Co-orbitala månar
Två av Saturnus månar, Janus och Epimetheus, har nästan en omloppsbana – den ena fullföljer ett omlopp snabbare än den andra, och borde således med jämna mellanrum inhämta den andra, men när de möts nuddar de varandra tätt på kanten vilket gör att de byter omloppsbanor en gång vart fjärde år. Det är det hittills enda kända tillfället då två himmelsgemener byter bana med varandra.
Inre stora månarna
Dione, Enceladus, Mimas och Tethys färdas alla innanför den ganska tunga E-ringen omkring Saturnus och räknas till en grupp för sig. Trots namnet har det visat sig att ett par små planeter, Methone och Pallene, vilkas omloppsbanor ligger i samma intervall som de stora medlemmar av denna grupp. I samma område finns också nästa grupp, de trojanska månarna.
Trojanska månarna
Liksom de så kallade trojanska asteroiderna, som samlas i två klungor omkring Lagrangepunkterna L4 och L5 i förhållande till Jupiters omlopp om Solen, hittar man i Saturnus system två exempel på små planeter i samma två lagrangepunkter i förhållande till en större månes omlopp runt Saturnus. I Tethys lagrangepunkter hittar man Telesto (L4) och Calypso (L5) och motsvarande finner man i samma omloppsbana som Dione, de två små månarna Helene (L4) och Polydeuces (L5).
Yttre stora månarna
Denna grupp håller till utanför E-ringen och omfattar fyra av Saturnus största månar; Hyperion, Japetus, Rhea och Titan. Hyperion, den minsta medlemmen i gruppen, är tämligen irreguljärt formad.
Inuitgruppen
Inuitgruppen består av fem månar med någorlunda samma avstånd och vinklar till Saturnus. Gruppen består av Kiviuq, Ijiraq, Paaliaq och Siarnaq och Bebhionn. Med undantag av Bebhionn har månarna i denna gruppen fått namn efter den inuitiska mytologin.
Nordiska gruppen
En grupp månar som knyts samman av någorlunda samma avstånd och vinklar i förhållande till Saturnus. Den nordiska gruppen omfattar 18 månar, nämligen Mundilfari, Narvi, Phoebe, Skathi, Suttungr, Thrymr, Ymir, Aegir (måne) och Bestla samt månarna med beteckningen S/2004 S 7, och S/2004 S 12. Alla dessa månar har retrogradiskt omlopp vilket betyder att de kretsar åt "fel" håll runt Saturnus. Namnen inom denna grupp kommer från den nordiska mytologin.
Den galliska gruppen
Denna grupp omfattar de tre månarna Albiorix, Erriapo och Tarvos.
Tabell över Saturnus kända månar
Saturnus har 62 bekräftade månar. De månar vars massa är tillräckligt stor för att de har blivit sfäroida är markerade i ljusblått. Titan, som är av planetstorlek har mörkare markering. De oregelbundna (infångade) månarna är markerade i grått: ljusgrått för de med direkt rörelse och mörkare grått för de med retrograd rörelse.
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2012-07) Motivering: Jmf.m. http://en.wikipedia.org/wiki/Moons_of_Saturn#Tables_of_moons Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Nummer | Namn (sfäroida månar i fetstil) | Diameter (km) | Omloppsbanans halva storaxel (km) | Omloppstid (dag) | Lutning (°) (till Saturnus ekvator) |
Position | Upptäcktsår | Bild | |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
1 | XVIII | Pan | 30 (35 × 35 × 23) [9] | 133 584 [10] | +0,57505 [10] | 0,001° | i Enckes delning | 1990 | |
2 | XXXV | Daphnis | 6 − 8 | 136 505 [10] | +0,59408 [10] | ≈ 0° | i Keeler Gap | 2005 | |
3 | XV | Atlas | 31 (46 × 38 × 19) [9] | 137 670 [10] | +0,60169 [10] | 0,003° | yttre herde i A-ringen | 1980 | |
4 | XVI | Prometheus | 86 (119 × 87 × 61) [9] | 139 380 [10] | +0,61299 [10] | 0,008° | inre herde i F-ringen | 1980 | |
* | S/2004 S 6 [11] | ~3−5 | 140 130 [10] | +0,61801 [10] | osäkra objekt kring F-ringen | 2004 | |||
* | S/2004 S 4 [12] | ~3−5 | ~140 100 [13] | +0,619 [14] | 2004 | ||||
* | S/2004 S 3 [11] | ~3−5 | ~140 300 [10] | ~ +0,62 | 2004 | ||||
5 | XVII | Pandora | 81 (103 × 80 × 64) [9] | 141 720 [10] | +0,62850 [10] | 0,050° | yttre herde i F-ringen | 1980 | |
6 | XI | Epimetheus | 113 (135 × 108 × 105) [9] | 151 422 [10] | +0,69433 [10] | 0,335° | coorbital | 1980 | |
7 | X | Janus | 179 (193 × 173 × 137) [9] | 151 472 [10] | +0,69466 [10] | 0,165° | 1966 | ||
8 | I | Mimas | 397 (415 × 394 × 381) [15] | 185,404 [16] | +0,942422 [17] | 1,566° | 1789 | ||
9 | XXXII | Methone | 3 | 194 440 [10] | +1,00957 [10] | 0,007° | 2004 | ||
10 | XXXIII | Pallene | 4 | 212 280 [10] | +1,15375 [10] | 0,181° | 2004 | ||
11 | II | Enceladus | 504 (513 × 503 × 497) [15] | 237 950 [16] | +1,370218 [17] | 0,010° | i E-ringen | 1789 | |
12 | III | Tethys | 1066 (1081 × 1062 × 1055) [15] | 294 619 [16] | +1,887802 [17] | 0,168° | 1684 | ||
12a | XIII | Telesto | 24 (29 × 22 × 20) [9] | 1,158° | trojan före Tethys | 1980 | |||
12b | XIV | Calypso | 21 (30 × 23 × 14) [9] | 1,473° | trojan efter Tethys | 1980 | |||
15 | IV | Dione | 1123 (1128 × 1122 × 1121) [15] | 377 396 [16] | +2,736915 [17] | 0,002° | 1684 | ||
15a | XII | Helene | 33 (36 × 32 × 30) | 0,212° | trojan före Dione | 1980 | |||
15b | XXXIV | Polydeuces | 3,5 [18] | 0,177° | trojan efter Dione | 2004 | |||
18 | V | Rhea | 1529 (1535 × 1525 × 1526) [15] | 527 108 [19] | +4,518212 [19] | 0,327° | 1672 | ||
19 | VI | Titan | 5151 | 1 221 930 [16] | +15,94542 | 1,634° | 1655 | ||
20 | VII | Hyperion | 292 (360 × 280 × 225) | 1 481010 [16] | +21,27661 | 0,568° | 1848 | ||
21 | VIII | Iapetus | 1472 (1494 × 1498 × 1425) [15] | 3 560 820 | +79,3215 [14] | 7,570° | 1671 | ||
22 | XXIV | Kiviuq | ~16 | 11 294 800 [19] | +448,16 [19] | 49,087° | Inuitgruppen | 2000 | |
23 | XXII | Ijiraq | ~12 | 11 355 316 [19] | +451,77 [19] | 50,212° | 2000 | ||
24 | IX | Phoebe | 220 (230 × 220 × 210) | 12 869 700 | -545,09[14][20] | 173,047° | Nordiska gruppen | 1899 | |
25 | XX | Paaliaq | ~22 | 15 103 400 [19] | +692,98 [19] | 46,151° | Inuitgruppen | 2000 | |
26 | XXVII | Skathi | ~8 | 15 672 500 [19] | -732,52 [17][20] | 149,084° | Nordiska gruppen | 2000 | |
27 | XXVI | Albiorix | ~32 | 16 266 700 [19] | +774,58 [19] | 38,042° | Galliska gruppen | 2000 | |
28 | XXXVII | Bebhionn | ~6 | 17 153 520 [19] | +838,77 [19] | 40,484° | 2004 | ||
29 | XXVIII | Erriapo | ~10 | 17 236 900 [19] | +844,89 [19] | 38,109° | 2000 | ||
30 | XLVII | Skoll | ~6 | 17 473 800 [16] | -862,37 [19] | 155,624° | Nordiska gruppen | 2006 | |
31 | XXIX | Siarnaq | ~40 | 17 776 600 [19] | +884,88 [19] | 45,798° | Inuitgruppen | 2000 | |
32 | S/2004 S 13 | ~6 | 18 056 300 [19] | -905,85 [17][20] | 167,379° | Nordiska gruppen | 2004 | ||
33 | Greip | ~6 | 18 065 700 [16] | -906,56 [19] | 172,666° | Nordiska gruppen | 2006 | ||
34 | XLIV | Hyrrokkin | ~8 | 18 168 300 [16] | -914,29 [19] | 153,272° | Nordiska gruppen | 2006 | |
35 | Jarnsaxa | ~6 | 18 556 900 [16] | -943,78 [19] | 162,861° | Nordiska gruppen | 2006 | ||
36 | XXI | Tarvos | ~15 | 18 562 800 [19] | +944,23 [19] | 34,679° | Galliska gruppen | 2000 | |
37 | XXV | Mundilfari | ~7 | 18 725 800 [19] | -956,70 [17][20] | 169,378° | Nordiska gruppen | 2000 | |
38 | S/2006 S 1 | ~6 | 18 930 200 [16] | -972,41 [19] | 154,232° | Nordiska gruppen | 2006 | ||
39 | S/2004 S 17 | ~4 | 19 099 200 [19] | -985,45 [17][20] | 166,881° | Nordiska gruppen | 2004 | ||
40 | XXXVIII | Bergelmir | ~6 | 19 104 000 [19] | -985,83 [17][20] | 157,384° | Nordiska gruppen | 2004 | |
41 | XXXI | Narvi | ~7 | 19 395 200 [19] | -1008,45 [17][20] | 137,292° | Nordiska gruppen | 2003 | |
42 | XXIII | Suttungr | ~7 | 19 579 000 [19] | -1022,82 [17][20] | 174,321° | Nordiska gruppen | 2000 | |
43 | XLIII | Hati | ~6 | 19 709 300 [19] | -1033,05 [17][20] | 163,131° | Nordiska gruppen | 2004 | |
44 | S/2004 S 12 | ~5 | 19 905 900 [19] | -1048,54 [17][20] | 164,042° | Nordiska gruppen | 2004 | ||
45 | XL | Farbauti | ~5 | 19 984 800 [19] | -1054,78 [17][20] | 158,361° | Nordiska gruppen | 2004 | |
46 | XXX | Thrymr | ~7 | 20 278 100 [19] | -1078,09 [17][20] | 174,524° | Nordiska gruppen | 2000 | |
47 | XXXVI | Aegir | ~6 | 20 482 900 [19] | -1094,46 [17][20] | 167,425° | Nordiska gruppen | 2004 | |
48 | XXXIX | Bestla | ~7 | 20 570 000 [19] | -1101,45 [17][20] | 147,395° | Nordiska gruppen | 2004 | |
49 | S/2004 S 7 | ~6 | 20 576 700 [19] | -1101,99 [17][20] | 165,596° | Nordiska gruppen | 2004 | ||
50 | S/2006 S 3 | ~6 | 21 076 300 [16] | -1142,37 [19] | 150,817° | Nordiska gruppen | 2006 | ||
51 | XLI | Fenrir | ~4 | 21 930 644 [19] | -1212,53 [17][20] | 162,832° | Nordiska gruppen | 2004 | |
52 | XLVIII | Surtur | ~6 | 22 288 916 [16] | -1242,36 [19] | 166,918° | Nordiska gruppen | 2006 | |
53 | XLV | Kari | ~7 | 22 321 200 [16] | -1245,06 [19] | 148,384° | Nordiska gruppen | 2006 | |
54 | XIX | Ymir | ~18 | 22 429 673 [19] | -1254,15 [17][20] | 172,143° | Nordiska gruppen | 2000 | |
55 | XLVI | Loge | ~6 | 22 984 322 [16] | -1300,95 [19] | 166,539° | Nordiska gruppen | 2006 | |
56 | XLII | Fornjot | ~6 | 24 504 879 [19] | -1432,16 [17][20] | 167,886° | Nordiska gruppen | 2004 |
Se även
Referenser
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia.
Noter
- ^ Matthew S. Tiscareno, Joseph A. Burns, Matthew M. Hedman, Carolyn C. Porco (2008). ”The population of propellers in Saturn's A Ring” (på engelska). Astronomical Journal (Cornell University Library) (135): sid. 1083-1091. doi:. https://arxiv.org/abs/0710.4547. Läst 18 december 2016.
- ^ NASA page: News-Features-the Story of Saturn "it's the only moon with a dense atmosphere."
- ^ NASA page: Cassini Finds Lakes on Titan's Arctic Region
- ^ [1]
- ^ [2]
- ^ Matthew S. Tiscareno, Joseph A. Burns, Jeffrey N. Cuzzi, Matthew M. Hedman (2010). ”Cassini imaging search rules out rings around Rhea”. Geophysical Research Letters 37 (14): sid. L14205. doi: . Bibcode: 2010GeoRL..3714205T.
- ^ ”Cassini Catches Saturn Moons in Paintball Fight”. NASA/JPL. http://saturn.jpl.nasa.gov/news/newsreleases/newsrelease20101007. Läst 7 oktober 2010.
- ^ Saturnuksen kuut saattavat olla nuorempia kuin monet dinosaurukset, Ursa, 9 april 2016
- ^ [a b c d e f g h] C.C. Porco et al. (20 april 2006). ”Physical characteristics and possible accretionary origins for Saturn's small satellites”. Bulletin of the American Astronomical Society "37": ss. 768. http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2006/pdf/2289.pdf. refererad i Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u] J.N. Spitale et al (20 april 2006). ”The orbits of Saturn's small satellites derived from combined historic and Cassini imaging observations”. The Astronomical Journal "132": ss. 692. http://www.journals.uchicago.edu/AJ/journal/issues/v132n2/205235/205235.web.pdf. refererad i Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ [a b] Det är fortfarande oklart om dessa är riktiga månar eller endast klumpar inom F-ringen, not från Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ S/2004 S4 var förmodligen en kortlivad klump – den har inte återfunnits sedan första observationen, not från Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ PGJ Astronomie webpage (Gilbert Javaux). Notera att F-ringen är centrerad vid ~140,180 km refererad i Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ [a b c] Beräknad från omloppsbanans halva storaxel genom att använda IAU-MPC Natural Satellites Ephemeris Service µ-värde, not från Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ [a b c d e f] Källa: Thomas et al. 2006 refererad i Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Beräknad från omloppstiden genom att använda IAU-MPC Natural Satellites Ephemeris Service µ-värde, not från Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u] Källa: NASA , refererad i Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ Källa: Porco et al. 2005 refererad i Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar] Källa: IAU-MPC Natural Satellites Ephemeris Service refererad i Saturn’s natural satellites i engelskspråkiga Wikipedia 12 april 2007
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Negativa omloppstider indikerar en retrograd rörelse kring Saturnus (i motsatt riktning mot planetens rotation)
Se även
- Mars naturliga satelliter
- Jupiters naturliga satelliter
- Uranus naturliga satelliter
- Neptunus naturliga satelliter
|
|