Schefflerska palatset

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°20′24.52″N 18°3′19.86″Ö / 59.3401444°N 18.0555167°Ö / 59.3401444; 18.0555167

Schefflerska palatsets fasad mot Drottninggatan
Fasad mot Spökparken
Schefflers initialer

Schefflerska palatset, sedan 1830-talet också känt som Spökslottet, är en malmgård vid Drottninggatan 116 (tidigare 110) i Stockholm. Under 1800-talet även kallat Kniggeska huset.

Omedelbart öster om Spökslottet ligger Spökparken. Åren 1874–1924 ägdes huset av publicisten Lars Johan Hiertas änka Wilhelmina och deras döttrar. Åren 1875–76 utfördes en renovering med ombyggnad av arkitekt Axel Kumlien.

Byggnaden[redigera | redigera wikitext]

Schefflerska palatset uppfördes som sommarresidens omkring år 1700 av köpmannen Hans Petter Scheffler. Byggherren anlitade en tyvärr okänd byggmästare/arkitekt i hemstaden Hamburg under 1600-talets sista år. [1] Byggnaden hade ursprungligen två framspringande flyglar åt gatan och en hög attika med prydnadsgaveln, ett motiv som är av tyskt ursprung. Det eleganta stucktaket i stora salen är troligen ett verk av den italienske stuckatören Guiseppe Marchi som flera ur högadeln anlitade. Utmed Drottninggatan fanns även två trelängade flygelbyggnader i timmer, varav den ena bevarats på Skansen. Den grav som omtalas redan på 1700-talet och som revs 1907 var sannolikt den förste ägarens grav, vilken efterhand förföll och därmed gav anledning till rykten om spökerier. Egendomen förblev privatbostad under 1700- och 1800-talen fram till 1924, då huset och parken donerades till Stockholms högskola. I slottet finns två stiftelseägda konstsamlingar. Byggnaden används för representation av Stockholms universitet och som arbetslokaler för pensionerade professorer. Hans Petter Schefflers initialer i form av ett monogram syns ovanför husets grindportal mot Drottninggatan.

Skönlitterära referenser till Schefflerska palatset finns bland annat hos Carl Jonas Love Almqvist och Hjalmar Söderberg.

Petissan[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Petissan

Till Schefflerska palatsets norra flygel hörde ursprungligen också en byggnad, som kom till vid 1600-talets slut. Byggnaden innehöll bland annat Café Petissan och är byggd i liggande timmer, som panelades på 1700-talet. Huset stod ursprungligen i korsningen vid nuvarande Drottninggatan 116 och Kungstensgatan och hade en kaférörelse, Café Petissan, åren 1870-1907. "Teknologcaféet", som var en populär samlingsplats för Stockholms studenter, framför allt teknologer, eftersom dåvarande Tekniska högskolans byggnader låg vid Observatoriekullen i hörnet av Drottninggatan och Kungstensgatan. 1907 flyttades hela huset Café Petissan till Skansen, då Stockholms Högskola skulle byggas. 1931 flyttades byggnaden inom Skansen och uppfördes i Skansens Stadskvarter som en del av den historiska miljön där.[2]

Johan Adolf Bergs konstsamling[redigera | redigera wikitext]

Johan Adolf Berg, som dog 1884, testamenterade sin konstsamling på 347 målningar till Stockholms högskola. Konstsamlingen finns i Schefflerska palatset och konstverk finns upphängda i paradvåningen. I samlingen ingår verk av bland andra Pieter Bruegel d.y., Jan Both, Giovanni Battista Tiepolo, Alexander Roslin och Pehr Hilleström.[3]

I Schefflerska palatset finns också en samling konstglas, tillverkade vid Orrefors 1913-83.

Smeknamnets historik[redigera | redigera wikitext]

Det har pratats om spöken i och utanför huset sedan 1700-talet. Det ska ha förekommit konstiga ljud, hörts mystisk musik och sång och speglar och fönster ska ha gått sönder. En grav har hittats i parken, vilken grävdes upp 1907 och vars innehåll flyttades till en kyrkogård. Författaren Anders Fager har utvecklat historierna kring spökerierna i sin novell Vinterpromenad.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Muntlig uppgift från seminarium i Spökslottet 2008, där en forskare sade sig ha hittat uppgifteri ett arkiv i Schefflers hemstad Hamburg om en ej namngiven byggmästare som skulle sända upp ritningarna till Stockholm
  2. ^ Nils Erik Bæhrendtz, Boken om Skansen, Bra Böcker, 1980, sidan 214. ISBN 91-85596-89-2.
  3. ^ Hans Kronbrink: Anrikt, spöklikt och fullt av konst i Dagens Nyheter Stockholm 25 april 2014

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Nina Weibull: Spökslottet. Byggnaden och målerisamlingen, Stockholms universitet, 1993
  • Meg Egeland: En stump av Drottninggatan - hus, människor och historia längs med sträckan Kungsbacken ner mot Kungsgatan i Stockholm, Haninge 2005, ISBN 91 631 7109-0
  • Stormaktstidens privatpalats i Stockholm, kapitlet Spökslottet, Stockholm 1951

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]