Shah Jahan

Vid faderns, Djahangirs, död (1627), befann sig Deccan i öppet uppror. Jahan erkändes som kejsare 1628 och lät döda flera släktingar som tävlade med honom om tronen . Shah Jahan och hans son erövrade Kandahar 1638 från safaviderna, vilket ledde till ett slut i relationerna till den persiska härskaren Abbas II av Persien, som återerövrade den 1649. Shah Jahan erövrade 1636 riket Ahmednagar i Deccan och tilltvang sig tribut av Bijapur och Golconda. Från 1637 oroades hans välde genom våldsamma marathuppror. Jahan förde ett prunkande hovliv, skildrat bl.a. av den franske juveleraren Jean-Baptiste Tavernier och lät uppföra en mängd härliga praktbyggnader, såsom mausoleet Taj Mahal åt sin favorithustru Mumtaz Mahal och moskén Moti Masjid i Agra samt "stora moskén" (Jama Masjid) i Delhi. Han avsattes 1658 av sin son Aurangzeb och tillbringade sina sista år som statsfånge i Agra Fort.

Se även [redigera]

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Företrädare: Djahangir	Stormogul 1627-1658	Efterträdare: Aurangzeb