Sibirisk piphare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sibirisk piphare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ochotona hyperborea yesoensis detail.jpg
Systematik
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Hardjur
Lagomorpha
Familj Pipharar
Ochotonidae
Släkte Ochotona
Art Sibirisk piphare
O. hyperborea
Vetenskapligt namn
§ Ochotona hyperborea
Auktor (Pallas, 1811)
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med


Sibirisk piphare (Ochotona hyperborea[2][3][4][5]) är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1811. Ochotona hyperborea ingår i släktet Ochotona och familjen pipharar.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kroppslängden inklusive svansen är 15 till 20 cm.[1] Själva svansen blir 0,5 till 1,2 cm lång. Liksom andra pipharar har arten avrundade öron och korta extremiteter. Sommarpälsen är rödbrun på ryggen och ljusröd till vit på buken. Vinterpälsen är mera gråbrun.[8]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna piphare har flera från varandra skilda utbredningsområden. Den förekommer i Uralbergen, i östra Sibirien (Ryssland, norra Mongoliet, nordöstra Kina, Nordkorea), på Tajmyrhalvön, på Sachalin och på Hokkaido. I bergstrakter når arten 2000 meter över havet. Habitatet utgörs främst av taigan och andra skogsområden.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna kan vara aktiva på dagen och på natten. Beroende på utbredning har honor en eller två kullar per år. Efter dräktigheten som varar cirka 28 dagar föds upp till nio ungar.[1] Ungar av individer som lever i norra delar av utbredningsområdet stannar över vintern hos föräldrarna. Samma gäller för ungar från den senare kullen i södra delar av utbredningsområdet.[8]

Under sommaren bygger denna piphare ett förråd av hö för den kalla årstiden. Annars utgörs födan av färskt gräs, frön, örter och andra växtdelar. Sibirisk piphare håller ingen vinterdvala och gräver tunnlar i snön för att nå födan. Förrådet utnyttjas även av andra djur som ren, sibiriskt snöfår, murmeldjur och sorkar. Denna piphare är ett viktigt byte för medelstora rovdjur som mårdar.[8]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • O. h. hyperborea
  • O. h. cinereoflava
  • O. h. coreana
  • O. h. ferruginea
  • O. h. mantchurica
  • O. h. normalis
  • O. h. uralensis
  • O. h. yesoensis
  • O. h. yoshikurai


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] 2008 Ochotona hyperborea Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Ochotona hyperborea
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c] A. O'Brien (2007). ”Northern pika” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Ochotona_hyperborea/. Läst 15 maj 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]