Sibirisk rosenfink

Från Wikipedia
Sibirisk rosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCarpodacus
ArtSibirisk rosenfink
C. roseus
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus roseus
Auktor(Pallas, 1776)

Sibirisk rosenfink[2] (Carpodacus roseus) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den häckar i Sibirien och norra Mongoliet. Vintertid flyttar den till norra Kina, Japan och Koreahalvön. Arten har påträffats i Europa, men de flesta fynden tros utgöras av burrymlingar. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sibirisk rosenfink är en medelstor till stor (16–17,5 cm) men slank rosenfink med lång kluven stjärt.[4] Hane i häckningsdräkt är karakteristiskt djupt rosa på huvud och nästan hela undersidan, med vita spetsar på hake, strupe och hjässa. Från nedre delen av ryggen till övre stjärttäckarna är den blekrosa, ett större område än någon annan rosenfink. Vingarna är bruna med två bleka vingband. Honan är mattare, mer smutsbrun, och mörkstreckad, med enbart röd nyans i ansikte, på strupe och bröst. Övergumpen är starkt orangefärgad.[5]

Två hanar och en hona sibirisk rosenfink illustrerade av John Gould.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Bland lätena hörs mjuka visslande "fee", metalliska "tsuii", ett rätt högljutt sparvliknande "dzh" och kraftiga "chek-chek", något mjukare och djupare än stenknäck.[6] Sången består av en serie stigande och fallande toner.[7]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sibirisk rosenfink delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Den häckar troligen även i Nordkorea.[4]

Arten har påträffats flera gånger i Europa, bland annat i Sverige[8], men de flesta observationer tros röra sig om individer som rymt ur fångenskap. Några fynd från Ryssland, Ukraina och Ungern har dock bedömts härröra från fåglar som tagit sig till Europa på naturlig väg.[9][10]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i låglänt och bergsbelägen tajga, mellan maj och augusti. Den häckar monogamt, tillfälligtvis i lösa kolonier, och kan möjligen lägga två kullar. Arten lever mestadels av frön, men även knoppar, skott och ibland bär.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som lokalt vanlig eller fåtalig.[11] Arten är fåtalig i södra delen av utbredningsområdet, med bara några häckande par i Kazakstan.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Carpodacus roseus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d] Clement, P. & Arkhipov, V. (2018). Pallas's Rosefinch (Carpodacus roseus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61396 1 oktober 2018).
  5. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
  6. ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  7. ^ Sundev Gombobaatar, Christopher W Leahy (2009) Birds of Mongolia, Helm Field Guide, ISBN 978-0-7136-8704-0
  8. ^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
  9. ^ Tarsiger.com Fynd av sibirisk rosenfink i Västpalearktis
  10. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 224. ISBN 978-84-941892-9-6 
  11. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]