Senkaku-öarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 25°4′N 123°28′Ö / 25.067°N 123.467°Ö / 25.067; 123.467
Senkaku-öarna (尖閣諸島, Senkaku-shotō)

Diaoyuöarna
(kinesiska: 釣魚台列嶼, Diaoyutai/Tiaoyutai
eller 钓鱼岛及其附属岛屿, Diàoyúdǎo jí qí fùshǔ dǎoyǔ)
Ögrupp
Lägeskarta
Lägeskarta
Land Japan (anspråk: Folkrepubliken Kina, Taiwan)
Prefektur Okinawa prefektur
Kommun Ishigaki
Ögrupp 5 öar + 3 skär
Koordinater 25°4′N 123°28′Ö / 25.067°N 123.467°Ö / 25.067; 123.467
Area km²
Folkmängd 0
Senkaku-öarna består av åtta öar: 1. Uotsuri-jima (Diaoyu Dao), 2. Taishō-jima (Chiwei Yu), 3. Kuba-jima (Huangwei Yu), 4. Kita-kojima (Beixiao Dao), 5. Minami-kojima (Nanxiao Dao), 6. Oki-no-Kitaiwa (Da bei xiao dao), 7. Oki-no-Minami-iwa (Da nan xiao dao), 8. Tobise (Fei lai dao.)

Senkaku-öarna (japanska 尖閣諸島; Senkaku-shotō), även kända som Diaoyuöarna[1] (Folkrep. Kina: 釣魚島/釣魚台; Diaoyutai, Diaoyu; Taiwan: 釣魚台列嶼, Tiao Yu Tai), är en för närvarande obebodd ögrupp i Östkinesiska havet. Den ligger norr om Ryukyuöarnas sydvästligaste del Sakishimaöarna och nordost om Taiwan. Japan, Kina och Taiwan gör alla tre anspråk på området. Öarna förvaltas av Japan och är i japansk besittning.

Det är osäkert när öarna upptäcktes. De första dokumenterade kontakterna skedde först kring 1372 under den kinesiska Mingdynastin.

Under Första sino-japanska kriget erövrade Japan ön Taiwan och Diaoyu-öarna, som formellt tillföll Japan 1895. Efter andra världskriget ockuperades området sedan av USA som förvaltade öarna fram till 1972, då de återlämnades till Japan. Diaoyuöarnas territoriella tillhörighet sattes inte ifråga förrän USA återlämnade öarna till Japan.[2]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Senkaku-öarna ligger i Östkinesiska havet 425 km sydväst om de japanska Okinawaöarna, 420 km öster om Kina, 250 kilometer nordöst om Taiwans norra spets och ungefär lika långt norr om de närmaste av de japanska Ryukyuöarna (Iriomote och Ishigaki).

Havet kring öarna är mycket rik på fisk och förmodas även ha stora olje- och naturgasfyndigheter.

De obebodda öarna är av vulkaniskt ursprung och har en areal om 6,3 km². Den högsta höjden är på 362 m ö.h. och ligger på huvudön. Ögruppen består av åtta öar. Deras namn är på japanska / kinesiska:

  • Uotsuri-shima / Diaoyu Dao, huvudön, 3,82 km²
  • Kita-kojima / Beixiao Dao, 0,31 km²
  • Kuba-shima / Huangwei Yu, 0,91 km², 31 km från huvudön
  • Minami-kojima / Nanxiao Dao, 0,40 km²
  • Taishō-tō / Chiwei Yu, 0,06 km², 108 km från huvudön

samt klippöarna

  • Oki-no-Kitaiwa / Da bei xiao dao
  • Oki-no-Minamiiwa / Da nan xiao dao
  • Tobise / Fei lai dao

Ögruppen utgör geografiskt en del av Sakishimaöarna, tillsammans med Miyakoöarna och Yaeyamaöarna.

Förvaltningsmässigt utgör ögruppen en del av Ishigaki-stad i Okinawa-prefekturen i Japan. Enligt Taiwans anspråk på öarna tillhör ögruppen staden Toucheng i häradet Yilan i Taiwan-provinsen. Enligt Folkrepubliken Kinas anspråk tillhör ögruppen samma stad, härad och provins, då folkrepubliken fortfarande betraktar Taiwan som en del av Kina. Senkaku-öarnas större avstånd till fastlandet än till närmaste del av både Taiwan och Ryukyuöarna är alltså inget hinder för folkrepubliken att ange anspråk på ögruppen.

Japanska arbetare vid en beredningsanläggning för bonitofiskeUotsuri-jima omkring år 1910[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det är osäkert när Ryukyuöarna upptäcktes. Den oftast hävdade teorin menar att öarnas tidigaste invånare kom över en förhistorisk landbrygga från dagens Kina, med senare tillskott av austroneser, mikroneser och japaner som blandade sig med urbefolkningen.[4]

Sten- och snäckskalsredskap från 2 500 år sedan har grävts fram ur kökkenmöddingarSakishimaöarna.[5][6] Dessa kulturer brukar delas i den tidiga som motsvarar japanska Jomon och den senare kökkenmöddingperioden som motsvarar Yayoi perioden. De första dokumenterade kinesiska anteckningarna härrör från år 603 då Kina skickade en delegation till Okinawa med bud om att de skulle underkasta sig den kinesiske kejsaren. Okinawas befolkning vägrade och år 610 invaderades ön för att bli en kinesisk vasallstat de närmaste 500 åren. Sakishimaöarnas första dokumentation finns i Shoku Nihongi (797), där det sägs att år 714 Ō no Ason Okeji (太朝臣遠建治?) gjorde visit hos Dazaifu med 52 öbor från Amami (奄美?), Shigaki (信覚?), Kumi (球美?) och andra öar. Shigaki antas vara dagens Ishigaki (石垣?), Kumi är Kume (久米?) eller Komi (古見?), en bosättning på Iriomote.[7]

Japanskt och amerikanskt styre[redigera | redigera wikitext]

Den japanska staten annekterade formellt öarna den 14 januari 1895. Omkring 1900 konstruerade den japanske entreprenören Koga Tatsushirō (古 贺 辰 四郎) en bearbetningsanläggning för bonito på öarna med 200 anställda. Verksamheten bar sig inte och fick läggas ned 1940 och öarna har varit öde sedan dess.[3]] På 1970-talet sålde Koga Tatsushirōs ättlingar Zenji och Hanako Tatsushirō fyra öar till Kurihara-familjen i Saitama prefektur. Kunioki Kurihara[8] blev ägare till Uotsuri, Kita-Kojima och Minami-Kojima. Kuniokis syster äger Kuba.[9]

Öarna kom under amerikansk ockupation 1945 efter det att Japans kapitulation avslutade Stillahavskriget.[3] 1969 identifierade FN:s ekonomiska kommission för Asien och Fjärran östern potentiella olje- och gasreserver i närheten av Senkaku-öarna.[10] År 1971 togs återgångsfördraget med Okinawa av den amerikanska senaten, och öarna återgick till japansk kontroll 1972.[11] Även de taiwanesiska och kinesiska regeringarna började officiellt förklara äganderätt till öarna 1972.[12]

Eftersom öarna återgått till japanska regeringen kontroll år 1972, har borgmästaren i Ishigaki fått borgerlig makt över territoriet. Den japanska staten har dock förbjudit Ishigaki från lantmäteri eller att utveckla öarna. 1979 utsändes en officiell delegation från den japanska regeringen bestående av 50 akademiker, regeringstjänstemän från utrikes- och transportministerierna, tjänstemän från den nu nedlagda Okinawa Development Agency och Hiroyuki Kurihara. De besökte öarna och slog läger på Uotsuri i fyra veckors tid. Delegationen kartlade det lokala ekosystemet, hittade mullvadar och får, studerade det lokala marina livet och undersökte om öarna skulle klara mänsklig bosättning.[13]

Från 2002 till 2012 betalade inrikes- och kommunikationsministeriet Kurihara-familjen 25 000 000 yen per år för att hyra Uotsuri, Minami-Kojima och Kita-Kojima. Japans försvarsdepartementet hyr Kuba-ön för en hemlig summa. Kuba används av den amerikanska militären som ett övningsfält för flygplansbombning. Japans staten heläger Taisho-ön.[13][14]

Suveränitetsdispyten[redigera | redigera wikitext]

Efter upptäckten 1968 att oljereserver kan finnas under havet nära öarna, har Japans suveränitet över dem bestritts av Folkrepubliken Kina (Kina) och Republiken Kina (ROC, Taiwan) som en följd av att USA överförde deras förvaltning till Japan 1971. Kineserna hävdar upptäckt och kontroll av öarna från 1300-talet. Japan styrde öarna från 1895 till sin kapitulation i slutet av andra världskriget. USA administrerade dem som en del av USA:s Civil Administration av Ryukyuöarna från 1945 till 1972, då öarna återgick till japansk överhöghet genom fördraget om Okinawas återgång mellan USA och Japan.

USA ockuperade öana från 1945 till 1972.[15] Såväl PRC som Japan framförde sina suveränitetsanspråk på öarna till FN:s säkerhetsråd vid den tiden, när USA överförde sin administrativa makt till Japan.[16] Fastän USA inte har någon officiell position angående de motstående suveränitetsanspråken,[17] så är öarna inkluderade i Säkerhetspakten mellan USA och Japan, vilket betyder att ett japanskt försvar av öarna kan framtvinga stöd från USA:s militär.[18]

I september år 2010 rammade en kinesisk fiskebåt två japanska kustbevakningsbåtar vid Senkaku. Japanerna grep kaptenen, men de gav snart efter för kinesiska påtryckningar och omfattande antijapanska demonstrationer. Kaptenen frigavs. Kina krävde dock även en officiell ursäkt. Svaret blev antikinesiska demonstrationer i Japan.[19]

Den 17 december 2010 förklarade Ishigaki "14 januari" som "Pionjärdagen" för att fira Japans annektering av Senkaku-öarna 1895. Kina fördömde Ishigakis agerande.[20]

2012 meddelade både Tokyos och Japans centralregeringar planer på att förhandla om köp av Uotsuri, Kita-Kojima och Minami-Kojima från Kurihara-familjen.[21] Den 15 augusti 2012 landsteg kinesiska aktivister på en av öarna, dit de hade åkt med båt från Hongkong. De greps av japansk kustbevakning, vilket medförde att Kina lämnade en diplomatisk protest till Japan. Japan har beslutat att utvisa aktivisterna och har i sin tur lämnat en diplomatisk protest till Kina.[22][23]

Stämningen piskades upp i början på augusti, när en grupp kinesiska aktivister lyckades ta sig förbi den japanska kustbevakningen och resa den kinesiska flaggan på en av öarna. Dessa greps senare av kustbevakningen, vilket fick Kina att lämna en diplomatisk protest till Japan. För att undvika en kris utvisades aktivisterna, men dispyten intensifierades den 19 augusti, när japanska aktivister demonstrerade nationalism i sin tur. [24] Krisläget har därefter ytterligare förvärrats.

Den 11 september 2012 nationaliserade den japanska regeringen sin kontroll över Minamikojima, Kitakojima och Uotsuri-öarna genom att köpa dem från Kurihara-familjen för 2 miljarder yen.[25][26] Kinas utrikesministerium invände och deklarerade att Peking inte skulle "luta sig tillbaka och se dess territoriella suveränitet kränkas."[27] På detta följde de dittills mest aggressiva demonstrationerna mot japaner i denna fråga.[28]

Antijapanska demonstrationer i Shenzhen, 16 september 2012.
Antijapanese demonstration6.jpg
Antijapanese demonstration4.jpg
Antijapanese demonstration5.jpg

Kina skickade först sex patrullbåtar för att markera att öarna var deras och för att visa sitt missnöje. På måndagskvällen 17 september anlände också 1 000 kinesiska fiskebåtar på privat kinesiskt initiativ.[29]

Fortsatt japansk konsolidering[redigera | redigera wikitext]

Relationerna mellan Kina och Japan har inte förbättrats av att kinesiska fartyg upprepar sina besök i öarnas farvatten. Japan har därför meddelat ett beslut att bygga en militär radarstation på den närliggande ön Yonaguni och stationera en grupp soldater där för att få bättre kontroll över området.[30]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Diaoyuöarna" NE.se. Läst 2012-09-27.
  2. ^ Lee, Seokwoo. Territorial Disputes among Japan, China and Taiwan concerning the Senkaku Islands (Boundary & Territory Briefing Vol.3 No.7). IBRU. Sid. 10-11. ISBN 1897643500. http://books.google.co.jp/books?id=MZGsi1ptLvoC&pg=PA10&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. ”"For a long time following the entry into force of the San Francisco Peace Treaty China/Taiwan raised no objection to the fact that the Senkaku Islands were included in the area placed under US administration in accordance with the provisions of Article of the treaty, and USCAP No. 27. In fact, neither China nor Taiwan had taken up the question of sovereignty over the islands until the latter half of 1970 when evidence relating to the existence of oil resources deposited in the East China Sea surfaced. All this clearly indicates that China/Taiwan had not regarded the Senkaku Islands as a part of Taiwan. Thus, for Japan, none of the alleged historical, geographical and geological arguments set forth by China/Taiwan are acceptable as valid under international law to substantiate China's territorial claim over the Senkaku Islands."” 
  3. ^ [a b c] Kaneko, Maya, (Kyodo News) "Ishigaki fishermen fret over Senkaku encroachment", Japan Times, December 8, 2010, s. 3.
  4. ^ An Austronesian Presence in Southern Japan: Early Occupation in the Yaeyama Islands, Glenn R. Summerhayes and Atholl Anderson, Department of Anthropology, Otago University, hämtdatum 2010-12-12
  5. ^ Arashiro Toshiaki High School History of Ryukyu, Okinawa", Toyo Kikaku, (2001). ISBN 4-938984-17-2
  6. ^ Ito, Masami, "Between a rock and a hard place", Japan Times (2009-05-12), sid 3.
  7. ^ Shimoji Kazuhiro 下地和宏, Tōji bōeki to Miyako 陶磁交易と宮古, Nichiryū bōeki no reimei 日琉交易の黎明, sid. 327–346, (2008).
  8. ^ ”BBC News - Japan confirms disputed islands purchase plan”. bbc.co.uk. 2012 [last update]. http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-19540469. Läst 11 september 2012. ”Kunioki Kurihara” 
  9. ^ Ito, Masami, "Owner OK with metro bid to buy disputed Senkaku Islands", Japan Times (2012-05-18) sid. 1-2
  10. ^ ”Senkaku/Diaoyutai Islands”. Globalsecurity.org. http://www.globalsecurity.org/military/world/war/senkaku.htm. 
  11. ^ Finney, John W. "Senate Endorses Okinawa Treaty; Votes 84 to 6 for Island's Return to Japan," New York Times. November 11, 1971.
  12. ^ Kyodo News, "Senkaku purchase bid made official", Japan Times (2012-09-11) s. 2
  13. ^ [a b] Ito, Masami, "Owner OK with metro bid to buy disputed Senkaku Islands", Japan Times (2012-05-18) s. 1-2
  14. ^ Hongo, Jun, "Tokyo's intentions for Senkaku islets", Japan Times, 19 April 2012, p. 2.
  15. ^ By JOHN W. FINNEYSpecial to The New York Times (1971-11-11). ”SENATE ENDORSES OKINAWA TREATY - Votes 84 to 6 for Island's Return to Japan - Rioters There Kill a Policeman Senate, in 84 to 6 Vote, Approves the Treaty Returning Okinawa to Japan - Front Page - NYTimes.com”. Select.nytimes.com. http://select.nytimes.com/gst/abstract.html?res=F20714FB3D591A7493C3A8178AD95F458785F9&scp=44&sq=1972+okinawa&st=p. Läst 20 augusti 2012. 
  16. ^ http://www.ioc.u-tokyo.ac.jp/~worldjpn/documents/texts/JPCH/19720520.O1C.html
  17. ^ Philip J. Crowley, Remarks to the Press United States Department of State, 23 September 2010
  18. ^ ”U.S. says Senkaku Islands fall within scope of Japan-U.S. security treaty”. Kyodo News. Arkiverad från originalet den 2012-07-15. http://web.archive.org/web/20120715062037/http://english.kyodonews.jp/news/2012/07/168715.html. Läst 20 augusti 2012. 
  19. ^ Nils Hedberg Grimlund; Sand och vapenskrammel i kinesiska farvatten, Frivärld Magasin (september 2012).
  20. ^ Agence France-Presse, "Senkaku memorial day riles China". Japan Times (2010-12-19) s 1. Läst 2011-01-17.
  21. ^ Ito, Masami, "Owner OK with metro bid to buy disputed Senkaku Islands", Japan Times, 18 May 2012, pp. 1-2
  22. ^ Svd:Olöst ö-tvist väcker agg mot Japan.(17 augusti 2012 kl 07:06)
  23. ^ Japan to deport activists in islands row, BBC den 17 augusti 2012 (engelska).
  24. ^ Fredrik Lennander: "Japan och Kina bråkar om obebodd ö". DN (2012-08-19).
  25. ^ NHK World, "Senkaku Isles Nationalized", 11 September 2012
  26. ^ Kyodo News, "Senkaku purchase bid made official", Japan Times, 11 September 2012, p. 2
  27. ^ ”Japan says it will purchase disputed islands from private owner, angering China”. Washington Post/AP. 10 september 2012. http://www.washingtonpost.com/world/asia_pacific/japan-says-it-will-purchase-disputed-islands-from-private-owner-in-step-likely-to-anger-china/2012/09/10/75b0ad1a-fb2e-11e1-98c6-ec0a0a93f8eb_story.html. Läst 2012-09-11. 
  28. ^ Clas Svahn; "Demonstrationer mot Japan urartade", DN (2012-08-19).
  29. ^ Andreas Rolfer: "Fiskare kan väcka konflikt mellan Kina och Japan", DN (2012-09-17).
  30. ^ Marit Sundberg; Japan placerar soldater nära omstridd ögrupp; DN (2014-04-20).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]