Set-top-box

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Set-top-box

Set-top-box eller STB är samlingsnamn för ett antal olika enheter för mottagning av media, bland annat via bredband och DVB. STB spelar en central roll i triple-play-begreppet eftersom enheterna gör att det inte krävs någon dator för att konsumera innehållet.

En STB är en låda ovanpå TV:n eller A box on top of the TV-set, därav namnet. Den utvecklades först i USA på 50-talet för frekvensomvandling i kabel-TV-nät. För att kunna få plats med fler kanaler på kabel-TV-näten sände man kanalerna på frekvenser utanför de frekvensband som normalt kan tas emot av en vanlig TV. Sedan använde konsumenten en extra box, en så kallad STB för att välja kanal och boxen omvandlade signalen till en frekvens som deras TV kunde ta emot. I Sverige förekom liknande extramottagare när TV2 började sända på UHF-bandet.

Digitalboxar är vår tids set-top-box och de innehåller en avkodare som omvandlar digitala signaler från bredbandet eller marksänd digital-tv i Sverige till analoga signaler som kan tas emot av en vanlig TV. En modern STB innehåller ofta även en digital dekoder för avkodning av betal-TV.

Se även[redigera | redigera wikitext]