Savannbabian

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Savannbabian
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Savannbabian (Papio cynocephalus)
Savannbabian (Papio cynocephalus)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorhini
Familj Markattartade apor
Cercopithecidae
Släkte Babianer
Papio
Art Savannbabian
P. cynocephalus
Vetenskapligt namn
§ Papio cynocephalus
Auktor Linnaeus, 1758
Utbredning
Utbredningsområde; röd - permanent, gul - tillfällig förekomst
Utbredningsområde; röd - permanent, gul - tillfällig förekomst
Hitta fler artiklar om djur med

Savannbabian (Papio cynocephalus) är en art i släktet babianer som tillhör familjen markattartade apor.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

skalle

Djuret har en gulbrun päls, bara buken, extremiteternas insida och små fläckar på varje sida av ansiktet är vita. Den svarta nosen och den svarta regionen kring apans after saknar hår. Jämförd med andra babianer är savannbabianen smal och dess extremiteter långa. Hanar är med en vikt upp till 25 kilogram tydlig tyngre än honor som uppnår bara 12 kilogram. Även hanarnas hörntänder är tydlig större.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Savannbabian förekommer i stora delar av östra och södra Afrika. Utbredningsområdet sträcker sig från Somalia och Kenya till Tanzania och norra Moçambique samt västerut till Angola och Zambia. Habitatet utgörs inte bara av stäpper och savanner utan även av galleriskogar.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Individerna är aktiva på dagen och vistas ofta på marken. Där går de på fyra fötter. De har bra förmåga att klättra i träd och gömmer sig på natten ofta i dessa.

Dessa djur lever i grupper med 20 till 180 individer. Gruppen består av flera vuxna hanar och honor. Liksom hos alla babianer finns hos bägge kön en utpräglad hierarki och ett komplext socialt beteende.

Savannbabianer är allätare som föredrar frukter. De äter även andra växtdelar som rotfrukter och rötter. Födan utgörs även av insekter, ägg och mindre ryggradsdjur (däribland andra små primater).

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Hos savannbabian finns inga särskilda parningstider. När honan är parningsberedd är regionen kring hennes anus förstorad. Parningen kan ske mellan alla hanar och honor i gruppen. Hanarna utkämpar ibland häftiga strider för rätten att para sig.

Efter dräktigheten som varar cirka 180 dagar föder honan vanligen ett enda ungdjur. Nyfödda savannbabianer har en svart, rödaktig eller vit päls och får efter 6 till 9 månader pälsen som är typisk för vuxna individer. Ungdjur dias cirka ett år och efter 5 till 7 år är ungarna könsmogna. Vid denna tidpunkt måste hanar lämna sin ursprungliga flock medan honor vanligen stannar hela livet.

Individer i fångenskap blev upp till 27 år gamla, djur i fångenskap blev ännu äldre.

Hot[redigera | redigera wikitext]

I vissa regioner hotas arten av förstöringen av levnadsområdet samt av jakt. Allmänt är savannbabianen inte sällsynt och listas av IUCN som livskraftig.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Forskarna är oense om babianernas släktskap. Colin Groves et. al. (2001) listar savannbabian som självständig art bredvid fyra andra babianarter. Andra zoologer räknar alla babianer till arten, Papio hamadryas, eller betraktar anubisbabian och chacmababian som varianter av savannbabianen.[2]

Det skiljs mellan tre underarter:

  • Papio cynocephalus cynocephalus lever främst i Tanzania och norra Moçambique, ungarnas päls är svart.
  • P. c. ibeanus förekommer i Somalia och Kenya, underarten är kanske en hybrid mellan savannbabian och anubisbabian.
  • P. c. kindae har sitt utbredningsområde i Angola och Zambia, ungarna kännetecknas av en rödaktig päls.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 17 februari 2010.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Papio cynocephalusIUCN:s rödlista, auktor: Kingdon, J., Butynski, T.M. & De Jong, Y. 2008, besökt 19 februari 2010.
  2. ^ David M. McDonald (1996), s. 89

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]