Semjon Budjonnyj

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Semjon Budjonnij)
Semjon Budjonnyj
Född13 april 1883 (g.s.)
Budjonnovskaja
Död26 oktober 1973[1][2][3] (90 år)
Moskva[4]
BegravdKremlmuren
Medborgare iSovjetunionen
Utbildad vidOfitseerskaja kavalerijskaja sjkola,
M.V. Frunze militärhögskola,
SysselsättningPolitiker, officer, författare
Befattning
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens första högsta sovjet (1938–1946)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjets presidium (1938–)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens andra högsta sovjet (1946–1950)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens tredje högsta sovjet (1950–1954)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens fjärde högsta sovjet (1954–1958)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens femte högsta sovjet (1958–1962)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens sjätte högsta sovjet (1962–1966)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens sjunde högsta sovjet (1966–1970)
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet
Sovjetunionens åttonde högsta sovjet (1970–1973)
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti (–)
MakaMaria Budyonnaya
BarnSergey Budyonny
Nina Budyonnaya (f. 1939)
Mikhail Budyonny (f. 1944)
FöräldrarMikhail Budyonny
Melania Budyonnaya
Utmärkelser
Georgskorset, fjärde klass (1914)
Georgskorset, fjärde klass (1914)
Georgskorset, tredje klass (1916)
Georgskorset, andra klass (1916)
Georgskorset, första klass (1916)
Röda fanans orden (1919)
Revolutionärt hedersvapen (1919)
Revolutionärt hedersvapen (1921)
Röda fanans orden (1923)
Röda fanans orden (1930)
Leninorden (1935)
Röda fanans orden (Mongoliska folkrepubliken) (1936)
Leninorden (1939)
Röda fanans orden (1941)
Leninorden (1943)
Suvorovorden, första klass (1944)
Röda fanans orden (1944)
Leninorden (1945)
Röda fanans orden (1948)
Leninorden (1953)
Sovjetunionens hjälte (1958)
Guldstjärnemedalj (1958)
Leninorden (1958)
Leninorden (1958)
Süchbaatarorden (1961)
Sovjetunionens hjälte (1963)
Guldstjärnemedalj (1963)
Mongoliets vänskapsmedalj (1967)
Hedersvapen vid Sovjetunionens statsvapen i guld (1968)
Sovjetunionens hjälte (1968)
Guldstjärnemedalj (1968)
Medalj "Mongoliska folkrevolutionen 50 år" (1970)
Jubileumsmedalj "Mongoliets folkarmé 50 år" (1970)
Süchbaatarorden (1973)
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”
Medalj "För försvar av Sevastopol"
Jubileumsmedaljen "20 år med arbetarnas och böndernas röda armé"
För försvaret av Odessa
Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor”
Medaljen till minne av Leningrads 250-årsjubileum
Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
För försvaret av Kaukasus
Medaljen "För segern över Japan"
För försvaret av Moskva
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Jubileumsmedalj "40 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Jubileumsmedalj "30 år för sovjetiska armén och flottan"
Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum
Georgsmedaljen
Redigera Wikidata
Semjon Michajlovitj Budjonnyj (1943)

Semjon Michajlovitj Budjonnyj (ryska: Семён Михайлович Будённый), född 25 april 1883 i byn Platovskaja (nu Budjonnovskaja) i Donkosackernas land, död 26 oktober 1973 i Moskva, var marskalk av Sovjetunionen under andra världskriget.

Budjonnyj föddes i en fattig bondfamilj i kosackregionen Terek i södra Ryssland; familjen var dock inte kosacker utan var inflyttade från guvernementet Voronezj. Han skrev in sig i armén 1903 och var kavallerist i rysk-japanska kriget 1905. Han deltog i första världskriget som underofficer, och då ryska revolutionen kom radikaliserades han liksom så många soldater, och blev en ledande medlem i soldatsovjeterna i Kaukasus.

ryska inbördeskriget bröt ut 1918 organiserade Budjonnyj en röd kavallerienhet i Don-regionen, denna enhet blev så småningom den 1:a kavalleriarmén. Denna ryttararmé spelade en viktig roll för bolsjevikerna i inbördeskriget, den slog tillbaka den vite generalen Anton Denikin i hans försök att nå fram till Moskva.

1920 deltog Budjonnyjs ryttararmé i invasionen av Polen, och drev ut de polska styrkorna ur Ukraina. I slaget vid Warszawa led dock bolsjevikerna ett svidande nederlag. Trots förlusten var han nu en av de största ryska krigshjältarna.

1924 blev Budjonnyj kavalleriinspektör och senare chef för Moskvas militärdistrikt och 1940 1:e vice folkkommissarie.[5]

1935 blev Budjonnyj en av de första fem marskalkarna av Sovjetunionen. I rysk-finska kriget förde han befäl över en armé, dock med förödande resultat. Vid krigsutbrottet mellan Tyskland och Sovjetunionen utsågs han till befälhavare på södra fronten och perioden juli-september 1941 stod han emot den tyska invasionen av Ukraina (vilken var en del av Operation Barbarossa), men blev slutligen inringad. Han avskedades av Stalin i september. Han stod dock fortfarande på god fot med Stalin, och blev pensionerad som Hjälte av Sovjetunionen.

Hästrasen budjonni är uppkallad efter Semjon Budjonnyj.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Find a Grave, Semyen Mikhaillovich Budenny, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Semen Mihajlovič Budennyj, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ TracesOfWar, Semyon Mikhailovich Budyonny.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947