Shundynastin
| Shundynastin | ||||
| 大順 Dà Shùn (Kinesiska) | ||||
| ||||
| Huvudstad | Chang'an (Xi'an) 1644[1] Peking 3 juni 1644[2] - 30 oktober 1644[3]
| |||
| Statsskick | Kejsardöme | |||
| Sista kejsare | Li Zicheng | |||
| Bildades | 8 februari 1944[1] | |||
| – bildades ur | Mingdynastin | |||
| Upphörde | 1645 | |||
| – uppgick i | Qingdynastin | |||
Shundynastin, (大順, Dà Shùn), var en kortlivad kinesisk dynasti som varade från 1644 till 1645. Dynastin grundades av rebellredaren Li Zicheng.
År 1630 under Mingdynastin (1368-1644) anslöt sig Li Zicheng till en rebellerande bondegrupp. Han steg snabbt i graderna och gruppen utökades. Mingdynastin försökte tysta upproret, men misslyckades. 1641 erövrade Li Zicheng Luoyang i Henanprovinsen och året efter intog han Xianggang i Hubeiprovinsen. 1643 hade han erövrat Xi'an i Shaanxiprovinsen som han gav tillbaka dess historiska namn Chang'an. På nyårsafton (8 februari) 1644 utropade sin egen dynasti, Shundynastin (大順). I februari 1644 var Li Zicheng redo att bege sig mot Mingdynastins huvudstad Peking för att försöka ta makten över hela riket.[4]
Samtidigt med att Li Zichneg anfaller Peking är även den manchuriska Qingdynastin (1644-1912) på väg att anfalla Mingdynastin norr ifrån. Alla tre kombattanterna sammandrabbade i Slaget om Shanhaiguan där Li Zicheng förlorade och tvinades fly tillbaka mot Xi'an.[2] Innan han lämnade Peking utropade han sig i hast till kejsare över Shundynastin. Han fortsatte som kringresande stridande mot Qingdynastins arme tills han 1645 plötsligt var försvunnen. Det är tänkbart att han dog i strid vid ett bakhåll vid Jiugong-berget i Hubeiprovinsen, men det påstås även att han drog sig tillbaka och blev munk i Jiashan-templet (夹山寺) i Shimen i Hunanprovinsen.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Wakeman, Frederic (1992). ”The Fall of Beijing” (på engelska). The Great Enterprise: The Manchu Reconstruction of Imperial Order in Seventeenth-Century China. Berkeley, Los Angeles, and London: University of California Press. sid. 234. ISBN 0520048040. https://books.google.se/books?id=8nXLwSG2O8AC&pg=PA225&hl=sv&source=gbs_toc_r&cad=3#v=onepage&q=shun%20dynasty&f=false
- ^ [a b] Mote, Frederick W. (2003). ”Alien Rule Returns” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 815-817. ISBN 0674012127. http://www.amazon.com/Imperial-China-900-1800-F-Mote/dp/0674012127
- ^ Rowe, William T. (2012) (på engelska). China's Last Empire: The Great Qing. Belknap Press. sid. 19. ISBN 0674066243. https://books.google.se/books?id=KN7Awmzx2PAC&printsec=frontcover&dq=qing+dynasty+capital+30+october+1644&hl=sv&sa=X&ei=2TdVU6DPPMeg4gTCroG4DA&redir_esc=y#v=onepage&q=capital%201644%20Beijing%20october%2030&f=false
- ^ [a b] 张, 英聘 (2003). ”Success and Failure of Li Zicheng” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 176-177. ISBN 7-5073-1360-3
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Wakeman, Frederic (1992) (på engelska). The Great Enterprise: The Manchu Reconstruction of Imperial Order in Seventeenth-Century China. Berkeley, Los Angeles, and London: University of California Press. ISBN 0520048040. http://www.amazon.co.uk/Great-Enterprise-Reconstruction-Imperial-Seventeenth-Century/dp/0520048040/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1446967241&sr=1-1&keywords=9780520048041
- Rowe, William T. (2012) (på engelska). China's Last Empire: The Great Qing. Belknap Press. ISBN 0674066243. http://www.amazon.com/Chinas-Last-Empire-History-Imperial/dp/0674066243
- Mote, Frederick W. (2003) (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. ISBN 0674012127. http://www.amazon.com/Imperial-China-900-1800-F-Mote/dp/0674012127
- 张, 英聘 (2003) (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. ISBN 7-5073-1360-3