Schweizisk franc
| Schweizisk franc Tyska: Franken Franska: Franc Italienska: Franco Rätoromanska: Franc |
|
 
Schweiziska mynt och sedlar
|
|
| Land | Schweiz, Liechtenstein, Campione d'Italia |
|---|---|
| Införd | 1850 |
| Delas i | 100 rappen (ty.), centimes (fr.), centesimi (it.), raps (rät.) |
| ISO 4217-kod | CHF |
| Förkortning | SFr |
Schweizisk franc eller schweizerfranc (förkortas SFr, tyska Schweizer Franken, franska Franc suisse, italienska Franco svizzero, rätoromanska Franc svizzer) är den valuta som används i Schweiz och Liechtenstein samt i Campione d’Italia, en italiensk enklav i Schweiz. Valutakod är CHF.
1 franc = 100 rappen (ty.), centimes (fr.), centesimi (it.), raps (rät.).
Valutan infördes 1850 och ersatte en rad lokala valutor, ofta kallade "franc" sedan 1700-talet. Den är nu den enda valutan i Europa som kallas franc, medan många utomeuropeiska länder använder namnet.
Innehåll |
Användning[redigera]
Valutan ges ut av Schweiziska nationalbanken (Schweizerische Nationalbank/Banque Nationale Suisse/Banca Nazionale Svizzera/Banca Naziunala Svizra, SNB) som grundades 1907 och har huvudkontor i Bern och Zürich.
Valörer[redigera]
- mynt: ½, 1, 2 och 5 franc
- underenhet: 5, 10 och 20 rappen
- sedlar: 10, 20, 50, 100, 200 och 1000 franc
Historia[redigera]
Latinska myntunionen (LMU) var ett försök att under mitten av 1800-talet införa en europeisk enhetsvaluta. Schweiz var ett av grundarländerna i LMU, som startade 1865. Som myntfot använde den guldfranc, franc germinal, skapad i Frankrike 1803, och definierades till 0,290322581 g rent guld. Även länder utanför unionen präglade sådana mynt, exempelvis 20 franc i Österrike-Ungern. Fram till och med första världskrigets utbrott kostade en schweizerfranc exakt 72 svenska ören (metallmyntfot), liksom den italienska liran, den franska francen samt den belgiska francen. Under slutet av 1800-talet anslöt sig bland annat Finland med sin mark.
År 1914 sprack samarbetet men Schweiz har fört en mycket lyckad penningpolitik efter det. Under första världskriget sjönk den franska, finska och italienska valutan mycket snabbt. Senare fick Frankrike (1959) och Finland (1963) stryka två nollor från sina sedlar, det vill säga i praktiken byta valuta. Året innan övergången till EMU i januari 2002 var liran värd ungefär 1/2 öre, den belgiska francen cirka 23 öre medan schweizerfrancen kostade 6,12 svenska kronor. Schweizerfrancens stabilitet har bidragit till att attrahera utländska investerare av olika typ att placera tillgångar i schweiziska banker, vilket gett landet en särställning i bankvärlden (se även en:Banking in Switzerland).
