Senterpartiet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Senterpartiet
Förkortning Sp
Partiordförande Liv Signe Navarsete
Grundat 19 maj 1920
Huvudkontor Kristian Augusts gt. 7b, Oslo
Politisk ideologi socialliberalism
nordisk agrarianism
euroskepticism
Politisk position mitten
Färg(er) grön
Webbplats
www.senterpartiet.no
Partikansliet i Oslo.
Partisymbolens äldre utformning.
Partiordförande Liv Signe Navarsete.

Senterpartiet (Sp) är ett politiskt parti i Norge. Partiet har traditionellt förespråkat decentralisering, stöd för landsbygden och motstånd mot norskt medlemskap i Europeiska gemenskaperna och Europeiska unionen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bondepartiet bildades den 19 maj 1920 vid Norsk Landmansforbunds årsmöte när denna förening ville ställa upp med kandidater till stortingsvalet 1921. Efter det första världskriget hade inte ekonomin återhämtat sig och arbetslösheten steg samtidigt som livsmedelspriserna sjönk. 1922 blev det officiella namnet Bondepartiet. Partiet drev kravet att skydda det norska jordbruket och fisknäringen genom tullar.

Bondepartiet fick ta över regeringsmakten under lågkonjunkturen 1931–1933 (regeringarna Kolstad och Hundseid) och avskaffade bland annat den norska guldmyntfoten vilket underlättade exporten. Vidkun Quisling var försvarsminister i dessa regeringar. Under den här tiden var partiet mycket antisocialistiskt.

Med Arbeiderpartiet delade Bondepartiet en tro på statliga ingrepp i samhällsekonomin och 1935 gjorde de två partierna upp om den ekonomiska politiken.

Under den tyska ockupationen 1940–1945 var partiet förbjudet. Vid det första valet efter kriget 1945 tog Kristelig Folkeparti många av väljarna och Bondepartiet fick nöja sig med bara 10 av 150 ledamöter i Stortinget. Under åren efter kriget fick partiet nöja sig med att vara i opposition. Precis som i andra västeuropeiska länder skedde en urbaniseringsprocess när landsbygdens folk flyttade in till städerna. En konsekvens av detta blev att partiet bytte namn, först till Norsk folkestyreparti och senare samma år till Senterpartiet.

Arbeiderpartiet hade regeringsmakten och majoritet i Stortinget bakom sig ända fram till bildandet av den borgerliga regeringen 1965. Statsminister blev Per Borten från Senterpartiet fram till 1971. Efter folkomröstningen om medlemskap i EG den 24–25 september 1972 bildades en trepartiregering med Senterpartiet, Kristelig Folkeparti och Venstre som satt fram till 1973.

Trots den debatt som fördes om decentralisering, miljöpolitik och landsbygdens problem gynnade detta inte Senterpartiet vid stortingsvalen utan 1977 förlorade partiet tio mandat. Senterpartiet deltog i trepartiregering med Høyre och Kristelig Folkeparti 1983–1986 och 1989–1990 (Regeringen Willoch II respektive Syse). Den stora skrällen kom vid stortingsvalet 1993 när partiet under Anne Enger Lahnstein blev näst största parti genom sin kritik mot EG.

Senterpartiet deltog i Kjell Magne Bondeviks mittenregering med Kristelig Folkeparti och Venstre 1997–2000 (Regeringen Bondevik I). Från 2005 till 2013 var Senterpartiet åter regeringsparti i koalition med Arbeiderpartiet och Sosialistisk Venstreparti (Regeringen Stoltenberg II).

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Senterpartiets valresultat vid Stortingsvalen
År Valresultat i procent
1921 13,1
1924 13,5
1927 14,9
1930 15,9
1933 13,9
1936 11,6
1945 8,1
1949 4,9
1953 9,1
1957 9,3
1961 9,3
1965 9,9
1969 10,5
1973 11,0
1977 8,6
1981 6,6
1985 6,6
1989 6,5
1993 16,7
1997 7,9
2001 5,6
2005 6,5
2009 6,3
2013 5,5

Partiledare[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]