Scania CN113

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Scania CN113
Även kallad Scania MaxCi (lågentréversionen)
Märke Scania
Tillverkning 1988-1999
Föregångare Scania CN112
Efterträdare Scania Omni-serien
Klass Stadsbuss
Regionsbuss
Karosseri Scania Katrineholm
Plattform Kort buss med lågentré eller vanligt golv
Ledbuss med normalgolv.
Motor 11-liters tvärställd bakmonterad 6-cylindrig radmotor
Effekt 250-320 hk
Drivning Bakhjulsdrift via vinkelväxel
Växellåda Helautomatisk, GAV 2 eller 4-stegs alternativt Voith 3 eller 4-stegs
Hjulbas 6 meter (de korta)
5+7 meter (de ledade)
Längd 12-18 meter
Bredd 2,5-2,6 meter
Höjd 3,1 meter
Vikt 16 ton (kortvagnar)
24 ton (ledvagnar)
Besläktade Scania CK113
Scania CL113
Liknande Volvo Säffle 2000
Neoplan Transliner
Mercedes O405/O405N

Scania CN113 är en svensk bussmodell, främst avsedd för stads-/regiontrafik, från Scania tillverkad mellan 1988 och 1999.

Den ersatte Scania CN112 och byggdes på Scania N113-chassiet.

Om bussen[redigera | redigera wikitext]

Standardmodellen är normalt uppbyggd med normalt golv och två trappsteg innanför dörrarna, den finns också som ledbuss.

Motorn är en 11-liters rak 6-cylindrig lastbilsmotor monterad längst bak, stående på tvären. Den drivs vanligen av diesel eller etanol.

Det fanns även några enstaka exemplar med bio-/naturgas- och hybriddrift.

Det är lätt att byta ut karossdelarna vid krockskador, omlackering etc. Karossen på standardmodellen med normalgolv var i princip oförändrad mot föregångaren CN112, både interiört och exteriört.

En nyhet var att modellen nu även kunde fås med 2,6 meters bredd, annars låg skillnaden mest i den tekniska delen, med ett uppdaterat elsystem och renare motorer samt något fler datorstyrda komponenter. Modellerna tillverkades fram till 1999 och fick då ge plats åt Scania Omni-serien.

Karossen monterades på Scanias anläggning i Katrineholm och gjordes i rostfritt stål.

Lågentréversion[redigera | redigera wikitext]

1993 lanserades en lågentrévariant med nyare chassi och karossdelar: Scania CN113CLL MaxCi. Det är en lågentrébuss och har lågt golv i de främre delarna och vanligt golv bak. Det fanns även en högerstyrd variant som såldes på den Brittiska marknaden kallad East Lancs MaxCi, denna byggdes av East Lancashire Coachbuilders.

I trafik[redigera | redigera wikitext]

Stockholms Lokaltrafiks entreprenörer, bland annat SL Buss AB (senare Busslink/Keolis) köpte in ett stort antal etanoldrivna men även dieseldrivna stadsbussar av modell Scania CN113CLL MaxCi (littera H18 för diesel och H18E för etanol) mellan 1993 och 1998, och dessa var väldigt länge de absolut vanligaste stadsbussmodellerna i Stockholms innerstad. Från 2008 så började de dock bli till åren komna och byttes allt eftersom ut mot nyare bussar uteslutande från MAN SE som Keolis haft kontrakt med. De allra första MaxCi-bussarna försvann tidigt år 2009 och i samband med nyleveranser de följande åren har fler fasats ut och de allra sista försvann från linjetrafik på Stockholms gator några dagar innan hösttidtabellens införande i augusti 2014, därmed har en över 20-årig historia i Stockholms kollektivtrafik tagit slut, bussmodellen har i vissa kretsar haft liknande status som Büssing-modellerna hade under 1960-1980-talen.

Versioner (Sverige)[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]