Sibiriskt myskdjur

Sibirisk myskdjur Status i världen: Sårbar
Moschus moschiferus
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Partåiga hovdjur Artiodactyla
Underordning	Idisslare Ruminantia
Familj	Myskhjortar Moschidae
Släkte	Moschus
Art	Sibiriskt myskdjur M. mosciferus
Vetenskapligt namn
§ Moschus mosciferus
Auktor	Linnaeus, 1758
Utbredning
ungefärlig utbredning (se karta på IUCN:s sida)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Skalle

Det sibiriska myskdjuret (Moschus moschiferus) kan man hitta i bergsskogarna i nordöstra Asien, den sibiriska tajgan, delar av Mongoliet och hela den koreanska halvön. Bäst trivs den i alpgördeln vid trädgränsen och beger sig nedåt dalarna endast när vintern och brist på föda tvingar den.

Ett vuxet myskdjur är inte stort. Det kan vara 90-100 centimeter långt, 40-55 centimeter högt över bogarna och det kan väga mellan 7 och 17 kilogram. En egenhet är att myskdjuret inte har några horn utan istället betar. Hannarnas betar kan bli upp till 7 centimeter långa. Honornas betar är mycket mindre. Färgen på den täta pälsen är växlande: på ovansida mörkbrun, röd- eller gulbrun, ibland med längsrader av vita fläckar. På undersidan är den vitaktig. Bakbenen är längre än frambenen.

Den lever oftast enskilt, sällan parvis och aldrig i flock och dess diet består av gräs och löv på sommaren och av buskar på vintern. Det sibiriska myskdjurets hörsel och syn är skarpa för det är i huvudsak aktivt om nätterna.

Eftersom den är jagad för sin myskkörtel är den uppsatt på IUCN:s röda lista.

Referenser

• Fritt översatt i från den engelska Wikipedian.

Tryckta källor

• Djurens underbara värld – band 5 – Bokorama (1989) ISBN 91-7024-054-X