Schefflerska palatset

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°20′24.52″N 18°3′19.86″Ö / 59.3401444°N 18.0555167°Ö / 59.3401444; 18.0555167

Fasad mot Drottninggatan
Fasad mot Spökparken
Schefflers initialer

Schefflerska palatset är en malmgård vid Drottninggatan 116 i centrala Stockholm. Byggnaden är mer känd som Spökslottet, en benämning som har förekommit sedan 1830-talet. Namnet förekommer i August Strindbergs bok om det gamla Stockholm. Omedelbart öster om Spökslottet ligger Spökparken. Åren 1874-1924 ägdes huset av publicisten Lars Johan Hiertas änka Wilhelmina och deras döttrar. 1875-76 utfördes en renovering med ombyggnad av arkitekt Axel Kumlien.

Byggnaden[redigera | redigera wikitext]

Byggnaden uppfördes som sommarpalats omkring år 1700 av köpmannen Hans Petter Scheffler. Den grav som omtalas redan på 1700-talet och som revs 1907 var sannolikt den förste ägarens, linkrämaren Hans Petter Scheffler, grav som efterhand förföll och därmed gav anledning till rykten om spökerier. Egendomen förblev privatbostad under 1700- och 1800-talet fram till 1924, då huset och parken donerades till Stockholms högskola. I slottet finns två stiftelseägda konstsamlingar. Byggnaden används för representation av Stockholms universitet och som arbetslokaler för pensionerade professorer. Hans Petter Schefflers initialer i form av ett monogram syns ovanför husets grindportal mot Drottninggatan.

Skönlitterära referenser till Spökslottet finns bland annat hos Carl Jonas Love Almqvist och Hjalmar Söderberg.

Spökhistorier[redigera | redigera wikitext]

Det finns många spökhistorier om huset och dess park.[källa behövs]

  • Det har rapporterats om spöken i och utanför huset sedan 1700-talet. Det ska ha förekommit konstiga ljud, hörts mystisk musik och sång och speglar och fönster ska ha gått sönder.
  • Det har sagts att ett ungt par har mördats och blivit inmurade i väggen i husets källare.
  • En grav har hittats i parken. 1907 grävdes graven upp och dess innehåll flyttades till en kyrkogård.
  • Operasångaren Gustaf Sandström hyrde en gång ett rum i huset, och begick där självmord 1879.[källa behövs]
  • En legend säger att en präst en gång kom till huset för att få ut spökena därifrån. Prästen blev dock så rädd så han sprang därifrån. En annan version säger att prästen slängdes ut från ett fönster på övervåningen, när ingen annan människa befann sig inne i byggnaden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

'((bokref/ N. Weibull, Spökslottet. Byggnaden och målerisamlingen, Stockholms universitet, 1993

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]