Saudiaffären

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Saudiaffären eller Projekt Simoom (benämning på brännhet ökenvind[1]) var ett kontroversiellt samarbete mellan Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Saudiarabien i syfte att tillsammans bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.[2]

Anläggningen skulle enligt planerna dels användas för modifiering och renovering av robotar och pansarvärnsvapen,[3] för att underhålla franska pansarvärnsrobotar av modellen HOT,[4] och sannolikt Robot 56 Bill med flera modeller,[5] dels för tillverkning av sprängämnen och raketbränsle,[6] och skulle bestå av 35 byggnader. Projektet syftade till att skapa en säker hantering av explosivämnen baserad på svensk modell samt att utbilda personal i båda länderna.[7]

Projektet var hemligt fram till avslöjandet i Dagens Eko den 6 mars 2012. Projektet kritiseras för att det då fortgick trots att lagen om krigsmateriel säger att Sverige inte bör exportera vapen till länder som omfattande och grovt bryter mot mänskliga rättigheter. Hanteringen kritiseras för komplicerade arrangemang med bulvanföretag i syfte att hindra insyn och debatt, för tänjande av regelverk, för ansvariga politiker som skyller på tjänstemän trots att man varit insatta, och för tjänstemän som ljuger.[8]

Saudiaffären avslöjades av Sveriges Radiojournalisterna Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman, som belönades med bland annat Stora journalistpriset och Prix Europa för sin rapportering.

Avtal[redigera | redigera wikitext]

Radarövervakningssystemet Erieye

Projektet inleddes med att kronprinsessan Victoria 2004 ledde en stor handelsdelegation som lyckades övertala Saudiarabiens ledare att köpa Saabs och Ericssons radarövervakningssystem Erieye till ett värde som ursprungligen bedömdes till 10 miljarder SEK, i ett skede när saudierna var på väg att dra sig ur. Saudierna krävde som motprestation att Sverige skulle hjälpa landet att bygga upp sin vapenindustri.[9]

En politisk grund till projektet lades den 21 april 2005, då den socialdemokratiska regeringen Persson beslutade att teckna avtal (MOU - memorandum of understanding) om att FOI ska lära Saudiarabien att tillverka och utveckla vapenteknik, mot att Saudiarabien köper Erieye. Avtalstexten undertecknades den 15 november 2005, och säger bland annat:[10]

Syftet med detta samförståndsavtal är att identifiera och utvidga huvudområdena för det militära samarbetet mellan parterna i fråga om militära system och försvarsmateriel, logistik, utbildning, tekniköverföring, forskning och utveckling samt erfarenhetsutbyte inom områdena underhåll och militär sjukvård.

Försvarsminister Leni Björklund (s) anmäldes 2005 till konstitutionsutskottet (KU) av två folkpartister, för att ha ingått avtalet, och ett liknande avtal med Pakistan.[11] KU beslutade att ingåendet av avtalet inte var tillståndspliktig verksamhet, men ledamöterna från vänster- och miljöpartiet reserverade sig mot beslutet.[källa behövs] Avtalet uppmärksammades även i samband med FRA-debatten 2008, eftersom det militära samarbetet mellan länderna omfattar elektronisk krigföring och signalspaning.[12]

Regeringen Reinfeldt, som tillträdde 2006, ville inledningsvis skjuta på eller avbryta affären, men ändrade sig och gick vidare med affären efter att försvarsminister Tolgfors våren 2008 hade fått brev om saken från Saabs styrelseordförande Marcus Wallenberg, och från Saudiarabiens vice försvarsminister, prins Khaled bin Sultan.[13]

Avtalet gällde först i fem år, och förnyades automatiskt år 2010 då ingen part sa upp avtalet senast 15 maj 2010. Enligt Jan Björklund (Fp) föregicks alliansregeringens beslut att inte säga upp avtalet av diskussioner inom regeringen. Folkpartiet och Kristdemokraterna ska enligt Björklund ha varit emot en förlängning, medan Moderaterna och Centerpartiet var för att förlänga avtalet med Saudiarabien. Det var den senare linjen som blev regeringens politik. [14] Under våren 2010 fick samtliga riksdagspartier information om avtalet och det planerade bygget av vapenfabriken i Saudiarabien.[15] Eftersom inget[källa behövs] parti protesterade och KU redan hade godkänt avtalet så beslutades om en förlängning.

Hemlighetsmakeri genom privata bolag[redigera | redigera wikitext]

Projekt Simoom startades 2007, och försvarsdepartementet och alliansregeringen har varit fullt införstådda. Projektet skulle enligt förslag i en förstudie från 2008 ledas av FOI, vilket var ett krav av saudiaraberna som ansåg sig lovade detta, men regeringen ville inte att FOI skulle leda verksamheten, eftersom det skulle kräva regeringens tillstånd och projektet var känsligt. Den svenska regeringen ville skjuta på beslutet om bygget av missilfabrik, men fick våren 2008 ett kritiskt brev från saudiernas försvarsminister, prins Khaled, för att arbetet avstannat. På ett möte på försvarsdepartmentet sägs att ”Industrin, bland annat Ericsson börjar känna sig hotad. Det här kan bli väldigt allvarligt”.[6]

För att lösa krisen mellan Sverige och Saudiarabien och ändå hemlighålla projektet så skapade medarbetare vid FOI ett bolag, som skulle leda och planera projektet för FOI:s räkning, och att FOI:s roll bara blir som konsult, vilket inte kräver ISP:s tillstånd. Bolaget fick namnet Swedish Security Technology & Innovation AB (SSTI) och registrerades hos Bolagsverket i början av 2009. Bolaget kallas i korrespondens med saudiaraberna för ett FOI-bolag; det är bemannat med FOI-personal och har av kritiker beskrivits som en bulvan för FOI. Bolaget är på papperet fristående från FOI och privatägt, men hur uppstarten finansierades vill inte ansvariga svara på.[16] I juli 2009 fick SSTI tillstånd av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) att handla med krigsmateriel, såväl som utrustning för att tillverka krigsmateriel, innefattande ammunition och stridsdelar för eldrörsvapen, sprängämnen, robotar, raketer, torpeder, bomber med mera. Vid samma tid får FOI klartecken av regeringen att gå vidare i förhandlingarna med Saudiarabien. [6]

SSTI:s arbete misslyckades, och lösningen med bolaget som projektledare för bygget av fabriken övergavs i maj 2010 efter beslut av FOI och/eller regeringen.[källa behövs]

Riksdagens exportkontrollråd ska ha informerats om projektet, bland annat genom en promemoria som presenterades den 5 maj 2010, och som säger att företaget Grontmij Installationspartner AB skulle leda projektet.[3] FOI skulle fungera som konsulter både åt Grontmij och åt Saudiarabien, medan Chematur AB, Saab Bofors Dynamics och Eurenco Bofors AB var tänkta som underleverantörer.[7] FOI hade inte sökt tillstånd för export av tekniskt bistånd för vapensystem.[4]

I november 2012 berättade Ekot att en känslig handling, i strid med grundlagen, hade plockats bort ur diariet på regeringskansliet. I handlingen framgick att regeringen hade talat osanning om vad de känt till om FOI:s hantering av projektet, vilket man ansåg försvårade konstitutionsutskottets granskning av flera ministrar.[17]

Avslöjandets efterspel[redigera | redigera wikitext]

Jan-Olof Lind, generaldirektör för Totalförsvarets forskningsinstitut, förnekade i mars 2012 projektets och bulvanföretagets existens, men hade enligt Ekots källor vid avslöjandet 2012 planer på fortsatta förhandlingar och nytt besök i Saudiarabien av FOI:s experter.[6] I samband med Ekots avslöjande gjorde FOI en polisanmälan för trolöshet mot huvudman. Denna undersökning lades dock ned i september 2012. I dagsläget saknas bevis för avsiktlig skada mot FOI, även om utredningen tyder på att åtgärder vidtagits för att dölja finansieringen av SSTI.[18]

Sten Tolgfors (m) avgick som försvarsminister i samband med Ekots avslöjande och har anmälts till konstitutionsutskottet för planerna på en vapenfabrik i Saudiarabien,[19] och vägrade sedan att infinna sig i KU för att bli utfrågad om regeringens kunskap i ärendet.

FOI drog sig efter avslöjandet ur samarbetet kring en vapenfabrik. Samförståndsavtalet gäller dock fortfarande, och kontakter återupptogs hösten 2012 mellan Saudiarabien, FOI, FMV, Försvarsmakten och Saab AB, med flera industrier, i syfte att förhandla om andra militära samarbeten.[4] Saudiarabien var 2012 näst största mottagarland för Sveriges vapenexport (922 miljoner kronor).[20]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAOB – Svenska Akademiens ordbok → Simoom
  2. ^ Bo-Göran Bodin, Daniel Öhman, Projekt Simoom - Hemlig vapenfabrik planeras i Saudiarabien, Ekot granskar, 2012-03-06.
  3. ^ [a b] Exportkontrollrådet fick visst information - Promemoria från 2010-04-28. Dagens eko 2012-03-08.
  4. ^ [a b c] Sverige backar ur Saudiaffären, Ny Teknik 17 oktober 2012.
  5. ^ Gamla svenska vapen till Saudiarabien, Ekot 2012-03-12.
  6. ^ [a b c d] Tidslinje och dokumentation för Simoom, Ekot granskar, 2012-03-06.
  7. ^ [a b] Inspektionen för strategiska produkter (ISP),Promemoria, 2010-04-28.
  8. ^ Agrell: Tolgfors ett steg från schack matt, DN 2012-03-08
  9. ^ Viktoria skickades för att rädda saudiaaffären,Expressen 2014-08-18
  10. ^ Sveriges internationella överenskommelser, SÖ 2005:59, Regeringens hemsida, offentlig sedan 2005
  11. ^ KU-anmälan 2005, Dnr 050-1041-2005/06.
  12. ^ Avlyssningsavtal med saudier, SvD 2008-09-18.
  13. ^ Hemligt brev avgjorde saudiaffären, Dagens nyheter 2014-08-17
  14. ^ Björklund kritisk till avtal med Saudiarabien, SvD 2008-09-18.
  15. ^ Lotta Gröning - SVT Debatt, SVT Debatt 29 mars, 2012
  16. ^ Ingen info från FOI om finansiering, Dagens industri 2012-03-09.
  17. ^ Bo-Göran Bodin, Daniel Öhman. "Känslig handling om Saudiaffär mörkad i diarium", Sveriges radio, 21 november 2012. Läst den 4 mars 2013.
  18. ^ Saudiutredning läggs ned, SvD 2012-09-22
  19. ^ Tolgfors KU-anmäls efter Ekots vapenavslöjande, Sveriges radio 2012-03-07
  20. ^ Saudiarabien näst största vapenköparen - igen, Ekot 2013-02-21.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]