Sekularisering

Från Wikipedia
Version från den 8 november 2017 kl. 15.27 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.6))

Religion
Världreligionerna symboler

Sekularisering (av latin sæcularis, "som hör till seklet", det vill säga till de till tiden avgränsade, jordiska eller världsliga förhållandena[1]) av ett samhälle har flera betydelser. En är den process varigenom en stat inte baserar sina lagar på någon religion utan är neutral i trosfrågor. En annan är att även andra "icke-religiösa" områden i samhället i allt mindre utsträckning påverkas av religion. En tredje är att allt färre människor i samhället är religiösa.

Sverige

Sverige anses som ett i hög grad sekulariserat samhälle, trots att en stor majoritet fortfarande tillhör Svenska kyrkan, det samfund som fram till separationen mellan kyrka och stat år 2000 var en del av staten. Sedan dess saknar Sverige statsreligion och statskyrka.

Undervisningen i den svenska skolan ska vara icke-konfessionell.[2] Men hänvisning till Europakonventionens princip om religionsfrihet får emellertid fristående skolor och förskolor ha en konfessionell inriktning, men även i dessa skolor måste den obligatoriska undervisningen vara icke-konfessionell.[3]

Enligt en Sifo-undersökning 2000 trodde 46 % av de 1 000 telefonintervjuade att det finns en högre makt och 13 % att det finns en gud.[4]

Tyskland

Sekularisering eller sekularisation kallades också kyrkliga besittningars och rättigheters överflyttning till världsliga innehavare som furstar, städer eller andra myndigheter, varvid vissa biskopar, ärkebiskopar, abbedissor (se exempelvis Quedlinburg) med flera miste sin ställning som världsliga furstar i furstendömen (som furstbiskop, furst-ärkebiskop osv.).[5]

Den första sekulariseringen skedde efter reformationen. Napoleonkrigen påskyndade och slutförde denna process ungefär 200 år senare i de tyska staterna efter att Tysk-romerska rikets avskaffats 1806, varefter inga självständiga (suveräna) kyrkliga furstendömen där längre fanns kvar. Påven är dock än idag samtidigt en världslig furste.[5]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: sekulär (tryckår 1966)
  2. ^ Läroplanen Lpo94
  3. ^ Skollagen på Riksdagens webbplats Arkiverad 30 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Sifoundersökning om religiositet[död länk]
  5. ^ [a b] Nordisk Familjebok 1954, 18:e bandet, spalt 953; samt Lilla Uppslagsboken 1974, band 8, spalt 682.

Litteratur

  • Lilla Uppslagsboken, andra och utvidgade upplagan, Förlagshuset Norden AB, Förlagshuset Nordens Boktryckeri, Malmö 1972 och 1974.
  • Nordisk Familjebok, Encyklopedi och konversationslexikon, 1952 års upplaga (fjärde upplagan), Förlagshuset Norden AB, Förlagshuset Nordens Boktryckeri, Malmö 1953, 1954 och 1955.